Alla inlägg av Claes Grafström

Registerkort Nr M39

Veteranminnesmärke i Trelleborg 

Län                                            Malmöhus (Skåne)

Kommun (motsv)               Trelleborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Östervångsparken
GPS-angivelse:                          N55°22’59.71″ E13° 9’36.66″

Inventerad
Namn:
Datum:                                          2022-05-29

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige.

Ägare
Namn:                                            Trelleborgs kommun
Adress:                                           231 83 Trelleborg
Tfnnr:                                             0410-733000
Mail-adress                                   kundtjanst@trelleborg.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Övrigt
Monumentet invigdes 29/5 2022 och är placerat i Östervångsparken, vid ingången från Östervångsvägen
Text: Under FN-symbolen: I FREDENS TJÄNST
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr D08

Veteranminnesmärke vid Nabbviken, Strängnäs

Län                                            Södermanland

Kommun                                  Strängnäs

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Nabbviken, 200 m SSO korsningen Vretfränd-Fridhemsgatan
GPS-angivelse:                          N59°22’10.73″ E17° 2’11.42″

Inventerad
Namn:                                           Hans Norlén, Claes och Eva Grafström
Datum:                                         2022-06-23

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige.
Strängnäs var under många år den huvudsakliga utbildningsorten för personal som skulle göra FN-tjänst, och arbeta i fredens tecken. Utifrån ett Medborgarförslag av Gunnar Österlund har Strängnäs kommun beslutat att synliggöra det arbete för fred som genomförts av så många människor genom åren – då, nu och i framtiden. Minnesskulpturen finansierades genom Anna och Axel Wåhlins fond och har gjorts i samråd med Sveriges Veteranförbund.
Södermanlands regemente och FN
Utöver att utbilda värnpliktiga soldater kom regementet att bli en bas för att utrusta och utbilda de frivilliga, som var uttagna till att delta i olika FN-ledda uppdrag. Den första svenska FN-bataljonen, Suezbataljonen, utbildades i Strängnäs 1956 för att åka till Egypten, UNEF. Under de kommande åren utbildades personal som skulle till Gaza, Kongo, Cypern, Sinai och forna Jugoslavien. Södermanlands regemente kallades under denna tid ”Sveriges mesta FN-regemente”. 

Ägare
Namn:                                            Strängnäs kommun
Adress:                                           Nygatan 10, 645 80 Strängnäs
Tfnnr:                                             0152-29100
Mail-adress                                   kontaktcenter@strangnas.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                          –
Renovering (vid behov):           –

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Övrigt
Skulpturen Peace invigdes i Nabbviken i Strängnäs maj 2021 och den är gjord i vit marmor. Syftet med gestaltningen är att lyfta bidraget till världsfreden, minnet av människor som gjort en insats för freden och inspirera till framtida arbete för fred.
Konstnär Inger Sannes, född 1953, är norska och delar sin tid mellan sitt hem/studio i Sverige och sin studio i Pietrasanta, Italien. Hon har haft många internationella konstuppdrag i Europa, Asien och USA och också tilldelats flera olika utmärkelser. Hon är skulptör och arbetar oftast i marmor eller sten.
Text: I FREDENS TJÄNST – DÅ OCH NU
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI70

1808 Två minnesstenar över slaget i Siikajoki 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Siikajoki

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Söder Siikajoki kyrka
GPS-angivelse:                          N64°50’10.04″ E24°44’12.74″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-08

Historia
Slaget vid Siikajoki var ett slag under Finska kriget 1808-1809. Slaget utkämpades mellan svenska och ryska trupper den 18 april 1808 vid Siikajoki, nära Uleåborg i Finland. Under det Finska krigets första skede 1808 beslutar den svenske befälhavaren Wilhelm Mauritz Klingspor att retirera norrut från södra Finland för att hinna få mer svensk trupp via Torneå och också på grund av hotet från Danmark. Närmast föregående slag utkämpades vid Pyhäjoki två dagar tidigare, där finske generaladjutanten greve Löwenhielm tillfångatagits av ryssarna. Direkt därefter utnämndes Carl Johan Adlercreutz till hans efterträdare.
När Georg Carl von Döbelns trupp ska korsa älven Siikajokis is hinner de ryska styrkorna ifatt svenskarna. von Döbeln går först till motanfall men beordras dra sig tillbaka. Då blottar de ryska styrkorna sin center och den nyutnämnde generaladjutanten Carl Johan Adlercreutz beordrar snabbt anfall igen och ryssarna slås. Slaget vid Siikajoki beskrivs i dikten ”Adlercreutz” i Runebergs epos Fänrik Ståls sägner. Nylands infanteriregemente utmärkte sig vid slaget vid Siikajoki varför Siikajokikorset får bäras av soldater vid Nylands brigad efter genomförd rekryttid.

Ägare
Namn:               Brahestads församling
Adress:              Sovionkatu 1, 921 00 Brahestad
Tfnnr:                +35882132610
Mail-adress     raahen.seurakunta@evl.fi

Vårdare
Namn:               Se ägaren

Övrigt
Sten 1: Den runda stenen skapades av Matti Visanti och avtäcktes den 26 augusti 1934
Text: Siikajoki 1808
Sten 2:
Text: Siikajoen taistelussa v 1808. Kaatuneille sotilaille (Slaget vid Siikajoki år 1808. För stupade soldater)
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr RU04

Minneskors över frivillige Thord Anders Bäck 1944 i Jandeba 

Land                                         Ryssland

Kommun (motsv)               Podporozhsky District

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       500 m NO Jandeba jvgstation, norr om floden Jandeba
GPS-angivelse:                           N60°50’30.57″ E33°59’43.62″ 

Inventerad
Namn:                                            Valery Vaskan
Datum:                                          2021

Historia
Svenska frivilligkompaniet eller Svirkompaniet, var under finska fortsättningskriget (1942– 1944) ett svenskt frivilligförband som till en början kämpade vid Svirfronten och sedermera deltog i våldsamma slaget vid Tali-Ihantala på Karelska näset 1944. Svenska frivilligkompaniets mannar hade högt anseende hos sina finländska vapenbröder, och fick idel lovord för sina insatser. Förbandet upplöstes på hösten 1944.
Svenska frivilligkompaniet bestod främst av manskap som hade valt att stanna kvar i Finland för fortsatt krigstjänst, sedan Svenska frivilligbataljonen hade upplösts på Hangöfronten. En del av kompaniets manskap var emellertid helt nyanlända frivilliga från Sverige. Kompaniet var underställt det svenskspråkiga finländska (finlandssvenska) infanteriregementet IR 13. Under sin existens tjänstgjorde totalt 404 man i kompaniet, dock inte samtidigt. I kompaniets tjänst stupade 41 man och 84 man sårades. I medeltal tjänstgjorde de i 9 månader, men nio man gjorde sin tjänst där under hela kriget.
Thord Anders Bäck föddes i Örebro den 29 oktober 1923. Militär utbildning fick Bäck vid anrika Livregementets husarer (K 3) där han senare tog anställning och påbörjade korpralskola. 1941 ingick han i Svenska Frivilligbataljonen vid Hangöfronten. Efter genomförd korpralskola vid K 3 begav sig Bäck i fäders spår åter i österled och anlände till Svenska frivilligkompaniet vid Jandeba på Svirfronten den 12 juni 1942 – denna gång som korpral. Bäck stred tillsammans med sina kamrater i Frivilligkompaniet till den 22 februari 1944, då mötte han soldatdöden framför stödjepunkt Omars postställe 21.

Ägare
Namn:                                       Okänd

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                         Okänd

Övrigt
Någon gång efter kriget, sannolikt efter murens fall och Sovjetunionens upplösning, företog de gamla krigarna Åke J Ek och Lennart Hansson en resa till Fjärrkarelen och Jandeba. Under resan reste de ett minneskors på den plats där deras vän Bäck stupade natten den 22 januari 1944. Korset stod hjälpligt kvar, men den metallplakett som en gång satt där (uppsatt av någon annan än Ek och Hansson) var sedan länge borta.
Valery Vaskan som bor i Podporozhye i Karelen besökte platsen för korset och under ett års tid arbetade han med göra något åt det gamla träkorset. Resultatet blev att originalkorset nu är omslutet av ett blågrönt epoxykors som är fäst i ett betongfundament så att det står kvar för alltid. För att bidra till kostnaderna har pengar samlats in i Sverige men för närvarande är kontakten med Valery Vaskan bruten.
Text THORD ANDERS BÄCK * 29.10.1921 † 22.2.1944. UNDER FINLANDSFRIVILLIGAS MÄRKE: STUPAD VID SVIRFRONTEN PÅ DENNA PLATS. VÄNNER RESTE KORSENV.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Registerkort Nr FI04

1714 Två minnesstenar över slaget vid Storkyro (Napue) i Storkyro 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Storkyro

Lägesbeskrivning
Sten 1
Kartbeskrivning:                       700 NV vägkorsningen Pohjankyröntie – Valtaalantie
GPS-angivelse:                           N62°58’54.63″ E22°21’11.90″
Sten 2
Kartbeskrivning:                       Vid Storkyro gamla kyrka
GPS-angivelse:                          N63° 0’16.40″ E22°19’1.80″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-11

Historia
Slaget vid Storkyro (Napue) i Finland under stora nordiska kriget ägde rum den 19 februari 1714. Den svenske befälhavaren Armfeldt hade retirerat till byn Storkyro och inväntade ryssarna. Trots den finska vinterns hårda förhållanden fortsatte ryssarna sin offensiv. 

Bakgrund
Under 1713 års fälttåg i Finland hade den ryska armén intagit större delen av landet, varvid man hade fått fäste vid Bottniska viken och började hota med eventuella landsättningar av trupper i det egentliga Sverige. Vintern 1713–1714 bestämde sig den ryska ledningen för fortsatt offensiv och återupptog stridshandlingarna.
Den svenske generalen Carl Gustaf Armfeldt hade fått befälet över trupperna i Finland i augusti 1713. Hans föregångare Georg Lybecker hade lämnat över en tom krigskassa och ett tomt proviantförråd. Finland lämnades att försvara sig på egen hand efter bästa förmåga. Armfeldts största problem var att armén riskerade att upplösas på grund av brist på mat.

Styrkeförhållanden
Styrkeförhållanden som anges för respektive sida varierar kraftigt i rysk och svensk litteratur. De ryska källorna brukar tala om att Golitsyn hade 5 588 man infanteri, 2 907 man kavalleri samt 11 regementskanoner, medan Armfeldts armé bestod av 8 000 soldater, 6 000 finska lantvärnstrupper och 8 kanoner.) E.V. Tarle talar om 5 588 infanterister, 2 907 kavallerister och ett visst antal kanoner på den ryska sidan, medan den svenska styrkan uppges ha bestått av runt 10 000 man reguljära trupper och några tusen finska lantvärnstrupper.
Svenska källor anger den svenska styrkan till 2 700 man infanteri, 1 400 man kavalleri, artilleriet enda undantaget, men troligtvis rör det sig om 7–9 artilleripjäser. De 1 000 man femmänningar som rekryterats deltog aldrig i själva slaget, utan lämnades troligtvis att vakta trossen. Samtliga regementen kom från den Finska rikshalvan av Sverige och slaget har därför i efterhand en viktig del av den finska nationella historiska bilden av en ”finska armé” som ensam försvarade Finland.

Före slaget
Den 7 februari 1714 gav sig Michail Golitsyns kår iväg mot Vasa, där Armfeldts styrkor befann sig. När Armfeldt fick kännedom om ryssarnas rörelser började han koncentrera sina styrkor till Storkyro cirka fyrtio kilometer öster om Vasa. Innan slaget hade Armfeldt dock inte lyckats samla ihop hela sin styrka. Storkyro är beläget vid floden Kyro älv på vars istäcke den ryska armén förflyttade sig. I närheten av Storkyro fanns en äng som var 2 kilometer bred och det var här som den svenska huvudstyrkan hade ställt upp sig.
Den 18 februari mötte den ryska armén en svensk förtrupp i närheten av byn Kuivila omkring fyra kilometer från Storkyro och intog den mot kvällen samma dag. När Golitsyn fick veta från tillfångatagna svenskar om hur ställningen som Armfeldt hade valt ut vid Storkyro såg ut bestämde han sig att taktiskt överlista sin motpart. I Kuivila lämnade han hälften av dragonerna (och under deras beskydd sin lätta träng), resten av armén (inklusive artilleriet) skickade han iväg över de frusna träsken längs Kyro älvs högra strand mot svenskarnas flank.
Golitsyns idé hade bara en brist, han tog inte med i beräkningen att hans soldater skulle bli tvungna att ta sig fram genom snö som nådde upp till knäna och dessutom släpa med sig kanonerna. På grund av det var det först vid middagstid den 19 februari som de första ryska regementena dök upp i närheten av Storkyroängens norra sida efter att ha tillbringat 5–6 timmar på sin marsch.

Slaget
De ryska enheternas uppdykande bringade oordning i de svenska bataljonerna som var belägna här, men ryssarna, vars kolonner var utdragna, vågade inte riskera att övergå till strid direkt efter sin marsch, vilket gav Armfeldt möjligheten att dra tillbaka sin kår söderut till åns vänstra strand. Det taktiska initiativet övergick till svenskarna. När Armfeldt hade ställt upp det svenska infanteriet i två led gick han åter över ån och attackerade ryssarna.
Golitsyn hade även han ställt upp infanteriet i två led; det första bestod av fem bataljoner och det andra av tre. Tre dragonregementen hade han ställt bakom, på samma sätt som Vellingk vid Narva: kavalleriet skulle gå till motanfall där största faran skulle uppstå. Artilleriet hade delats upp i två delar och skyddade infanteriets flanker. De dragonregementen som hade lämnats i Kuivila fick order att utan dröjsmål ge sig av och anfalla i ryggen på den svenska armén, när den skulle bli indragen i strid med ryssarnas huvudstyrkor.

Till en början var Armfeldts anfall framgångsrikt. Den svenska infanterilinjen omfattade den ryska arméns flanker och tvingade det ryska artilleriet till reträtt. Om det svenska kavalleriet i detta ögonblick hade givit stöd åt anfallet hade Golitsyns situation kunnat bli kritisk. Men av olika anledningar (möjligen på grund av att de ryska dragonregementena närmade sig från öster) förblev det svenska kavalleriet overksamt i det avgörande ögonblicket.
Golitsyn satte nu in sin andra infanterilinje i strid och parerade svenskarnas kringgående rörelse. Även Armfeldt satte in sina infanterireserver och organiserade ett tryck mot ryssarnas flanker och deras center.
Svenskarnas övertag likviderades av ryssarnas tredje linje, det vill säga dragonerna. Nu var det ryssarna som utmanövrerade den svenska armén. Samtidigt anlände nu i detta avgörande ögonblick nya avsuttna dragonregementen från Kuivila och efter att ha nedkämpat det finska uppbådet (femmänningarna) kom de i ryggen på det svenska infanteriet. Golitsyns motanfall ledde till svåra förluster för svenskarna och Armfeldt gav slaget förlorat. Ryssarna vann en avgörande seger.
Till ryssarnas troféer bör tilläggas hela det svenska artilleriet, trängen med den svenska krigskassan och svenska regementsfanor. Armfeldts kår upphörde i praktiken att existera. Ryssarnas förluster blev 3 000 döda och sårade. Efter nederlaget drog sig Armfeldts styrka norrut till trakten runt Tornedalen.
Efter segern vid Storkyro fick ryssarna kontrollen över huvuddelen av Finland. Till minnet av denna seger släpptes i Ryssland en särskild medalj. I Finland minns man tiden som den stora ofreden.

Ägare
Namn:               Storkyro kommun
Adress:              Pohjankyröntie 136, 61500 Storkyro
Tfnnr:                +358 6 470 1111
Mail-adress     isokyro@isokyro.fi

Vårdare
Namn:               Se ägaren

Övrigt
Arkitekt Matti Björklund Visanti skapade sten 1.
Sten1
Text: Vänstra tavlan: Tässä vuodattivat verensä isonvihan aikana helmikuun 19. päivänä Suomen viimeiset vartiat kuolevaa maatansa puolustaessaan. Elpynyt isänmaa pystytti patsaan muistoksi isien urhokkaiden 1920 (Det var här de sista soldaterna i Finland utgjutit sitt blod under den stora ofreden den 19 februari samtidigt som de försvarade sitt döende land. Det återuppståndna fosterlandet reste 1920 en staty till minne av de tappra fäderna)
Högra tavlan: Pohjanmaan lakeudet, Te voitte todistaa, että me taistellessamme tällä kentällä, emme tuumaakaan horjahtaneet velvollisuuden ja isänmaan rakkauden tieltä, vaan kaaduimme paikallemme lähes viimeiseen mieheen, jättäen tuleville polville perinnöksi velvoittavan esimerkkimme seisoa kovina aikoina isänmaan puolesta, niin kuin me tällä kentällä seisoimme, sekä tarvittaessa kaatua viimeiseen mieheen niin kuin me tällä kentällä kaaduimme (Österbottens vidder, Du kan vittna om att när vi kämpade på detta fält, vek vi inte en tum från pliktens och kärlekens väg, utan föll i stället nästan till sista man och lämnade till kommande generationer som ett arv vårt förpliktande exempel på att stå upp för fäderneslandet i svåra tider, då vi stod på denna åker, och om nödvändigt att igen falla till sista man som vi föll på denna åker)
Informationsskylt: Ja
Sten2
Text: Napuen taistelussa 19.2.1714. Kaatuneiden joukkohautta. Isokyrön seurakunta 1984 (Slaget vid Napue 19.2.1714. De stupades massgrav. Storkyro församling 1984)
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI05

Minnessten över de fallna 1714 i slaget vid Storkyro i Laihia 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Laihia

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Napueparken, 700 NV vägkorsningen Pohjankyröntie – Napuen kylätie i Napo
GPS-angivelse:                          N62°58’38.60″ E22°0’28.18″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-11

Historia
Slaget vid Storkyro (Napue) i Finland under stora nordiska kriget ägde rum den 19 februari 1714. Den svenske befälhavaren Armfeldt hade retirerat till byn Storkyro och inväntade ryssarna. Trots den finska vinterns hårda förhållanden fortsatte ryssarna sin offensiv.
Bakgrund
Under 1713 års fälttåg i Finland hade den ryska armén intagit större delen av landet, varvid man hade fått fäste vid Bottniska viken och började hota med eventuella landsättningar av trupper i det egentliga Sverige. Vintern 1713–1714 bestämde sig den ryska ledningen för fortsatt offensiv och återupptog stridshandlingarna.
Den svenske generalen Carl Gustaf Armfeldt hade fått befälet över trupperna i Finland i augusti 1713. Hans föregångare Georg Lybecker hade lämnat över en tom krigskassa och ett tomt proviantförråd. Finland lämnades att försvara sig på egen hand efter bästa förmåga. Armfeldts största problem var att armén riskerade att upplösas på grund av brist på mat.
Styrkeförhållanden
Styrkeförhållanden som anges för respektive sida varierar kraftigt i rysk och svensk litteratur. De ryska källorna brukar tala om att Golitsyn hade 5 588 man infanteri, 2 907 man kavalleri samt 11 regementskanoner, medan Armfeldts armé bestod av 8 000 soldater, 6 000 finska lantvärnstrupper och 8 kanoner.) E.V. Tarle talar om 5 588 infanterister, 2 907 kavallerister och ett visst antal kanoner på den ryska sidan, medan den svenska styrkan uppges ha bestått av runt 10 000 man reguljära trupper och några tusen finska lantvärnstrupper.
Svenska källor anger den svenska styrkan till 2 700 man infanteri, 1 400 man kavalleri, artilleriet 7–9 artilleripjäser. De 1 000 man femmänningar som rekryterats deltog aldrig i själva slaget, utan lämnades troligtvis att vakta trossen. Samtliga regementen kom från den Finska rikshalvan av Sverige och slaget har därför i efterhand en viktig del av den finska nationella historiska bilden av en ”finsk armé” som ensam försvarade Finland.
Före slaget
Den 7 februari 1714 gav sig Michail Golitsyns kår iväg mot Vasa, där Armfeldts styrkor befann sig. När Armfeldt fick kännedom om ryssarnas rörelser började han koncentrera sina styrkor till Storkyro cirka fyrtio kilometer öster om Vasa. Innan slaget hade Armfeldt dock inte lyckats samla ihop hela sin styrka. Storkyro är beläget vid floden Kyro älv på vars istäcke den ryska armén förflyttade sig. I närheten av Storkyro fanns en äng som var 2 kilometer bred och det var här som den svenska huvudstyrkan hade ställt upp sig.
Den 18 februari mötte den ryska armén en svensk förtrupp i närheten av byn Kuivila omkring fyra kilometer från Storkyro och intog den mot kvällen samma dag. När Golitsyn fick veta från tillfångatagna svenskar om hur ställningen som Armfeldt hade valt ut vid Storkyro såg ut bestämde han sig att taktiskt överlista sin motpart. I Kuivila lämnade han hälften av dragonerna (och under deras beskydd sin lätta träng), resten av armén (inklusive artilleriet) skickade han iväg över de frusna träsken längs Kyro älvs högra strand mot svenskarnas flank.
Golitsyns idé hade bara en brist, han tog inte med i beräkningen att hans soldater skulle bli tvungna att ta sig fram genom snö som nådde upp till knäna och dessutom släpa med sig kanonerna. På grund av det var det först vid middagstid den 19 februari som de första ryska regementena dök upp i närheten av Storkyroängens norra sida efter att ha tillbringat 5–6 timmar på sin marsch.
Slaget
De ryska enheternas uppdykande bringade oordning i de svenska bataljonerna som var belägna här, men ryssarna, vars kolonner var utdragna, vågade inte riskera att övergå till strid direkt efter sin marsch, vilket gav Armfeldt möjligheten att dra tillbaka sin kår söderut till åns vänstra strand.
Det taktiska initiativet övergick till svenskarna. När Armfeldt hade ställt upp det svenska infanteriet i två led gick han åter över ån och attackerade ryssarna.
Golitsyn hade även han ställt upp infanteriet i två led; det första bestod av fem bataljoner och det andra av tre. Tre dragonregementen hade han ställt bakom, på samma sätt som Vellingk vid Narva: kavalleriet skulle gå till motanfall där största faran skulle uppstå. Artilleriet hade delats upp i två delar och skyddade infanteriets flanker. De dragonregementen som hade lämnats i Kuivila fick order att utan dröjsmål ge sig av och anfalla i ryggen på den svenska armén, när den skulle bli indragen i strid med ryssarnas huvudstyrkor.
Till en början var Armfeldts anfall framgångsrikt. Den svenska infanterilinjen omfattade den ryska arméns flanker och tvingade det ryska artilleriet till reträtt. Om det svenska kavalleriet i detta ögonblick hade givit stöd åt anfallet hade Golitsyns situation kunnat bli kritisk. Men av olika anledningar (möjligen på grund av att de ryska dragonregementena närmade sig från öster) förblev det svenska kavalleriet overksamt i det avgörande ögonblicket.
Golitsyn satte nu in sin andra infanterilinje i strid och parerade svenskarnas kringgående rörelse. Även Armfeldt satte in sina infanterireserver och organiserade ett tryck mot ryssarnas flanker och deras center.
Svenskarnas övertag likviderades av ryssarnas tredje linje, det vill säga dragonerna. Nu var det ryssarna som utmanövrerade den svenska armén. Samtidigt anlände nu i detta avgörande ögonblick nya avsuttna dragonregementen från Kuivila och efter att ha nedkämpat det finska uppbådet (femmänningarna) kom de i ryggen på det svenska infanteriet. Golitsyns motanfall ledde till svåra förluster för svenskarna och Armfeldt gav slaget förlorat. Ryssarna vann en avgörande seger.
Till ryssarnas troféer bör tilläggas hela det svenska artilleriet, trängen med den svenska krigskassan och svenska regementsfanor. Armfeldts kår upphörde i praktiken att existera. Ryssarnas förluster blev 3 000 döda och sårade. Efter nederlaget drog sig Armfeldts styrka norrut till trakten runt Tornedalen.
Efter segern vid Storkyro fick ryssarna kontrollen över huvuddelen av Finland. Till minnet av denna seger släpptes i Ryssland en särskild medalj. I Finland minns man tiden som den stora ofreden.

Ägare
Namn:                                             Laihian seurakunta
Adress:                                            Laihiantie 29, 66400 Laihia
Tfnnr:                                              +358 6 477 7700
Mail-adress                                    laihian.seurakunta@evl.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:                          –
Renovering (vid behov):           –

Vårdare
Namn:                                             Ägaren

Övrigt
Napue-parken är trots sitt namn också en kyrkogård. I parken finns ett minnesmärke över de 120 personer i Laihia som dog i slaget vid Napue 1714. Statyn ritades av arkitekt Matti Björklund Visanti. Avtäckt den 8 maj 1925

Text: På framsidan: ISÄNMAAN VAPAUDEN PUOLESTA 1714 NAPUEN TAISTELUSSA KAATUNEITTEN TÄHÄN HAUDATTUJEN LAIHIAN MIESTEN MUISTON KUNNIOITTAMISEKSI PYSTYYTETTY 1925 (FÖR FOSTERLANDETS FRIHET 1714. REST 1925 FÖR ATT HEDRA MINNET AV MÄNNEN FRÅN LAIHIA SOM STUPADE I SLAGET VID NAPUE OCH ÄR BEGRAVDA HÄR). På alla sidor namnen på de 120 soldater som stupade.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI67

Gravsten över Wilhelm von Schwerin 1808 i Kalajoki 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Kalajoki

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Strax S Kalajoki kyrka
GPS-angivelse:                          N64°15’14.67″ E23°56’16.16″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-09

Historia
Wilhelm Johan Ludvig von Schwerin, född 2 december 1792 i Erstavik i Stockholm, död 27 september 1808 i Kalajoki, var en svensk greve och underlöjtnant vid Svea artilleriregemente. Han deltog i Finska kriget 1808–1809 i Österbotten. Wilhelm von Schwerin förekommer i Johan Ludvig Runebergs epos Fänrik Ståls sägner.
von Schwerin deltog redan den 6 september i slaget vid Ömossa under chefens för Upplands regemente, Thure Drufvas, befäl. von Schwerin förde i slaget befäl över två sexpundiga kanoner. Svenskarna ställdes mot en stor rysk styrka, med fler kanoner, och ett flertal kosacker attackerade von Schwerins ställning. Pjäsbesättningen flydde till viss del, varför von Schwerin själv fick ladda, rikta och avfyra kanonerna, uppgifter som i normala fall krävde fem personer. Trots detta lyckades han hejda kosackernas anfall. Då striden dämpade sig något jagade han ifatt de flyende manskapet samt fick dem att återgå till sin ställning. Kosackerna anföll nu ställningen ytterligare tre gånger, men de stoppades av von Schwerin som beordrade kanonerna att skjuta med druvhagel. Därefter drog sig von Schwerin tillbaka i ordnad reträtt, och han lyckades undkomma med sina bägge kanoner. Efter slaget blev von Schwerin tackad av officerskåren, för att han täckt avdelningens reträtt, och han omnämndes för sin tapperhet i rapporten till högkvarteret.
I nästa drabbning, slaget vid Oravais den 14 september 1808, visade han ytterligare prov på stor tapperhet. von Schwerin hade i uppgift att försvara och täcka en bro, och det var över denna bro som ryssarna satte in sitt anfall direkt på morgonen, runt klockan fem. Anfallet möttes av von Schwerins kanoner och Hälsinge regemente. von Schwerin försvarade tappert bron till klockan 10, då han blev sårad. Han skulle precis börja dra sig tillbaka, då det stod klart att han var omringad. von Schwerin hoppade då upp på en av kanonhästarna, då hans egen var skjuten, beordrade sina män att utropa i ett ljudligt hurra samt att följa honom. De slog sig så genom fiendes linjer, som mötte dem med fällda bajonetter. von Schwerin lyckades tas sig igenom med sina kanoner i behåll. Nästa dag blev han på nytt svårt sårad. Han fördes då till Kalajoki, där han avled den 27 september 1808 av sina skador.

Ägare
Namn:                                      Kalajohen seurakunta (Kalajoki församling)
Adress:                                     Plassintie 2, 85100 Kalajoki
Tfnnr:                                       +358 8 4640 530
Mail-adress                            kalajoki.seurakunta@evl.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:                   –
Renovering (vid behov):    –

Vårdare
Namn:                                     Ägaren

Övrigt
von Schwerin begravdes invid Kalajoki kyrka under militära former. Platsen, där han ligger begraven, föll dock småningom i glömska och har senare icke kunnat fastställas. En minnessten restes 1903.

Text: LUUTNANTTI KREIVI WILHELM VON SCHWERIN * 2/XII 1792 † 28/IX 1808. KALAJOKELAISET PYSTYTTIVÄT PATSAM V:NA 1903 (KALAJOKIBORNA RESTE STENEN ÅR 1903)

Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI52

Minnesmärke över överste Herman Fleming 1808 i Brahestad 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Brahestad

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       30 m S Brahestad kyrka
GPS-angivelse:                          N64°41’19.31″ E24°28’43.93″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-09

Historia
Slaget vid Pyhäjoki var ett slag under finska kriget 1808–1809. Slaget stod mellan svenska och ryska styrkor den 16 april 1808 vid Pyhäjoki, ca 25 km SSV Brahestad. Rysk seger.

Ägare
Namn:                                         Raahen seurakunta (Brahestads församling)
Adress:                                       Sovionkatu 1, 92100 Raahe
Tfnnr:                                         +358 8 213 2610
Mail-adress                              raahen.seurakunta@evl.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
I kyrkparken finns minnesmärken från tre krig varav ett för slaget vid Pyhäjoki den 16 april 1808. Där sårades översten Herman Fleming, som fyra dagar senare dog i militärsjukhuset i Brahestad. Han var född den 12 maj 1763 och blev knappt 45 år gammal.
Text: HÄR GÖMMES STOFTET AF K. SVENSKA ÖFWERSTEN OCH RIDDAREN FRIHERRE HERMAN FLEMING. FÖDD D. 12 MAII 1763. SÅRAD I SLAGET I PYHÄJOKI D. 16 APRIL 1808. DÖD I BRAHESTAD D. 20 APRIL. HULD MAKA LADE STENEN.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI64

Minnessten över Finska kriget 1808 i Pattijoki, Brahestad 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Brahestad

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Pattjokis kyrka, södra sidan
GPS-angivelse:                          N64°41’34.61″ E24°34’8.88″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-08

Historia
Finska kriget var ett krig mellan Sverige och Ryssland 1808-1809. Finland var en del av Sverige på den tiden, varför kriget syntes och kändes även i Brahestad. Det berömda slaget vid Siikajoki och vapenstilleståndet i Olkijoki var de mest kända händelserna under kriget i Brahestads-trakten. Men dessa händelser varvades med flera strider, truppers förflyttning fram och tillbaka i regionen, handel och en hel del mänskligt lidande

Ägare
Namn:                                        Brahestads församling
Adress:                                       Sovionkatu 1, 921 00 Brahestad
Tfnnr:                                         +35882132610
Mail-adress                               raahen.seurakunta@evl.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                         Ägaren

Övrigt
Minnesstenen restes före 1912. Platsen för Pattijoki kyrka, som stod klar 1912, valdes bland annat med hänsyn till att minnesstenen fanns där.
Text: 1808 VUODEN SOTILAILLE
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI65

Minnessten över Finska kriget  1808i Vasa 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Vasa

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       40 m NV korsningen Postgatan-Östra Långgatan
GPS-angivelse:                          N63°4’25.11″ E21°43’31.57″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-10

Historia
Slaget vid Vasa var ett slag under finska kriget (1808–1809).
När Carl Johan Adlercreutz 1808 fortsatte sin sommaroffensiv fann han ett ypperligt tillfälle att omringa den ryska huvudarmén vid staden Nykarleby. När den svenska offensiven påbörjades på midsommaraftonen hade den ryska armén redan evakuerat staden och dragit sig tillbaka till Vasa där en annan svensk styrka om 2230 man, under Johan Bergenstråhle, samtidigt landsteg för att befria Vasa. Deltagande enheter kom från Västerbottens regementes södra bataljon och vargering, Jämtlands infanteriregemente, Jämtlands hästjägare, Svea artilleriregemente med servis ur Hälsinglands och Västerbottens regementen. Adlercreutz hade glömt bort denna landstigning och hjälpte därför inte Bergenstråhle på något sätt. Efter hårda gatustrider lyckades 1 665 man fly norrut och ansluta sig till huvudarmén i Nykarleby. Bergenstråhle själv, med 16 officerare och 250 soldater, tillfångatogs av ryssarna.
Efter striderna straffade ryssarna invånarna i Vasa för deras förmodade hjälp till svenskarna. Staden plundrades i flera dagar, under vilka några stadsbor dödades.

Ägare
Namn:                                      Vasa stad
Adress:                                     PB 3, 65101 Vasa
Tfnnr:                                       +358 6 325 1111
Mail-adress                             registraturen@vasa.fi 

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                         Ägaren

Övrigt
Avtäckningen med militära festligheter genomfördes den 24 juni 1935. I evenemanget deltog bland andra Vita gardets hederskompani och representanter för svenska armén. Platsen för minnesstenen på Postgatans högsta punkt är mitt i frontlinjen av slaget 1808.Monumentet ritades av stadsarkitekten Einar Serenius (1900-1974) och dess bronsmönster av guldsmeden Yrjö Sundqvist (1891-1942). Monumentet är gjort av Kurikas rödaktiga granit, måtten på tvärsnittet är 80×80 cm och höjden är 5,2 m. Monumentet avtäcktes den 24 juni 1935.
Text: På södra sidan: Mellan Sveriges och Österbottens vapen står det 1808.
På västra sidan motsvarande text på finska.
På östra sidan på en bronsplatta: TILL ÄRA ÖVER DE KRIGSMÄN FRÅN SVERIGE OCH FINLAND SOM DEN 25 JUNI 1808 KÄMPADE OCH FÖLLO PÅ DETTA SLAGFÄLT I STRID MOT RYSK ÖVERMAKT OCH TILL MINNE AV DE VID VASA STADS PLUNDRING DRÄPTA MEDBORGARNA.
På norra sidan förbandsknappar för Västerbottens regemente, Hälsinge regemente, Svea artilleriregemente, Jämtlands infanteriregemente och Jämtlands hästjägare. Dessutom knappen för Norrbottens regemente vilket är fel, de fanns inte 1808.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten