Minnessten över Göta artilleriregementes övningsplats Tånga hed, Vårgårda

 Län                                            Älvsborg (Västra Götaland)

Kommun (motsv)                Vårgårda

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    1 km Ö korsningen Industrigatan – Artillerigatan
GPS-angivelse:                        N58° 1’45.81″ E12°49’53.03″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                       2022-07-04

Historia
År 1862 upprättade bönderna i Hägrunga by ett avtal med Kungliga Göta Artilleriregemente, A2, om försäljning av Tånga hed. Regementet som var förlagt till Kviberg i Göteborg behövde för sina övningar ett större område och heden ansågs lämplig för sin närhet till Vårgårda station och den goda tillgången på vatten. Från Dösebacka flyttades stallar, officers-, proviant- och möbelbaracker, ammunitionsförråd och andra byggnader. Underofficerare och manskap fick nöja sig med att bo i tält ända fram till 1933 då förläggningsbaracker restes. Marschvägen från Heden i Göteborg till Tånga hed var sju mil lång och på hästarnas tid tog den två dagar i anspråk. Kolonnen med sina 13 staber, 800 värnpliktiga, 700 hästar, 36 kanoner, lika många ammunitionsvagnar och 18 packvagnar sträckte sig utefter en två kilometer lång sträcka av marschvägen som gick under namnet Tångavägen. När regementet med musikkåren i täten anlände till Vårgårda gick ortsborna man ur huse för att välkomna och se på ståten. I en dagordning upprättad 1898 kan man läsa att reveljen gick klockan 5 på morgonen. Den spelades av musikkåren som marscherade runt hela lägret. Så följde vattning, rykt och fodring av hästarna, frukost, korum och därefter tre timmars körning, riktövningar och målskjutning med tidvis skarp ammunition. Efter middagen kom ett eftermiddagspass där fotexercis ingick och så småningom gick taptot,
Under åren 1867-1884 var Artilleriskolan förlagd till Tånga hed. När regementet fick nya kanoner och skarpare vapen blev heden för liten och 1884 togs Remmene skjutfält i bruk. Av ekonomiska skäl drogs A2 in 1962 och den 15 mars samma år hade regementet en minnesfest då de sista skotten avlossades. En minnessten restes månaden efter och vid den står två gamla kanoner på vakt. Under åren 1963 till 1995 användes heden av I 15 i Borås.
Numera används delar av det tidigare övningsfältet till festivaler och camping, på området finns även ett museum om bröderna Fåglum.

Ägare
Namn:                                       Tånga Heds Camping, Vandrarhem och Evenemang
Adress                                       Campingvägen 2, 447 34 Vårgårda
Tfnnr:                                        0322 624311
E-post                                        info@tangahed.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesstenen avtäcktes i april 1962. Den är omgiven av två artilleripjäser och i närheten står en äldre vaktkur.
Text under regementets vapen: KUNGLIG GÖTA ARTILLERIREGEMENTE ÖVADES PÅ TÅNGA HED 1862-1962
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnestavla över Upplands regementes fältslag i Uppsala inne i en kasern 

Län                                           Uppsala
Kommun (motsv)             Uppsala

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:              I trapphuset på fd kanslihuset
GPS-angivelse:                 59°50’27.22″N 17°38’54.11″E

Inventerad
Namn:                                 Ej inventerat
Datum:

Historia
Upplands regemente uppsattes 1626 och leder sitt ursprung till Upplandsfänikan från 1557. År 1617 organiserades de små enheterna till  Upplands storregemente, som år 1623 splittrades i tre regementen där ett var Upplands regemente. Dess soldater rekryterades från landskapet Uppland, eller snarast från Uppsala och Stockholms län. Regementet var ett av de ursprungliga 20 infanteriregementen som nämns i Sveriges grundlag av 1634.
Regementet deltog i försvaret av Stralsund 1628 men återfördes därefter 1629 till Sverige. År 1630 mobiliserades regementet på nytt och följde Gustaf II Adolf på tåget genom södra Tyskland och deltog i striderna vid Lech, Nürnberg och Lützen.
Nästa gång regementet deltog i strid var under Karl X Gustafs polska krig. Man marscherade över Thorn som intog vidare över Sandomir och Jaroslow till Warszawa, där regementet deltog i tredagarsslaget 18-29 juli 1658. Upplands regemente deltog även i stormningarna av Itzehoe 6 augusti och Fredriksodde 24 oktober. I den senare stormningen gick upplänningarna i en av de främsta anfallskolonnerna, och efter striden fanns endast 342 upplänningar vara i stridbart skick. Efter en längre viloperiod deltog regementet i tåget över Bält.
Vid utbrottet av Stora nordiska kriget deltog Upplands regemente i landstigningen på Själland. Det sändes därefter hem, men utskeppades i april 1701 från Stockholm till Reval, och deltog i övergången av Düna . I  slaget vid Kliszow stod Upplands regemente i främsta linjen. Regementet deltog därefter i belägringen av Thorn 1703 och 1706 och vid inmarschen i Sachsen. I slaget vid Holowczyn tillhörde Upplands regemente bakre träffen men insattes på grund av stridens utveckling efter övergången i främsta linjen. Slaget vid Poltava drabbade regementet hårt. Av regementets då 600 man återstod endast 70 efter slaget, övriga var stupade eller tillfångatagna.
Ett nytt regemente måste snabbt sättas upp, och redan ett halvår efter slaget befann sig det nyuppsatta Upplands regemente i Växjö och deltog 28 februari 1710 i slaget vid Helsingborg. 1718 drog Upplands regemente åter i fält, denna gång mot Norge i södra armén och deltog i belägringen av Fredrikshald. Efter kungens död återgick regementet till trakten av Uppsala i januari 1719 och förlades på roten. I maj 1719 sammankallades regementet på nytt, för att försvara Stockholm mot ett väntat ryskt anfall. Något sådant kom dock inte, och regementet undslapp vidare strider.
År 1788 fördes regementet på nytt i fält. Upplands regemente deltog bland annat i slaget vid Svensksund 24 augusti 1789 där 8 officerare och 400 man stupade, sårades eller togs till fånga. Regementet deltog även i slaget vid Svensksund 7 juli 1790, varvid ett fyrtiotal av regementets soldater erhöll tapperhetsmedalj.
Den 28 augusti 1808 landsteg regementet i Christinestad och deltog redan dagen därpå i striderna vid Lappfjärd. Man deltog därefter i slaget vid Oravais där Upplands regemente deltog i Adlercreutz inledande anfall och senare täckte reträtten från slagfältet.
År 1813 överfördes regementet på nytt fulltaligt till Pommern och deltog i Karl Johans fälttåg. Efter fredsslutet i Kiel fick trupperna återvända till Sverige, varifrån de snart beordrades att delta i anfallet mot Norge.
Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att regementet skulle avvecklas.

Ägare
Namn:                 Hemsö fastighets AB
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:
Renovering (vid behov):

Vårdare
Namn:

Övrigt 

Text: Under regementets vapen: De förnämsta av drabbningar i vilka Kungl Upplands regemente deltagit.
Därefter följer namnen på 51 slag.

Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesmärke över Hårsfjärdenolyckan 1941 på Märsgarn

 Län                                              Stockholm

Kommun (motsv)                 Haninge

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     Längs vägen 200 m VSV kajen, Märsgarn
GPS-angivelse:                        N59° 3’29.23″ E18° 8’56.97″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström och Thomas Eckered
Datum:                                       2022-06-12

Historia
Under andra världskriget inträffade ett antal olyckshändelser för vilka det inte alltid var lätt att klargöra om det var sabotageverksamhet som varit orsaken. Den 17 september 1941 inträffade katastrofen i Horsfjärden, den svenska flottans största förlust under beredskapsåren. Delar av Kustflottan befann sig på Horsfjärden varav pansarskeppen Sverige, Drottning Victoria och Tapperheten låg till ankars. En grupp flygplan från F 2 Hägernäs utförde anfallsövningar mot dessa fartyg. Anfallen insattes på låg höjd österifrån över ön Märsgarn, där jagarna Klas Uggla, Klas Horn och Göteborg låg förtöjda. Den fjärde jagaren i divisionen, Stockholm, befann sig under gång på Mysingen med avsikt att förtöja utanpå Göteborg, där man höll på med utbildning vid de aktra torpedtuberna.
Plötsligt inträffade en kraftig explosion akterut på Göteborg, omedelbart följd av en likadan på Klas Horn som låg närmast. Det var med all säkerhet de stridsladdade torpederna som exploderat. En häftig brand utbröt och brinnande olja rann ut på vattnet, vilket gjorde det omöjligt att bogsera undan de skadade fartygen för att rädda Klas Uggla som låg innerst. De två skadade fartygen bröts itu och sjönk inom en kvart. De osäkrade sjunkbomberna trasade sönder akterskeppen. Även Klas Uggla sjönk efter en timme som en följd av den brinnande oljan. Vid olyckan omkom 33 man. Jagarna Göteborg och Klas Horn bärgades och reparerades och var åter i tjänst hösten 1943. Klas Uggla bärgades men utrangerades på grund av alltför stora skador.
Det har aldrig blivit utrett vad eller vem som orsakade explosionen. Fältkrigsrätten avgav utslaget att sabotage var det troligaste, men att ingen sabotör kunnat anträffas och lagföras. De allierade (till exempel genom Malcolm Munthes engelska grupp eller den kommunistiska Wollweber-organisationen) hade störst intresse av att försvaga den svenska flottan, som eskorterade tyska malmtransporter genom svenska vatten.
Försvarsmaktens sekretessbelagda dokument om olyckan skulle ha släppts förra året men sekretessen har förlängts ytterligare 25 år.

 Ägare
Namn:                                        Amfibieregementet (Vaxholms kommun marken)
Adress                                        Berga, 130 61 Hårsfjärden
Tfnnr:                                         010-823 30 00

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Stenen som redan före olyckan fanns på platsen försågs med namnen på de förolyckade och avtäcktes den 19 september 1942 i närvaro av ÖB och ett stort antal anhöriga.
Text:  TILL MINNE AV DE FLOTTANS MÄN SOM DEN 17 SEPTEMBER 1941 PÅ 1.JAGARDIVIDIONEN HÄR INVID LJÖTO DÖDEN
Jagaren Göteborg  LÖJTNANT P. A. HORWITZ,FLAGGMASK H. L. OLSSON, FLAGGSTYRM I. R. DANNHED, FÖRRÅDSKNST 2 GR E. G. REDHOLM, FLK 1 MK 694 E. A. HÄRSTEDT, FLK 1MK B22 213/33 G. T. LEONARDSSON, HBM 1YK 390  S. O. J. FRIDOLFSSON, HBM 1YK 3 A. S. LINDROS, F 1YK 57 G. A. V. OLSSON, F 3MK 104 FRÖJD, 2KL SJ 1 MK 63 B A. E. BERNTSSON, VPL 1 BEVK 179 8/40 A A. L. HAGELTORN, VPL 1 BEVK 216/40 F. A. E. OLSSON
Jagaren Klas Horn
FLAGGARTILLERISTYRMAN C. G. BERGSTRÖM, FLAGGMASKINIST O. F. BERGSTRÖM, SKEPPSMASKINIST 2 GR H. K. KRISTOFFERSSON, FURIR K. E. HEDBERG, FURIR T. E. NILSSON, FURIR B.J. SETTERVALL, 2 KL SJÖMAN S. H. HANSSON, 3 KL SJÖMAN B. E. NORRMAN 2 KL SJÖMAN S. A. RYDH, 2 KL SJÖMAN G. H. C. SJÖÖ, VPL K. V. F. WAHLSTRÖM, VPL G. B. NILSSON, VPL J. V. JONSSON, VPL K. Å. R JOHANSSON, VPL G. A. SANDELL
Jagaren Klas Uggla
S KEPPSMASKINIST 2 GR S. G. BLOMQVIST, FLAGGKORPRAL O. A. FORSMARK, FURIR O. G. SVENSSON, 2 KL SJÖMAN P. O. H. HJULIN, VPL E. A. JANSSON
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesmärke över landstigningen 1808 vid Helsinge, Tövsala

 Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Tövsala (Taivassalo)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   10 km NV korsningen väg 196 och 192
GPS-angivelse:                      N60°36’21.64″ E21°26’12.99″

Inventerad
Namn:                                       Claes och Eva Grafström
Datum:                                      2022-05-10

Historia
Landstigningen vid Helsinge ägde rum mellan 26 och 28 september 1808 under Finska kriget mellan Sverige och Ryssland, och som var en del av striderna i Åbo skärgård. Gustav IV Adolf planerade en stor landstigning vid Åbo, med en armé på 8 000 man. På grund av svåra väderförhållanden tvingades överste Anders Fredrik Skjöldebrands styrka att återvända till Sverige. Den andra styrkan på 3 400 man under befäl av överstelöjtnant Gustaf Olof Lagerbring landsteg vid byn Helsinge i Tövsala, men fick efter tre dagars strider dra sig tillbaka till Sverige.

 Ägare
Namn:                                        Tövsala kommun
Adress:                                      Keskustie 9, 233 10 Taivassalo
Tfnnr:                                        +358 2 840 2000
Mail-adress                              –

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärke över landstigningen i Helsinge uppsatt år 2008 av Tövsala kommun
Konstnärer Eero Avinen och Antti Vaalikivi
Text: SUOMEN SOTA 1808-1809 MERELLÄ, HELSINGIN KYLÄN MAIHINNOUSUTAISTELU
26.-28.9.1808. TAIVASSALON KUNTA 2008
Informationsskylt Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesplatta över landstigningen 1808 vid Varanpää i Lokalax

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Nystad

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   På Kivistontie, 280 m öster om Lokalax kyrka
GPS-angivelse:                      N60°40’54.65″ E21°28’13.38″

Inventerad
Namn:                                       Claes och Eva Grafström
Datum:                                      2022-05-10

Historia
Strid den 17-18 september 1808 mellan de svenska landstigningstrupperna och de ryska försvarstrupperna vid Lokalax by, Finland. Striden resulterade i en rysk seger. Den svenska befälhavaren var Albrekt von Lantinghausen.
Då företaget, till följd av truppernas dåliga utrustning, misslyckades, och Gustaf IV Adolf tycktes vilja kasta skulden på överbefälhavaren, nedlade von Lantingshausen sitt befäl och begärde avsked från alla sina militära tjänster. Efter statskuppen 1809 utnämndes han till överstallmästare hos drottningen och förordnades 1815 till överhovjägmästare.

Ägare
Namn:                                        Nystad
Adress:                                      Välskärintie 2 C, PL 20, 235 01 Nystad
Tfnnr:                                        +358 2 845 151
Mail-adress                              yhteispalvelu@uusikaupunki.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesplattan ritad av Eero Avinen och Antti Vaalikivi sattes upp 2008.
Text: SUOMEN SOTA 1808-1809 MERELLÄ, VARANPÄÄN NIEMIN MAIHINNOUSUTAISTELU
17-18.9 1808. UUSIKAUPUNKI 2008.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över slaget 1790 vid Svensksund på Sveaborg, Helsingfors 

Land                                           Finland

Kommun (motsv)                 Helsingfors

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     150 m NO Sveaborgsmuséet
GPS-angivelse:                        N60° 8’39.05″ E24°59’11.22″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                       2022-05-12

Historia
Slaget vid Svensksund, även kallat andra slaget vid Svensksund, var ett sjöslag mellan en svensk och rysk flotta. Det ägde rum i Svensksund (finska Ruotsinsalmi, ryska Rochensalm) utanför nuvarande staden Kotka vid Finska vikens nordöstra kust den 9 juli 1790,som en del av Gustav III:s ryska krig. Det utkämpades mellan flottor som nästan helt bestod av årdrivna fartyg (galärer, schebecker, ”skärgårdsfregatter” och kanonslupar). Det blev också det sista större sjöslaget där galärer deltog. Den svenska styrkan låg i en defensiv position vid Svensksund medan den ryska styrkan försökte anfalla och med ett slag förinta den svenska skärgårdsflottan. Det anses vara Sveriges största marina seger någonsin och var en direkt orsak till att kriget kort därefter avslutades genom ett för Sverige fördelaktigt fredsfördrag. Med tanke på antalet krigsfartyg som deltog i slaget betraktas sjöslaget också vara det allra största i Östersjöns historia Efter slaget vid Hogland tog ryssarna initiativet och spänningarna i Sverige ökade. Det första slaget vid Svensksund den 24 augusti 1789 hade slutat med ett stort svenskt nederlag. Den svenska flottan hade bara några dagar innan slaget lyckats bryta sig ut ur Viborgska viken i det som senare kallats Viborgska gatloppet. Under direkt ledning av svenske kungen Gustav III hade nu man samlat skärgårdsflottan i Svensksund utanför nuvarande staden Kotka i Finland. Den 5 juli var de årdrivna fartygen i skärgårdsflottan på plats i Svensksund. Kungen ville ta upp striden igen men många officerare motsatte sig det. Överstelöjtnant Carl Olof Cronstedt som anlänt med sin pommerska eskader stöttade kungen kraftigt och utnämndes till flaggkapten. Den ryska flottan leddes av den tyske prinsen Karl av Nassau-Siegen. Striden inleddes på flyglarna. Ryssarna sökte ett avgörande på sin vänstra flygel men svenskarna gick till motanfall och lyckades till sist vid 11-tiden bryta sig igenom med svåra ryska förluster som följd. Bland annat sänktes ryssarnas flytande batteri samt flera ryska galärer. Därefter kom man även åt att beskjuta de stora ryska fartygen i mitten som nu trängdes allt närmare varandra. Den svenska vänstra flygeln var mycket stark och vid 15-tiden lyckades den kringgå fienden genom det grunda sundet mellan Kutsalö och Lehmäsaari och anfalla den ryska högern i ryggen. Nassau begick då sitt ödesdigra misstag då han beordrade sin högerflygel att möta detta anfall. Denna rörelse i den ryska högra flygeln uppfattades som en reträtt och spred sig till de övriga ryska skeppen och förorsakade omfattande oordning i leden. Den ryska centern som var invecklad i hårda strider stod nu isolerad. Samtidigt utsattes den vänstra ryska flygeln under Slissov för ett hårt angrepp av den svenska vänstra flygeln. Den ryska flottan sköts sönder och samman och vid 16-tiden började de ryska fartygen att fly. Strider pågick tills mörkret föll. Under reträtten förliste många ryska fartyg och ett stort antal strök flagg. Svenska fartyg förföljde de flyende ryska fartygen ännu nästa morgon. De ryska förlusterna var mycket omfattande och uppgick till ca 60 fartyg, en tredjedel av flottan och cirka 9 500 man varav 6000 togs till fånga. Förlusten var en katastrof för ryssarna. Sverige förlorade endast ca 700 man i döda och sårade samt sex galärer. Den svenska segern vid Svensksund förändrade radikalt det politiska läget. De avbrutna fredsförhandlingarna kunde återupptas och fred slöts med Ryssland i Värälä i Finland den 14 augusti 1790. Kort därpå kunde den obesegrade kungen återvända till Sverige såsom “fredens återställare”.

Ägare
Namn:                                     Helsingfors stad
Adress:                                    Norra Esplanaden 11-13, PB 1, 00009 Helsingfors
Tfnnr:                                      +358 9 310 1691
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                  –
Renovering (vid behov):   –

Vårdare
Namn:                                    Förvaltningsnämnden för Sveaborg
Adress:                                   Sveaborg C 90, 00190 Helsingfors
Tfnnr:                                     +358 9 295 338 300
Mail-adress                           kirjaamo@suomenlinna.fi

Övrigt
Minnesmärket restes 1933 på Sveaborg av Ehrensvärd-samfundet och Pro Helsingfors-stiftelsen. Sveaborg var bas för flottan under striden vid Svensksund på 1700-talet. Finlands sjöstridskrafter firar sin årsdag på dagen för striden vid Svensksund. Birger Brunila var arkitekt och arbetade i samma byrå som W.G. Palmqvist. Han reste mycket och verkade senare som stadsplanerare i Helsingfors. Brunila har planerat bostadshus, fabriker och minnesmärken.
Text: På framsidan under Gustaf III monogram: RUOTSINSALMI. 17 9/7 90. Svensksund
På baksidan: SVBSIDIIS LEGATI TALLBERGIANI PRO HELSINGFORS MONVMENTVM EREXIT SOCIETAS EHRENSWÄRD A.D. MCMXXXIII
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesplattor över sjöstriderna 1808 vid Sandö och Tavastskär-Tallholm vid Karuna kyrka

 Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Sagu (Sauvo)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Karuna kyrka, ca 12 km SV Sagu
GPS-angivelse:                       N60°16’8.02″ E22°32’39.47″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                       2022-05-09

Historia
Om sjöstriderna vid Sandöström läser ni på registerkort 57.
Före striderna vid Sandöström skulle svenska styrkor hindra den ryska flottan från att rycka fram till Finlands västkust. Detta hade redan försökts i striderna vid Tallholm den 21 juli. Svenskarna uppförde ett kanonbatteri på ön Rövarholm i sundet mellan Sandö och fastlandet, där flottan grupperade. Ryssarna hade däremot lagt till på Kemiö och understödde sin flottstyrka med kanoner från land.

Ägare
Namn:                                        Sagu kommun
Adress:                                       Vahtistentie 5, 215 70 Sauvo
Tfnnr:                                         +358 24 744 100
Mail-adress                               sauvon.kunta@sauvo.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesplattorna ritade av Eero Avinen och Antti Vaalikivi sattes upp 2008.
Text: Minnesplatta 1: SUOMEN SOTA 1808-1809 MERELLÄ (Finska kriget 1808-1809 till sjöss.) SANDÖN TAISTELU 2.8.1808 (Drabbningen vid Sandöström 2.8.1808.) SAUVON KUNTA (Sagu kommun). KARUNAN KYLÄYHDISTYS RY 2008(Karuna bygdeförening 2008)
Minnesplatta 2: SUOMEN SOTA 1808-1809 MERELLÄ (Finska kriget 1808-1809 till sjöss.) TALLHOLMEN TAISTELU 21.7.1808 (Drabbningen vid Tallholmen 21.7.1808.) SAUVON KUNTA (Sagu kommun). KARUNAN KYLÄYHDISTUS RY 2008 (Karuna bygdeförening 2008)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesplatta över sjöstriden 1808 vid Sandö på Sandö

 Land                                          Finland

Kommun (motsv)                 Kimitoön

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     På Sandö östra sida, ca 28 km SO Åbo slott
GPS-angivelse:                        N60°13’30.68″ E22°29’56.38″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                       2022-05-09

Historia
När sjökriget 1808 pågick i den Åbo-Åländska skärgården anlände ryska förstärkningar till Åbo. Det blev ett prioriterat mål för svenskarna att försöka hindra dessa förstärkningar från att nå den ryska sjöstyrkan som redan slogs i skärgården och därmed ge ryssarna övertaget i området. En rysk kontroll över kusten skulle innebära att ryssarna kunde sända stora delar av de trupper de nu höll i södra Finland för att hindra landstigningsförsök norrut för att förstärka offensiven där. Svenskarna hade ett starkt förband vid Sandöström, där man tänkte föra ett avgörande slag. Redan den 21 juli utkämpades ett mindre slag vid Kimitosundet när svenskarna förberedde sina försvarsverk, och man hade tvingats dra sig tillbaka och innehade nu endast ett smalt försvarsområde i Sandöström mellan de båda ryska flottorna. Ytterligare ett problem var att ryssarna kontrollerade området med marktrupper, och man hade stationerat 1 000 man jägartrupper på vardera sidan om sundet och byggt upp fem kanonbatterier där, riktade mot den svenska flottan.
Klockan 3 på morgonen anföll den ryska flottan med en enhet om 11 kanonslupar och 44 kanonjollar. Sundet försvarades av överstelöjtnant Önnert Jönsson med 22 kanonslupar. På Rövarholmen mitt i den svenska linjen hade ett batteri med 4 kanoner och 60 jägarsoldater förlades till Sandön. till en början försökte ryssarna formera en linje i den smalaste delen av sundet, men tvingades på grund av korseld från de svenska kanonsluparna att bryta sina linjer, men de svenska fartygen besköts samtidigt hårt från landbatterierna, och i skydd av Kimitolandet, det de svenska öppna fartygen på grund av beskjutning från jägarsoldater inte tordes röra sig lyckades ryssarna tränga fram med flera jollar, vilka kringgick svenskarnas högra flygel och genom beskjutning av de svenska fartygen tvingade dem att svänga sin försvarslinje, vilket gav möjlighet till de ryska fartygen att breda ut sig. Ryssarnas eldgivning blev nu överlägsen och svenskarna tvingades nu att slå till reträtt. Befälhavaren Önnert Jönsson hade under striden blivit dödligt sårad, så befälet för reträtten kom att ledas av major Paul Adolf Sölfverarm. Batteriet på Rövareholmen togs med storm av besättningarna på de ryska kanonsluparna och jägarna som landsatts på Sandön drevs därifrån av de ryska jägarna där. Sölfverarm drog sig långsamt tillbaka tills han klockan 9 fick undsättning av Claes Hjelmstjerna med 6 galärer och 9 kanonslupar som anföll ryssarna. Ryssarna tordes inte ge sig längre ut än att de skyddades av sina landbatterier, men Hjelmstierna tordes å sin sida inte anfalla dem så länge de hade skydd av dessa. I stället försökte han skydda Sölfverarms reträtt och hindra att någon av sluparna föll i ryssarnas händer, många hade förlorat större delen av sina roddare.
Den svenska arméledningen hade efter mycken tvekan kort före striden äntligen insett behovet av marktrupper till stöd för Skärgårdsflottans operationer. I hemlighet hade 856 man Upplands lantvärn, 36 man finskt vargeringsmanskap med 74 man underbefäl från de pommerska regementena sänts från Åland på skutor att landsättas på Kimito. Styrkan kommenderades av överste Axel af Palén. Trupperna var huvudsakligen helt otränade och dåligt utrustade. Då man landsteg vid Skogvik på Kimitoön pågick striderna som häftigast men innan man hunnit organisera sig fick man besked om att svenska trupperna redan höll på att dra sig tillbaka. Man fick dock besked om att Buxhoevden tillsammans med generalerna Bagration och Suchtelen med flera infunnit sig från Åbo för att själva övervaka striden. De befann sig nu på Västankärrs herrgård för att fira segern med endast 50 mans skydd, och man beslutade att försöka tillfångata dem.
Man omringade byggnaden men just som man skulle rycka fram blev de upptäckta av ryssarna, som snabbt barrikaderade sig och började beskjuta de svenska trupperna. Lantvärnsmännen som aldrig deltagit i strid blev ställda inför situationen och när de ryska trupperna märkte svenskarnas tveksamhet beslutade de sig för att våga på ett djärvt utfall. Under ledning av Buxhoevden slog man sig igenom lantvärnsmännens led och trängde ned till sina båtar. De odisciplinerade svenska trupperna började i stället för att ta upp förföljelsen att plundra herrgården. Den svenska landstigningsstyrkan blev snart anfallen av en större rysk truppenhet. Under befäl av major Magnus Björnstjerna, som övertagit befälet sedan Axel af Palén sårats i striden, lyckades de dock slå sig ned till stranden efter förlust av 74 man och började inskeppa sig. På grund av oordning i samband med inskeppningen sedan båtarna börjat beskjutas av ryska kanoner gick dock två av skutorna på grund och det svenska artilleriet och 144 man ur lantvärnet fick ge sig fångna. De övriga kom undan och kunde återvända till Åland.

Ägare
Namn:                                        Kimitoöns kommun
Adress:                                       Vretavägen 19, 257 00 Kimito
Tfnnr:                                         +358 242600
Mail-adress                              kimitoon@kimitoon.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesplattan ritad av Eero Avinen och Antti Vaalikivi sattes upp 2008.
Text: FINSKA KRIGET 1808-1809 TILL SJÖSS. DRABBNINGEN VID SANDÖSTRÖM 2.8.1808. KIMITO KOMMUN 2008
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Minnesplatta över sjöstriden vid Krampen

Land                                         Finland

Kommun (motsv)            Nådendal

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Luotojentie 1091, nära Hanga brygga, fäst på en klippa
GPS-angivelse:                          60°17’9.00″N 21°58’8.49″E

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2022-05-10

Historia

Skärgårdsstriden vid Rimito Kramp var en sjöstrid under det finska kriget 1808–1809.

Efter att de svenska styrkorna hade lidit en betydande förlust vid Lemo försökte den svenska kustflottan att återta herraväldet över Åbolands och Ålands skärgårdar. Den ryska kustflottan var vid denna tidpunkt förstärkt med svenska fartyg som tagits över vid Sveaborgs kapitulation. I juni anlände konteramiral Klas Hjelmstjerna med ytterligare svenska förstärkningar och allt var klart för ett sjökrig i skärgården som skulle pågå hela sommaren.

Överstelöjtnant Önnert Jönsson hade, efter att ha retirerat från Lemo 22 juni, anlänt till Berghamn i Åbos östra skärgård med 15 kanonslupar under det att transportflottan retirerade vidare mot Åland. 23 juni anlände Klas Hjelmstjerna med 4 galärer till platsen och 24 juni anlände ytterligare fyra kanonslupar till ön. Hjelmstjerna bestämde sig då för att anfalla en liten grupp ryska fartyg om 12 kanonslupar och 2 joller, som lagt sig i en vik mellan Rimito Kramp och Hanga Krampholme. Då den svenska eskadern 30 juni skulle passera udden vid Rimito Kramp öppnade plötsligt de ryska fartygen oväntat eld. En plötslig stark stormby i kombinationen med eldgivningen tvingade de svenska fartygen att dra sig tillbaka.

Stark motvind hindrade Hjelmsterna att åter anfalla vilket gjorde att ryssarna kunde dra sig tillbaka till Bockholms sund. Själv lade sig Hjelmsterna vid Fårskinnsholmarna i Erstafjärden där han kunde blockera inloppet till Åbo.

Ägare
Namn:               Nådendals stad
Adress:              PB 43, 211 01 Nådendal
Tfnnr:                +358 4345111
Mail-adress     kirjaamo@naantali.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:
Renovering (vid behov):

Vårdare
Namn:               Se ovan

Övrigt
Minnesplattan sattes upp 2008. Eero Avinen och Antti Vaalikivi ritade plattan.

Text: Suomen sota 1808-1809 merellä (Finska kriget 1808-1809 till sjöss)
Krampin taistelu 30.6.1808 (Slaget vid Krampen 30.6.1808)
Rymättylän kunta 2008 (Rymättylä kommun)

Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över Dalregementets Gagnefs kompani vid kyrkan i Gag­nef

Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)               Gagnef

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Väg 70 mellan Borlänge och Leksand, vid Gagnefs kyrka nära älven strax SV om järnvägsstationen i Gagnef. Stenen står strax Ö om kyrkan.
GPS-angivelse:                         60°35’22.93″N 15° 3’39.20″E

Inventerad
Namn:                                          Olle och Eva Strid
Datum:                                         2021-05-16

Historia
Dalregementet härstammar från de dalafänikor som uppsattes 1542. År 1612 åtog sig provinsen Dalarna att årligen hålla 900 man till kungens tjänst mot att slippa utskrivning. Dessa samman­slogs 1617 med andra förband till Upplands storregemente i Uppland, Västmanland och Dalarna. När kungen på grund av truppens dåliga tillstånd ville göra ny utskrivning åtog sig dalkarlarna 1621 att ständigt hålla 1 400 man utom befäl. Åren 1623–1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Dalregementet bildades 1625. Senare överflyttades 200 num­mer till Västmanlands regemente där de huvudsakligen ingick i Bergs kompani.
Gagnefs kompani sattes upp 1696. Kompaniets symbol var ett ”Y” vilket symbolisera Väster-och Österdalälven som flyter samman och bildar Dalälven i Djurås i Gagnefs socken. Samma symbol återfinns idag också i Gagnefs kommunvapen.
På stenen nämnda kaptensboställe för Gagnef kompani, Österby i Stora Tuna, återfinns idag ca 2 km NO Stora Tuna kyrka, längs Tunaån.

Ägare
Namn:
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:
Adress:
Telefon:
Mail-adress:

Övrigt Minnesmärket av oslipad granit och restes 1962. Över texten (se nedan) på ste­nens åtsida är Dalarnas landskapsvapen inhugget. Vapnet är förgyllt, medan texten i öv­rigt är i en röd nyans, även på frånsidan.
Text: På den åt NV vända sidan är inristat och imålat med brun färg: Dalarnas landskapsvapen.
Text: Under landskapsvapnet på åtsidan: GAGNEFS KOMPANI 1625 – 1901. KYRKVALLEN VAR SAMLINGSPLATS NÄR SOLDATER FRÅN BYGDEN DROGO ÅSTAD FÖR ATT FULLGÖRA DEN URGAMLA PLIKTEN ATT VÄRNA FRIHETEN. Under denna text Gagnef kompanis vapenbild. Därunder följer denna text: VANDRINGEN TILL MINNENA GÖR DEN NYA DAGEN MÄKTIGARE OCH RIKARE.
Text på frånsidan: GAGNEFS KOMPANI ROTERADES MED 64 SOLDATER FRÅN GAGNEF – MOCKFJÄRD, 14 FRÅN ÅHL, 72 FRÅN OVANBRODELEN AV ST. TUNA. KAPTENSBOSTÄLLET VAR I ÖSTERBY ST. TUNA. STENEN RESTES 1962
Informationsskylt: Nej

Olle Strid
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten