Två minnesskyltar över personalen i C-byrån på Östermalm i Stockholm

Län                                          Stockholm

Kommun (motsv)             Stockholms stad

Lägesbeskrivnin
Kartbeskrivning:                  Valhallavägen 132 åren 1939-42 och Sibyllegatan 49 åren 1942-45
GPS-angivelse:                     –

Inventerad
Namn:                                       Christian Braunstein
Datum:                                      2022-12-12

Historia
C-byrån var en hemlig underrättelseorganisation inom det svenska försvaret under andra världskriget. C-byrån var verksam mellan 1939 och 1946, men kallades G-byrån (Gränsbyrån) fram till 1942 på grund av dess arbete vid och över Sveriges gränser. Organisationen började dock därefter kallas C-byrån efter begynnelsebokstaven i chefen Carl Peterséns förnamn.^[
C-byrån sattes upp 1939, ett par månader efter krigsutbrottet av dåvarande ÖB Olof Thörnell ör informationsinhämtning från utlandet.
C-byrån var den organisation som hösten 1944 på svensk sida ansvarade för Operation Stella Polaris, då närmare 800 personer                                
samt mängder med finskt signalspaningsmaterial från Fortsättningskriget,
i hemlighet fraktades från Finland till Sverige.
C-byråns informationsutbyte med tyska Abwehr ansågs efter kriget vara en belastning för försvaret, så 1946 ändrades organisationens namn till T-kontoret, så försvaret officiellt kunde säga att den misskrediterade C-byrån inte längre fanns.

Ägare
Namn:                                        Fastighetsägarna

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesskyltarna invigdes 2022-10-19 av chefen MUST och FM generaldirektör.
Text: I DENNA BYGGNAD VERKADE C-BYRÅN 1940-41 respektive 1942-45.
FÖRSVARSMAKTEN HEDRAR DE KVINNOR OCH MÄN VID UNDERÄTTELSETHÄNSTEN SOM HÄR, I DET TYSTA, GJORDE STORA INSATSER FÖR SVERIGE

Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över Marinen 500 år i Göteborg

 Län                                            Göteborg och Bohus (Västra Götaland)

Kommun (motsv)                Göteborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    150 m NO Banehagsgatan – Klippans strandpromenad
GPS-angivelse:                       N57°41’26.08″ E11°54’21.97″

Inventerad
Namn:                                        Björn Andersson
Datum:                                      2022-10-24

Historia
Den svenska flottan räknar sina anor från 1522 då Gustav Vasa köpte tio bestyckade fartyg från Lübeck. Dessa anlände den 7 juni samma år till Slätbaken utanför Söderköping. Den svenska marinen var därmed född.
1902 tillfördes kustartilleriet, numera amfibiekåren.

Ägare
Namn:                                        Försvarsmakten
Tfnnr:                                         08-7887500
E-post                                        exp-hkv@mil.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesstenen avtäcktes lördagen 27 augusti av marinchefen konteramiral Eva Skoog-Haslum i samband med Marinens 500-årsjubileum.
Örlogskapten Johan Melin har letat sten på militära övnings- och förläggningsområden och har tillsammans med stenhuggaren Niklas Gustavsson på Nilssons stenhuggeri i Sölvesborg bedömt ett antal råmaterial. Stenen som valdes fann vi på Rosenholms övningsfält i Karlskrona.
Stenen delades sedan i fyra delar för utplacering i de marina garnisonsstäderna, Stockholm, Göteborg och Karlskrona samt Söderköping som var platsen för Marinens födelse.
Inskriptionstexten är författad av kommendörkapten Anders Hörnfeldt och Johan Melin. Stenarbetet har utförts av Nilssons stenhuggeri i Sölvesborg med Johan Melin som ansvarig för designen tillsammans med stenhuggeriets grafiker
Text: FÖR RIKETS FÖRSVAR SEDAN 500 ÅR
SPEJANDE ÖGON MOT BLÅNANDE HORISONTER
FRÅN SKÄRGÅRD TILL HAV LÄNGS VÅRA KUSTER
I SAMMA STRIDER OCH MED SAMMA SPÅR
FRÅN FLYDDA TIDER MOT FRAMTID VI GÅR
På en annan sida finns Marinens vapenbild.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesbyst av Dag Hammarskjöld vid Djurgårdsbrunnsviken

 Län                                            Stockholm

Kommun (motsv)                Stockholms stad

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     125 m V Sjöhistoriska museet
GPS-angivelse:                         N59°19’55.14″ E18° 6’48.89″

Inventerad
Namn:                                        Urban Rettig
Datum:                                      2022-11-27

Historia
Dag Hammarskjöld, född 29 juli 1905 i Jönköping,  död 18 september 1961 nära Ndola 
i Nordrhodesia (nuvarande Zambia), var jurist, ämbetsman, diplomat, adelsman och författare.
Hammarskjöld är främst känd för att han från 1953 fram till sin död verkade som FN:s generalsekreterare och som sådan avled på sin post när det flygplan han färdades i störtade i djungeln i Nordrhodesia i september 1961. Även om teorier att planet skulle ha skjutits ned genast uppstod, fastslog tidiga utredningar att kraschen varit en olycka. Senare försök att klargöra svenskens öde har dock fått fram uppgifter som pekar mot att olyckan egentligen var ett mord.
(utdrag ur Wikipedia)

Ägare
Namn:                                       Försvarsmakten
Adress:                                      Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM
Tfnnr:                                        08-788 75 00
Mail-adress                              exp-hkv@mil.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                          Ägaren

Övrigt
Minnesbyst av brons på sockel av granit. Bysten avtäcktes på FN-dage den 24 oktober av HKH prins Carl Philip.
Text: DAG HAMMARSKJÖLD FN GENERALSEKRETERARE 10 APRIL 1953 – 18 SEPT 1961
VI GAV NÅGOT HAN GAV ALLT
Informationsskylt: Ja

Urban Rettig
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över Mekanikerskolan i Hässleholm

Län                                            Kristianstad (Skåne)

Kommun (motsv)               Hässleholm

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    80 m NO korsningen Regementsvägen-Bataljonsvägen
GPS-angivelse:                       N56° 8’54.73″ E13°43’28.12″

Inventerad
Namn:                                        Peter Alf
Datum:                                       2022-10-12

Historia
Mekanikerskolan på P2 sattes upp i samband med omorganisationen från K2 till P2. Målet var att utbilda värnpliktiga som stridsvagnsmekaniker. Vid flytten till Hässleholm 1947 fick skolan provisoriska lokaler i anslutning till Miloverkstaden. Detta provisorium kom att bestå i drygt 20 år. 1988 invigdes en modern mekanikerskola där utbildning av mekaniker bedrevs intill nedläggningen av garnisonen år 2000.

Ägare
Namn:                                        Hässleholms kommun
Adress:                                       Stadshuset, Nytorget 1, 281 80 Hässleholm
Tfnnr:                                         0451-26 70 00
Mail-adress                               kommunen@hassleholm.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                       Skånska dragonernas kamratförening
Adress:                                      c/o Mac Persson, Alfavägen 18, 281 43 Hässleholm
Telefon:                                     070 810 14 72
Mail-adress:                             skanskadragonerna@telia.com

Övrigt
Minnesstenen avtäcktes i samband med invigningen av de nya lokalerna 1988
Text: MEKANIKERSKOLAN INVIGD 1988-11-01
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över Dalregementets Rättviks kompani vid kyrkan i Rättvik

 Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)               Rättvik

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    På vänster hand strax före parkering vid stora stigluckan till Rättviks kyrkas kyrkogård.
GPS-angivelse:                       N60°53’29.75″ E15° 5’44.96″

Inventerad
Namn:                                       Olle och Eva Strid
Datum:                                      2021-08-05

Historia
Behovet av soldater under medeltiden hade lösts genom värvning av befäl och soldater (ofta ut­ländska) och genom s.k. uppbåd av främst bönder som bildade allmogehärar. Från och med Alsnö stadga 1280 tillfördes också soldater till rytteriet av personer som kunde sätta upp en ryttare med tillhörande utrustning och stridshäst, varvid personen fick skattebefrielse (frälse) i utbyte.
Inhyrda soldater (knektar) och frälserusthållet blev dyrt för kronan och med allmogehärar dess­utom en primitiv organisation för längre fälttåg. Gustav Vasa ville därför skapa en fastare och bil­ligare organisation med främst inhemska soldater genom rekrytering, främst genom utskriv­ningar men också genom viss frivillighet. Av en sockens samlade rotar av markägande bönder uttogs vanligen en s.k. landsknekt per 10:e till 20:e bonde. Detta system var alltså ett slags första (äldre) indelningsverk.
Landskapsvis organiserades fotfolket i fänikor, en eller flera för varje landskap, i Dalarna van­ligtvis två under det sena 1500-talet. Fänikorna tillfördes manskapet först vid behov (”mobilise­ring”). Flera fänikor bildade ett regemente. I varje fänika skulle ingå drygt 500 soldater jämte be­fäl. Antalet soldater varierade betydligt över tiden och i början på 1600-talet var styrkan nere på 200-300 man/fänika eller ännu lägre. I gengäld hade dock antalet fänikor ökat.
Under 1600-talet blev ”kompani” ett nytt begrepp för de små fänikorna som då också omorga­niserades. Under 1600-talet utvecklades rekryteringssystemet genom införandet av det yngre in­delningsverket som egentligen var ett avlöningssystem för statens tjänstemän, byggt på natu­rahushållning och avkastning från gårdar m.m. Det ska inte blandas samman med ”det ständiga knektehållet” som var en utveckling av Vasa-tidens rotars skyldighet att hålla soldater. Den nor­mala modellen var att roten (två eller flera gårdar) skulle bekosta en soldat med bostad (soldat­torp), mark till odling och visst underhåll. Det speciella i Dalarna var att knekten själv byggde sitt torp på av roten upplåten mark och fick behålla det efter avslutat tjänst.
Landskapet slöt redan 1614 ett avtal med Kronan om att ständigt hålla 1400 soldater (ej befäl) för att slippa de årliga utskrivningarna. I slutet av 1600-talet gavs Dalregementet den organisa­tion som i huvudsak gällde till indelningsverkets avskaffande 1901. Varje kompani bestod av 150 soldater, varav sex korpraler som chefer för var sitt korpralskap. Kompanichef var en kapten, biträdd av en löjtnant och en fänrik. Dessutom fanns sex underofficerare, två trumslagare och en pipare.
Rättviks kompani, från 1696, satte upp soldater ur följande socknar och byar: Rättvik, Bjursås, Leksand (bl.a. i Laknäs o Tällberg), Svärdsjö och Sundborn.
På kyrkogården finns även Vasamonumentet (W91

 Ägare
Namn:                                        Rättviks pastorat
Adress:                                      Järnvägsgatan 10, 795 30 RÄTTVIK
Tfnnr:                                         0248-73650
Mail-adress                              rattviks.pastorat@svenskakyrkan.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärke av gjutjärn fästad stående på ett stenfundament, uppsatt 1959.
Text: På västra sidan: RÄTTVIKS KOMPANI FRAMVUXET GENOM FÄNIKAN UR ALLMOGENS UPPBÅD UTGJORDE 1628 – 1901 SIN DEL AV RIKETS VÄRN
På östra sidan: KUNGL. DALREGEMENTETS KAMRATFÖRENING OCH RÄTTVIKS FÖRSAMLING 1959
Informationsskylt: Nej

Olle Strid
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över Svea ingenjörregementes vägbygge 1962 på Svartsö

 Län                                            Stockholm

Kommun (motsv)                Värmdö

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Vid vägen 50 m SV Svartsö krog
GPS-angivelse:                       N59°26’20.5″ E18°39’37.5″

Inventerad
Namn:                                        Marie Grafström
Datum:                                      2022-05-07

Historia
Utdrag ur ”RIKSDAGENS REVISORERS BERÄTTELSE över den år 1961 av dem verkställda granskningen av STATSVERKET”:
”Vägförvaltningen påbörjade projekteringsarbetet för vägarna å Svartsö under sommaren 1958. Efter samråd med representanter för öborna befanns lämpligast att låta väglinjen utgå från Alsviks brygga i stället för Arvidsudd, vilket varit avsikten enligt tidigare planer.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen må omnämnas att vägförvaltningen i skrivelser, till chefen för Svea ingenjörregemente anhållit, att ifrågavarande vägföretag skola utföras såsom militära övningsobjekt. Regementschefen har dock med beklagande svarat, att arbetena icke kunna utföras under de närmaste två utbildningsåren, bl. a. på grund av anbefallda arbeten på infanteriskjutskolans nya skjutfält vid Prästtomta. Huruvida regementet senare kunde åtaga sig dem, vore icke nu möjligt att ange.”
Till slut blev det så att Svea Ingenjörsregemente anlade vägnätet på Svartsö under bataljonschefen Sten Ahlströms ledning.

 Ägare
Namn:                                        Svartsö Samfällighetsförening
Adress:                                       Värdshusbacken 6, 112 65 STOCKHOLM

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärke av ett granitblock uppsattes år 1962.
Konstnär: Värnpliktige Mats Grudd, stenhuggare
Text: ING 1 1962
Informationsskylt Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Kyrkogård med svenska militära gravstenar

 Land                                         Vitryssland

Kommun (motsv)                Mogilev oblast

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Kyrkogård ca 10 mil sydöst om Minsk i byn Vjalikaja Grava (M4 och väg P120)
GPS-angivelse:

Inventerad
Namn:                                       Jacob Lalander
Datum:                                      2019

Historia
Svenska armén passerade byn före eller efter slaget vid Holofczyn den 4 juli 1708. Troligtvis begravdes ett antal svenska soldater på kyrkogården där.

 Ägare
Namn:                                       Vialikaja Grava
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Kyrkogården kallas för den ”svenska kyrkogården” då det påstås att svenska soldater från slaget vid Holofzcyn 1708 under det Stora Nordiska Kriget är begravna där. Det finns ca 50 äldre odaterade gravstenar varav vissa har inhuggna romerska kors vilket normalt inte används i Vitryssland.
Två stenar ser ut att vara huggna i form av ett kors.
Informationsskylt: Nej

Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesmärke (ryskt) över slaget 1708 vid Lesna

 Land                                          Vitryssland

Kommun (motsv)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     Byn Lesna 60 km SO staden Mihaljoü
GPS-angivelse:                        N53°32’22” E 30°54’26”

Inventerad
Namn:                                        Andrei Kuzmin
Datum:                                     2009

Historia
I början av april 1708 besökte general Adam Ludwig Lewenhaupt Karl XII för att ta emot order för det pågående fälttåget mot Ryssland. Här fick han i uppdrag att skaffa en stor mängd proviant och trossvagnar till huvudarmén för tre veckors fälttåg. Så fort han samlat in tillräckligt med proviant skulle Lewenhaupt samla så många soldater som möjligt från Livland, utan att lämna dess garnisoner helt tomma. Lewenhaupt skulle då använda dessa trupper för att eskortera trosståget och möta upp med Karls huvudarmé vid Mogilev under början av augusti.
Trosståget samlades till slut under början av juli, men Lewenhaupt var nu tre till fyra veckor efter tidsplanen och hans underlägsna trupper (Karl förväntade sig omkring 20 000 soldater, men i själva verket var bara 12 000 soldater redo att marschera^.
Peter, som uppskattade att den svenska styrkan bestod av 16 000 soldater, hade samlat trupper mer överlägsna än Lewenhaupts och ville genast ta hans trosståg medan det fortfarande var utom den svenska huvudarméns räckhåll. Den 26 september var ryssarna i området många nog att utgöra ett betydande hot mot Lewenhaupts tåg och de båda sidorna konfronterade varandra under en tid vid byn Belitsa.
Peter hade sammanlagt omkring 30 000 soldater mot Lewenhaupt. När anfallet började hade mer än hälften av de svenska trupperna korsat Lesnjankaån. De bestod av omkring 12 000 soldater uppdelade i 17 bataljoner, med mer än 4 500 trossvagnar i deras tåg..
Slaget blev viktigt för stridsmoralen hos den ryska armén och användes i propagandan som bevis för att den svenska armén kunde besegras.^[4] Själva slaget kan dock beskrivas som en mindre svensk seger eftersom ryssarna misslyckades med att utplåna Lewenhaupts armé. Den ryske tsaren Peter den store kallade inte desto mindre senare slaget vid Lesna för ”Poltavasegerns moder”.

 Ägare
Namn:                                        Byn Lesna
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärket bestående av en örn av brons trampande på en fana stående på en sockel av gråsten med två textplattor av brons, restes 1908 av Ryssland på 200 årsdagen av slaget. Minnesmärket står i anslutning till ett minneskapell
Text på sockelns framsida:
Text på sockelns baksida:
Informationsskylt: Nej

Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över Dalregementets Leksands kompani nära kyrkan i Leksand

 Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)                Leksand

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Kyrkallén 15, 793 31 Leksand, på skolgården till förskolan Elefanten (f.d sockenstugan i Leksand.)
GPS-angivelse:                       N60°43’55.0″ E14°59’07.4″

Inventerad
Namn:                                       Olle och Eva Strid
Datum:                                      2021-05-19

Historia
Behovet av soldater under medeltiden hade lösts genom värvning av befäl och soldater (ofta ut­ländska) och genom s.k. uppbåd av främst bönder som bildade allmogehärar. Från och med Alsnö stadga 1280 tillfördes också soldater till rytteriet av personer som kunde sätta upp en ryttare med tillhörande utrustning och stridshäst, varvid personen fick skattebefrielse (frälse) i utbyte.
Inhyrda soldater (knektar) och frälserusthållet blev dyrt för kronan och med allmogehärar dess­utom en primitiv organisation för längre fälttåg. Gustav Vasa ville därför skapa en fastare och bil­ligare organisation med främst inhemska soldater genom rekrytering, främst genom utskriv­ningar men också genom viss frivillighet. Av en sockens samlade rotar av markägande bönder uttogs vanligen en s.k. landsknekt per 10:e till 20:e bonde. Detta system var alltså ett slags första (äldre) indelningsverk.
Landskapsvis organiserades fotfolket i fänikor, en eller flera för varje landskap, i Dalarna van­ligtvis två under det sena 1500-talet. Fänikorna tillfördes manskapet först vid behov (”mobilise­ring”). Flera fänikor bildade ett regemente. I varje fänika skulle ingå drygt 500 soldater jämte be­fäl. Antalet soldater varierade betydligt över tiden och i början på 1600-talet var styrkan nere på 200-300 man/fänika eller ännu lägre. I gengäld hade dock antalet fänikor ökat.
Under 1600-talet blev ”kompani” ett nytt begrepp för de små fänikorna som då också omorga­niserades. Under 1600-talet utvecklades rekryteringssystemet genom införandet av det yngre in­delningsverket som egentligen var ett avlöningssystem för statens tjänstemän, byggt på natu­rahushållning och avkastning från gårdar m.m. Det ska inte blandas samman med ”det ständiga knektehållet” som var en utveckling av Vasa-tidens rotars skyldighet att hålla soldater. Den nor­mala modellen var att roten (två eller flera gårdar) skulle bekosta en soldat med bostad (soldat­torp), mark till odling och visst underhåll. Det speciella i Dalarna var att knekten själv byggde sitt torp på av roten upplåten mark och fick behålla det efter avslutat tjänst.
Landskapet slöt redan 1614 ett avtal med Kronan om att ständigt hålla 1400 soldater (ej befäl) för att slippa de årliga utskrivningarna. I slutet av 1600-talet gavs Dalregementet den organisa­tion som i huvudsak gällde till indelningsverkets avskaffande 1901. Varje kompani bestod av 150 soldater, varav sex korpraler som chefer för var sitt korpralskap. Kompanichef var en kapten, biträdd av en löjtnant och en fänrik. Dessutom fanns sex underofficerare, två trumslagare och en pipare.
Leksands kompani, från 1696 – 1836 (1.) Majorens kompani, från 1836 Leksands kompani. Kompaniet satte upp soldater ur följande socknar och byar: Leks­and, Djura , Siljansnäs , Bjursås och Ål.
Kaptensbostället Kaptensgården är en gård i Tibble strax öster om Leksand läng vägen mot Sågmyra, sannolikt Sveriges enda bevarade kaptensboställe i ursprungligt skick. Under Klockupproret bodde några av ledarna där, vilket fick till följd att Gustav Vasa förstatligade gården med tvång och gjorde om den till officersboställe. Under Stora daldansen på 1740-talet hölls hemliga möten på gården, då en av ledarna för upproret, major W G Wrangel bodde där. I början av 1800-talet blev gården nedklassad till kaptensgård samt fick troligen några utseendeförändringar. Gårdens flyglar är betydligt yngre än huvudbyggnaden, den äldsta är uppförd kring år 1700.

 Ägare
Namn:
Adress:
Telefon:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering:                             Behov av rengöring av minnesplattan, stenfundamentet är dock mycket välskött. Däremot bör hela minnesstenen flyttas till mark i närheten av kyrkogårdsförvalt­ningens lokaler (dvs. Kyrkallén 16, mitt emot förskolan) Där finns dessutom Leksands kompanis trossbod vilket skulle knyta ihop minnesstenen med kompaniets verksamhet på platsen.

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärke av gjutjärn fästad stående på ett stenfundament uppsatt 1961. Minnesmärket står på förskolan Elefantens ingärdade skolgård. Av flera skäl undanbedes därför att minnesmärket fotograferas, eftersom det finns risk för att barn samtidigt blir fotograferade.
Text på framsidan under Dalarnas vapen: I MEDELTIDENS BONDEUPPBÅD I FÄNIKA OCH KOMPANI HAR MÄN FRÅN DENNA BYGD BURIT VAPEN FÖR RIKETS VÄRN.
MAJORENS – LEKSANDS KOMPANI 1628 – 1901 HADE KYRKVALLEN SOM SAMLINGSPLATS
Text på baksidan: KUNGL. DALREGEMENTETS KAMRATFÖRENING RESTE STENEN 1961
Informationsskylt: Nej

Olle Strid
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesmärke över slaget vid Holofzcyn 1708 i Vitryssland

Land                                       Vitryssland

Kommun (motsv)             Haloütjyn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                 Söder om byn Holowczyn vid infarten till byn Staroje sjalo drygt 7km norr om M4 längs väg P26.
GPS-angivelse:                    N54° 2’49.73″ E29°56’12.51″

Inventerad
Namn:                                      Robert Nordström och Filip Berglund
Datum:                                    2022-10-19

Historia
Slaget vid Holowczyn var ett fältslag som ägde rum under stora nordiska kriget och utkämpades den 4 juli 1708. Svenska trupper under kung Karl XII:s befäl tvingade ryska trupper till reträtt vid staden Holowczyn i dagens Haloŭtjyn i Belarus.
Karl XII inledde 1707 ett fälttåg mot Ryssland, i syfte att inta den ryska huvudstaden Moskva och tvinga tsar Peter I till fred. Efter flera månaders besvärlig marsch anlände den svenska huvudarmén till floden Vabitj, som bevakades av en rysk armé på omkring 40 000 soldater under befäl av fältmarskalk Boris Sjeremetev och furst Aleksandr Mensjikov.
Den 14 juli gick Karl XII:s armé, sammanlagt 12 500 soldater, över floden och anföll en enskild rysk ställning under befäl av general Anikita Repnin. Då de ryska truppstyrkorna var separerade från varandra, och saknade en enhetlig ledning, kunde de inte hejda de svenska anfallen och tvingades till reträtt. Karl XII betraktade slaget som sin favoritseger, och svenskarna kunde etablera en linje nära huvudfloden Dnepr och använda staden Mogilev som underhållsbas inför den fortsatta marschen mot Moskva. Slaget fick dock ingen avgörande betydelse, då stora delar av den ryska armén lyckades undkomma mestadels intakt.

 Ägare
Namn:                                         Lärare i Staroje sjalo
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       Behöver rustas upp

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnessten med en plakett i metall samt en extra plakett med en karta över slaget framför stenen
Text: NA ETOM MESTE 4 IJULJA 1708G PROIZOSJLA BITVA MEZJDU RUSSKIMI I SJVEDSKIMI VOJSKAMI – VETJNAIA PAMIAT VOJNAM PAVSJIM V ETOJ BITVE vilket översatt till svenska blir: PÅ DENNA PLATS DEN 4 JULI 1708 STOD ETT SLAG MELLAN RYSKA OCH SVENSKA TRUPPER – EVIGT MINNE ÖVER DE FALLNE I DETTA SLAG
Informationsskylt: Nej

Robert Nordström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten