Under eftermiddagen och kvällen den 24 september 1636 drabbade den svenska hären under befäl av Johan Banér på knappt 17 000 man samman med 23 000 kejserligt-sachsiska soldater utanför Wittstock. Slaget, som räknas till ett av de viktigare i svensk krigshistoria, vanns av svenskarna efter fyra timmars kamp. Totalt 14 000 man dog eller sårades.
2007 påbörjades ett bygge i ett grustag tre kilometer söder om Wittstock och då stötte grävmaskinisten på Europas största massgrav från det 30-åriga kriget. I graven återfanns 125 stupade soldater. Kropparna låg ovanpå varandra i prydliga rader. Inga spår fanns efter vare sig klä­der eller tillhörigheter; de stupade plundrades förmodligen medan de låg kvar på slagfältet. Fynd av blykulor visar att var fjärde soldat dött av skottskador. Detta är den första massgraven från trettioåriga kriget som hittills hittats i området. Fler tros finnas i närheten.
88 av de upphittade skeletten är intakta, de övriga skadades av grävmaskinernas arbete. De första undersökningarna visar att männen var unga, en del ännu tonåringar. Ett fåtal var mellan 40 och 45. Tanken är att så snart som möjligt göra en grundligare laboratorieanalys, men pengar saknas ännu. Fynden ger arkeologerna en spännande möjlighet att titta närmare på hur livet för den enskilde soldaten tedde sig. En del hade läkta skador efter svärdshugg. Många har säkerligen deltagit i andra slag. Kvarlevorna har nu tagits om hand och dokumenterats i avvaktan på vidare analyser. Tanken är att resultaten så småningom ska presenteras i en publikation.
Endast fyra motsvarande massgravar har upptäckts tidigare:
– på Gotland från slaget 1361 utanför Visby,
– i den nordengelska byn Towton från slaget 1461 under Rosornas krig,
– i norra Tyskland från slaget 1500 vid Hemmingstedt och
– i Vilnius från Napoleons reträtt 1813 från Moskva.

En minnestavla är uppsatt på fyndplatsen.