Kategoriarkiv: Registerkort

Registerkort Nr O17

Minnessten över Landstormens IV.bat vid Torslanda kyrka 1914

 Län                                            Göteborg och Bohus (Västra Götaland)

Kommun (motsv)                Göteborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   100 m väster om Torslanda kyrka
GPS-angivelse:                      N57°43’29.03″ E11°46’6.97″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                       2022-07-03

Historia
Det första officiella förslaget om en landstorm i Sverige lades fram som en proposition vid 1865 års riksdag, enligt vilken den skulle omfatta alla vapenföra män mellan 20 och 50 år, som inte tillhörde armén eller beväringen. Det dröjde dock till 1885 års härordning innan en landstorm inrättades och den bestod då av åldersklasserna 33–40 år. Därefter ändrades åldersspannet vid flera tillfällen och fram till 1942 när landstormen avskaffades.
Landstormen som bl a. skulle trygga fälthärens mobilisering och bevaka gränser och kuster, mobiliserades vid första världskrigets utbrott 1914. Trupperna hemförlovades sedan deras uppgifter hade övertagits av arméns linjeförband.

Se också https://vartgoteborg.se/gamla-goteborg/landstormen-mobiliserar-i-goteborg-1914/

 Ägare
Namn:
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                       –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:
Adress:
Telefon:
Mail-adress:

Övrigt
Minnesmärke inhugget i berghäll.
Text: LANDSTORMENS 1914 IV.BAT
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr O06

Minnessten över grundandet av Nya varvet 1700, Göteborg

 Län                                            Göteborg och Bohus (Västra Götaland)

Kommun (motsv)                Göteborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    30 m VSV korsningen Örlogsvägen-Nya Varvsallén
GPS-angivelse:                        N57°40’57.26″ E11°53’21.30″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                       2022-07-02

Historia
Nya Varvet är en stadsdel, en före detta örlogshamn och ett fängelse i Göteborgs kommun. Stadsdelen har en areal på 80 hektar. Mellan åren 1876–1931 utgjorde området Nya Varvets landskommun.
Området, som är beläget vid mynningen av Göta älv, togs i anspråk som planerad örlogshamn cirka år 1700, i samband med utbrottet av stora nordiska kriget. I slutfasen av kriget, år 1717 och 1719, utsattes örlogshamnen för anfall av danska örlogsfartyg under ledning av viceamiralen Peter Tordenskjold. Senare under 1700-talet användes området mest som förtöjningsplats, men delar av Arméns flotta var baserad här. Varvsverksamhet bedrevs på Gamla Varvet vid Stigberget. I samband med Napoleonkrigen i början av 1800-talet förstärktes försvaret av området, och nya byggnader uppfördes. Därefter skedde en långsam nedtrappning av verksamheten, och området överläts till Fångvårdsstyrelsen 1870 för att nyttjas som fängelse. Efter unionsupplösningen med Norge 1905 fick området återigen ökad betydelse, och under de båda världskrigen skedde ytterligare utökning av den militära verksamheten. Efter ett riksdagsbeslut såldes området till civila intressenter år 1985. Idag finns olika typer av civil verksamhet och privatbostäder i området. Buss- och spårvagnsförbindelse, Långedragslinjen, finns både med centrala Göteborg, och med västerut liggande Långedrag och Saltholmen.
De flesta byggnaderna på Nya Varvet byggnadsminnesförklarades 25 januari 1935. Efter att marinens verksamhet vid Nya Varvet gradvis upphört under 1980-talet delades Nya Varvet upp i tre delområden. Byggnaderna inom ett av dessa tre områden omfattas av byggnadsminnesförklaringen och därmed sammanhängande skyddsföreskrifter. En av dessa byggnader är ”officersmässen Nobis”, som blev byggnadsminne 1 januari 2005. De två andra husen är byggnad 36, ”Gamla vaktstugan”, och byggnad 38, ”Inventariekammaren”, vilka 9 december 1986 förklarades som byggnadsminnen.

Ägare
Namn:
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                       –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:
Adress:
Telefon:
Mail-adress:

Övrigt
Den 14 juni 1950 firades Nya Varvets 250-årsjubileum, bland annat genom att hertigen av Halland avtäckte en minnessten i bohusgranit. Samma dag flaggades det över topp på alla rustade örlogsfartyg vid Nya Varvet samt alla handelsfartyg i Göteborgs hamn. En utställning på Sjöfartsmuseet hade anordnats, med mottot ”Vår sjöfart måste skyddas.”
Text: ÅR 1700 UNDER KARL XII:S REGERING ANLADES VID BILLINGEN SKEPPSHAMNEN NYA VARVET
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr W04

Minnessten över Daniel Buskovius vid Särna gamla kyrka

Län                                              Dalarna

Kommun (motsv)             Älvdalen

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Bredvid tornet på Särna gamla  kyrka
GPS-angivelse:                     N61°41’41.28″ E13° 8’29.67″

Inventerad
Namn:                                        Christian Braunstein, Ronny Schultz och Daniel Banck
Datum:                                       2022-08-09

Historia
Buskovius studerade i Västerås och prästvigdes 1630. Därefter insattes han som kaplan i Älvdalen, Västerås stift, där han under Torstensonskriget ledde intagandet av byarna Särna och Idre 1644, som sedan dess tillhört Sverige.
Landshövding Peter Kruse i Falun, hade av regeringen uppdragits förmå dalkarlarna att anfalla Norge, och allmogen som samlades i Mora, befanns villig att göra så, men gillade ingen av anförare landshövdingen föreslog. Efterhand frågade han den samlade folkmassan, vem de önskade, då de med en mun ropade: »Få vi vårom Daniel!», därmed menandes Buskovius. Denne, som för sitt prästerliga stånds skull ogärna mottog uppdraget, övertalades av landshövdingen och prosten, mäster Olof, och erhöll en fullmakt att åt folket i Särna erbjuda gudstjänst, lag och rätt. Om detta ej var möjligt, skulle våld brukas. I spetsen för två hundra morakarlar och älvdalingar, samt med en gammal soldat och klockaren, som i egenskap av adjutanter bar handbok och sockenbudstyg, begav han sig i väg. Efter fyra dagars vandring nåddes Särna. Företaget lyckades över förväntan, då Särna gav sig utan blodutgjutelse, och redan följande söndag kunde Buskovius predika i deras kapell, utdela nattvarden och döpa flera barn, varav några var så stora, att de under dopet tog tag i handboken och rev sönder bladen. När uppdraget utförts, återvände han och medförde ombud från varje byalag, som på särnabornas vägnar inför landshövdingen svor Sveriges krona tro- och huldhetsed. För sin insats belönades han med en årlig belöning på tolv tunnor spannmål.

 Ägare
Namn:                                        Idre-Särna församling
Adress:                                      Byvägen 29, 790 91 Idre
Tfnnr:                                         0253-59 61 50
Mail-adress                              idre-sarna.forsamling@svenskakyrkan.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                          Ägaren

Övrigt
Minnesmärke av Älvdalsgranit rest (uppsatt) år 1919. Stenen är omgiven av en kätting fäst vid fyra stenstolpar
Text: ÅT MINNET AF CAPELLANEN DANIEL BUSKOWSKI SOM BRAGTE SÄRNA, HEDEN OCH IDRE IN UNDER SVERIGES CRONO SOM SKEDDE UTI MARTII MÅNAD ÅR 1644 IFRÅN HVILKEN TID DE JÄMT OCH STADIGT SVERIGE TILLHÖRT HAFVA
STENEN RESTES ÅR 1919
Informationsskylt: Nej


Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr W03

Minnessten över Daniel Buskovius bondetåg mot Särna 1644 i Bunkris

Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)             Älvdalen

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:               Längs väg 66 mellan Älvdalen och  Särna, 6 km söder om Bunkris på väster sida

GPS-angivelse:                   N61°22’59.34″ E13°30’51.29″

Inventerad
Namn:                                        Christian Braunstein, Ronny Schultz och Daniel Banck
Datum:                                       2022-08-09

Historia
Buskovius studerade i Västerås och prästvigdes 1630. Därefter insattes han som kaplan i Älvdalen, Västerås stift, där han under Torstensonskriget ledde intagandet av byarna Särna och Idre 1644, som sedan dess tillhört Sverige.
Landshövding Peter Kruse i Falun, hade av regeringen uppdragits förmå dalkarlarna att anfalla Norge, och allmogen som samlades i Mora, befanns villig att göra så, men gillade ingen av anförare landshövdingen föreslog. Efterhand frågade han den samlade folkmassan, vem de önskade, då de med en mun ropade: »Få vi vårom Daniel!», därmed menandes Buskovius. Denne, som för sitt prästerliga stånds skull ogärna mottog uppdraget, övertalades av landshövdingen och prosten, mäster Olof, och erhöll en fullmakt att åt folket i Särna erbjuda gudstjänst, lag och rätt. Om detta ej var möjligt, skulle våld brukas. I spetsen för två hundra morakarlar och älvdalingar, samt med en gammal soldat och klockaren, som i egenskap av adjutanter bar handbok och sockenbudstyg, begav han sig i väg. Han höll på denna plats ett tal till sitt manskap före den slutliga framryckningen mot Särna (se W04).

 Ägare
Namn:                                        Älvdalens kommun
Adress:                                      Box 100, 796 22 Älvdalen
Tfnnr:                                         0251-313 00
Mail-adress                              kommun@alvdalen.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     Bör tvättas och förbättra texten

Vårdare
Namn:                                           Ägaren

Övrigt
Minnesmärke av Älvdalengranit rest (uppsatt) år 1925
Text: HÄR TALADE ENLIGT SÄGNEN ÄLVDALSKAPLANEN DANIEL BUSKOVIUS TILL SITT MANSKAP VID TÅGET MOT SÄRNA SOM INTOGS 1 MARS 1644. TILL MINNE RESTES STENEN 1925.
Informationsskylt: Nej

Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr W02

Minnessten över 6 soldater drunknade 1634 under trettioåriga kriget NV Malungsfors

Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)             Malung-Sälen

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                Väster väg 66, 4 km NV Malungsfors
GPS-angivelse:                  N60°45’45.44″ E13°30’4.52″

Inventerad
Namn:                                     Christian Braunstein, Ronny Schultz och Daniel Banck
Datum:                                       2022-08-09

Historia
Året är 1634 när sex stycken ”Limkarlar” (alltså män från Lima-trakten), tillika utkommenderade soldater, ska bege sig till vad som senare skulle bli känt som Trettioåriga kriget. Detta krig höll på mellan 1618-1648 och var en serie militära konflikter som utspelades i Centraleuropa, huvudsakligen i det som idag är Tyskland. Det är i början på maj 1634 när soldaterna beger sig av från Lima för att ansluta en truppstyrka i Malung. De ska åka båt nerför älven men vårfloden är stark och ström och deras resa kommer bli kort. Snart välter båten i den strida strömmen och de sex männen, både dåligt simkunniga och kanske även berusade, drunknar i det kalla vattnet. Deras kroppar ska senare hittas strax nedanför där stenen idag står. Soldaterna var från Hammarsbyn, Torgås och Husom.

 Ägare
Namn:                                        Malungs-Sälens kommun
Adress:                                      Box 14, 782 21 Malung
Tfnnr:                                         0280-181 00
Mail-adress                              kommun@malung-salen.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     Buskage framför stenen bör rensas bort så att den syns från vägen

Vårdare
Namn:                                           Ägaren

Övrigt
Minnesstenen är nyligen restaurerad och nu i gott skick. Den restes 1934 i samband med att det då var 300 år sedan männen drunknade. För bara något år sedan var den dock både väldigt sliten, svårläst och låg även omkullvält i skogen. Nu har den lyckligtvis räddats från dess öde och har slipats om och fått ett takskydd
Text: ANNO 1634 1/5 6 ST DRUNKNADE I FORSEN LIMA-MALUNG PÅ WÄG TILL 30-ÅRIGA KRIGET GLS. PBS. OES. EHS UNDER HAMMAREN. GTS I TORGÅS, OMS PÅ HOLEN.
Informationsskylt: Nej


Christian Braunstein
Chef SVMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE19

Gravsten över kornett von Celsing i Zerbst 1813

Land                                            Tyskland           

Kommun                                  Zerbst/Anhalt

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    På kyrkogården Frauentorfreidhof i Zerbst
GPS-angivelse:                       N51°57’54.18″ E12° 5’41.49″

Inventerad
Namn:                                           Lene Doverholm/Alf Sandqvist
Datum:                                         2022-06-07

Historia
Vid slaget vid Rosslau den 29 september anföll Michel Ney det svenska brohuvudet vid Elbe för att förhindra svenskarna att gå över Elbe. På svensk sida dog cirka 350 man och på fransk sida cirka 1500. Slaget hade ingen strategisk betydelse.
Friedrich Ulrich von Celsing var en 19-årig svensk kornett (den lägsta officersgraden i kavalleriet) tillhörig Livgardet till häst. von Celsing var standarförare och ingick i Bernadottes livvakt och var stationerad vid Zerbst. Huruvida von Celsing deltog i slaget eller ej är oklart men klart är att I slutet av september drabbades von Celsing av nervfeber/tyfus och fördes till det ”Arbeits-Zucht und Weissenhaus” som fanns i ett tidigare nunnekloster vid Zerbst. Han dog av nervfeber/tyfus den 8 oktober 1813.
Historikern Agnes Griesbach beskriver förhållandena vid ”Arbeits-Zucht und Weissenhaus” som hemska. Det fanns vare sig sängar, uppvärmning eller tvätt. Maten var extremt knapp och hygienen katastrofal. Många dog och bland dem von Celsing till följd av sin sjukdom.
Han begravdes i Zerbst Frauenfriedhof.

Ägare
Namn:                                           Pfarramt Zerbst, c/o Anna Sophia von Celsing
Tfnnr:                                            070-922 91 04
Mail-adress:                              annasophia.von.celsing@gmail.com

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                         Kyrkogårdspersonalen

Övrigt
Familjen i Södermanland sörjde sin bortgångne anförvant och ville hedra honom. Tillfälle till detta gavs när hans yngre bror Lars Gunnar von Celsing åkte på sin utbildningsresa 1826 Han stannade då i Zerbst, utformade graven, ritade ett kors och lät tillverka detta och den 20 september 1826 var graven iordningställd. Familjen lämnade också en summa pengar för gravvård till församlingen.
Vädret gick hårt åt korset. På 1970-talet beslutade församlingen att ta bort korset och jämna graven med marken. Prästen Dietrich Franke motsatte sig detta och kontaktade familjen och den svenska ambassaden. En icke helt riskfri åtgärd under DDR-tiden.
Familjen var mycket intresserad av att bevara graven och museichefen i Zerbst Heinz-Jurgen Friedrich agerade. Utan publicitet, ja nästan i hemlighet, sattes den nya gravstenen upp 1978 i närvaro av familjen, ambassadör, ett 10-tal andra personer och under ledning av ”Kreisoberfarrer” Franke. Korset flyttades till Zerbst-museet
Text: FRIEDRICH ULRICH VON CELSING OFFIZIER IN KÖNIGLICH SCHWEDISCHEN DIENSTEN
GEBOREN 1794 GESTORBEN 1813 DEN 8,OKTOBER
BETRAUERT VON MUTTER U. BRUDER
DEM ANDENKEN EINES ENTSCHLAFENEN BRUDERS GEWIDMET
Graven i Zerbst är enastående. Både för att den vårdas utomordentligt väl av kyrkogårdspersonal, och en av stadens damer, och för att den stått tidens test. Familjen von Celsing besöker än idag graven.
Informationsskyld: Nej

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE18

Minnesskylt på monument över slaget vid Dennewitz 1813

 Land                                           Tyskland

Kommun                                  Niedergörsdorf

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Niedergörsdorf, 200 m S jvgstationen mot väg L  812
GPS-angivelse:                      N51°57’58.27″ E12°58’47.72″

Inventerad
Namn:                                        Alf Sandqvist/ Lene Doverholm
Datum:                                      2022-06-08

Historia
Slaget vid Dennewitz var en militär drabbning ca 70 kilometer sydväst om Berlin, den 6 september 1813, under Napoleonkrigen. Den allierade nordarmén under ledning av Sveriges kronprins Karl Johan besegrade fransmännen under marskalk Michel Ney.
Efter marskalk Oudinots misslyckade anfall mot Berlin fick marskalk Ney befälet över hans trupper på omkring 60 000 man och bröt 5 september upp från Wittenberg för att över Jüterbog och Baruth förena sig med Napoleon. Under marschen kom de i stridskontakt med delar av den av Bernadotte anförda nordarmén på omkring 100 000 man. Ney lyckades vid Zahna slå tillbaka nordarméns västra flygel, men den 6 september tvingades han med sina 4:e och 7:e kårer till strid med Bernadottes preussiska trupper vid Dennewitz. Neys återstående kår, den 12:e, insattes på ett olyckligt sätt och kunde inte på ett bra sätt understödja de båda andra. Under tiden fullbordade Bernadotte uppmarschen med de ryska och svenska kårerna. Av dessa sändes en del lättrörliga trupper, bland annat två svenska batterier, i förväg och insattes verksamt i striden. Då huvudarmén nådde stridsplatsen var slaget redan avgjort. Neys trupper gick i flyktartat återtåg söderut moTorgau.
Karl Johan armé beskrev slaget som följer: ”Åsynen av förenade ryska och svenska arméernas ankomst, 40 000 man, till de redan stridande 40 000, var högst imposant. Svenskarnas ankomst avgjorde dagen. Preussiska armén, överhopad av fiender, som anstormade, vägde just fram och åter och var på väg att vika för övermakten, då den fick höra våra trummor. Under hurrarop anföll Karl Johans armé nu, vilket höjde deras mod och nedslog fiendens.
Våra trupper gjorde den dagen en marsch på 5 mil, och därunder sprang hela vänstra flygeln nära 5/4. mil. Ryssarna, som annars är tämligen lätta på foten, orkade ej följa med, utan sände täta budskickningar om marschens saktande. Då Cardell framryckte med fjorton kanoner, blev flykten å fiendernas sida allmän. Det är skada, att denne man inte är lika god människa som militär. Vid byn Dennewitz, varav slaget erhållit sitt namn, var trängseln och villervallan obeskrivlig. Tusentals gevär och de flyendes tillhörigheter låg mellan hopar av döda och sårade.”

Ägare
Namn:                                        Deutche Stiftung Denkmalschutz in Brandenburg                                  Adress
Tfnnr:                                        Guido Kalka 033702 211-1215
Mail-adress:                           guido.kalka@bidam-brandenburg.de

Kostnader
Vård, skötsel/år:                    –
Renovering (vid behov):    –

Vårdare
Namn:                                         Ägaren

Övrigt
Det finns många minnesmärken efter slaget vid Dennewitz. Endast ett har direkt koppling till Sverige, viket kan synas märkligt eftersom kronprins Karl-Johan var överbefälhavare för de allierade styrkorna.
På ett minnesmärke som uppmärksammar ett batteri i slaget vid Dennewitz har Wendes kamratförening bifogat en stenskylt som berör regementets deltagande i slaget.
Text: HIER KÄMPFTEN SCHWEDISHE ARTILLERISTEN DES KÖNICHLICHEN WENDES ARTILLERIREGEMENTS VON CARL VON CARDELL GEFÜRHT
Dessutom finns ett imposant men svårfunnet ”torn” av koppar som hedrar alla fallna vid slaget. Det är svårfunnet eftersom träd och växtlighet efterhand har dolt detsamma.
Text: DIE GEFALLENEN HELDEN ETIRL DANT HIER KÖNIG UND VATERLAND. SIE RUHT IN FRIEDEN. DENNEWITZ DEN 6.SEPTEMBER 1813
Det största minnesmärket finns vid kyrkan i Dennewitz. Det hedrar den preussiske generalen Graf Bülow som efter slaget adlades till Graf Bülow von Dennewitz. Utöver detta finns även en minnessten över en annan preussisk general Bogislav von Tauentzien. Som kuriosa kan nämnas att vid platsen för slaget finns nu rest en väderkvarn där historiska tablåer framförs. Kvarnen används som en populär vigselplats.
Informationsskylt: Ja

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE12

Minnesmonument över massgrav från slaget vid Wittstock

Land                                          Tyskland

Kommun                                Wittstock/Dosse

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                Minnesmonumentet är beläget ca 1,5 km söder Wittstock längs Bohnekampweg.
GPS-angivelse:                   N53° 8’48.66″ E12°28’55.96″

Inventerad
Namn:                                     Alf Sandqvist/Lene Doverholm
Datum:                                   2022-07-06

Historia
Under eftermiddagen och kvällen den 24 september 1636 drabbade den svenska hären under befäl av Johan Banér på ca 19 000 man samman med 23 000 kejserligt-sachsiska soldater utanför Wittstock. Slaget, som räknas till ett av de viktigare i svensk krigshistoria, vanns av svenskarna efter fyra timmars kamp. Totalt 14 000 man dog eller sårades.
2007 påbörjades ett bygge i ett grustag ca tre kilometer söder om Wittstock och då stötte grävmaskinisten på Europas största massgrav från det 30-åriga kriget. Graven var 6 meter lång och 3,5 meter bred.
I graven återfanns 125 stupade soldater. Kropparna låg ovanpå varandra i prydliga rader. Inga spår fanns efter vare sig klä­der eller tillhörigheter; de stupade plundrades förmodligen medan de låg kvar på slagfältet. Fynd av blykulor visar att var fjärde soldat dött av skottskador. Detta är den första massgraven från trettioåriga kriget som hittills hittats i området. Fler tros finnas i närheten.
88 av de upphittade skeletten är intakta, de övriga skadades av grävmaskinernas arbete. De första undersökningarna visar att männen var unga, en del ännu tonåringar. Ett fåtal var mellan 40 och 45. Tanken är att så snart som möjligt göra en grundligare laboratorieanalys, men pengar saknas ännu.
Fynden ger arkeologerna en spännande möjlighet att titta närmare på hur livet för den enskilde soldaten tedde sig.
En del hade läkta skador efter svärdshugg. Många har säkerligen deltagit i andra slag. Kvarlevorna har nu tagits om hand och dokumenterats i avvaktan på vidare analyser. Tanken är att resultaten så småningom ska presenteras i en publikation.
Ursprungligen fanns en sten som markerade graven. Den är nu borttagen och minnet av massgraven bevaras tillsammans med en mycket bra beskrivning av slaget såväl i ett museirum som i terrängen.

Ägare
Namn:                                        Wittstock/ Dosse kommun
Adress:                                       Markt 1, 16909 Wittstock/ Dosse
Tfnnr:                                          03394490-0
Mailadress:                              burgermeister@wittstock.de

Kostnader
Vård, skötsel/år:                    –
Renovering:                             –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Museet för trettioåriga kriget som är inrymt i stadens biskopsborg finns en utställning om slaget och information om massgraven.
Tidigare har endast fyra massgravar upptäckts. Gotland utanför Visby från slaget 1361. I nordengelska byn Towton från slaget 1461 under rosornas krig. Norra Tyskland från slaget 1500 vid Hemmingstedt samt i Vilnius från Napoleons reträtt 1813 från Moskva,

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE11

Minnesmärken över slaget vid Wittstock 1636

Land:                                          Tyskland

Kommun (motsv):                Wittstock/Dosse

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     I Wittstock söder om järvägsstationen på Schutzenstrasse 14 finns en minnessten – Swedenstein – och en Swedenpoppel
GPS-angivelse:                      N53° 9’25.22″ E12°29’6.13″

Inventerad
Namn:                                       Alf Sandqvist/ Lene Doverholm
Datum:                                      2022-07-05–6

Historia
Slaget vid Wittstock utkämpades den 24 september 1636 (enligt juliansk tideräkning) eller 4 oktober 1636 (enligt gregoriansk tideräkning) mellan Johan Banérs armé och en allians av de kejserliga trupperna och den sachsiska armén. Slaget stod strax söder om staden Wittstock i Mark Brandenburg, omkring 80 km nordväst om Berlin.
Efter protestanternas nederlag i slaget vid Nördlingen 1634 var den svenska arméns närvaro i Tyskland hotad. Den tidigare bundsförvanten Georg 1 av Sachsen bröt med Sverige och ingick förbund med den katolske kejsaren. Även Danmark sällade sig till de krafter som försökte minska Sveriges inflytande i Tyskland. Den 12 september 1636 bröt den svenska armén upp från sitt läger i Parchim 80 km söder om Rostock. De följande dagarna präglades av ständiga marscher och kontramarscher för att positionera de egna styrkorna i ett så fördelaktigt läge som möjligt gentemot de katolska. Den svenska armén bestod av ca 19.000 stridande soldater, varav en tredjedel var svenskar eller finnar, medan resten utgjordes av tyskar, skottar och engelsmän.
Johan Banér, som förde befälet över den svenska armén, var en av sin tids största militära befälhavare. Han ledde själv den högra flygeln med hjälp av Lennart Torstenson. Som chef över den vänstra flygeln sattes generallöjtnant James King, som till sin hjälp hade Torsten Stålhandske. Den svenska centern, vilken inledningsvis stod som reserv, anfördes av den skotske generalen Alexander Leslie. Inom den katolska och sachsiska armén kunde man inte enas om en gemensam befälhavare utan deras styrkor leddes av Hatzfeldt på högerflygeln, italienaren Marazzino i centern och som vanligt ledde Johan Georg I sina egna sachsiska styrkor på vänsterflygeln. Den svenska högerflygeln gjorde en manöver och drog sina styrkor österut, och katolikerna tvingades förfölja dem och därigenom ge upp sina goda positioner. Den svenska vänsterflygeln lämnade slagfältet och den svenska centern (infanteriet) anföll fiendens center.
Den svenska vänsterflygeln anföll i skymningen katolikernas center och krossade den. Slaget vid Wittstock var en av Johan Banérs största segrar. Det var dock en dyrköpt seger med stora förluster särskilt bland de svenska och finska förbanden. Banér själv ansåg, att slaget så när hade förlorats på grund av kommendörens av reserven, Hans Vitzthum von Eckstädts, uppträdande. Vitzthum von Eckstädt hade ryckt fram med reserven mycket långsamt, trots Banérs tydliga order om omedelbart understöd. Om man vill se hur slaget gestaltade sig i terrängen görs det bäst från massgravens minnesmonument enligt registerkort DE11.

Ägare
Namn:                                        Wittstock/ Dosse kommun
Adress:                                       Markt1, 16909 Wittstock/ Dosse
Tfnnr:                                         03394 490-0
Mail-adress:                            burgermeister@wittstock.de

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering:                               –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt                                                                                              
Schwedenstein väger 80 ton och placerades 1997 på den plats där Johan Banér enligt den lokala traditionen lät hålla tacksägelsegudstjänsten efter slaget. På platsen planterades i samband med tacksägelsegudstjänsten 1636 en ”Swedenpoppel”.
I Wittstock finns även ett museum des Dreissigjährigen Krieges, (Museet för trettioåriga kriget), som är inrymt i stadens biskopsborg och har en utställning om slaget.
Deltagande svenska regementen var Upplands ryttare, Östgöta kavalleriregemente, Kronobergs regemente och Jönköpings regemente.  (Utdrag ur Wikipedia).
Informationsskylt: Ja

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE02

Minnessten över svenska arméns samling i Göritz 1631 och 1813

Land                                              Tyskland

Kommun (motsv)                   Stadt Coswig Anhalt

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning.                       Från kyrkan i Göritz ta vägen i rakt västlig riktning mot Serno. Efter ca 1 kilometer finns en skylt ”Swedenstein” som visar på en gräsbevuxen väg in till höger. Följ den i 300 meter till korset
GPS-angivelse:                        N52° 0’3.50″ E12°27’43.17″

Inventerad
Namn:                                          Alf Sandqvist och Lene Doverholm
Datum:                                         2022-07-07

Historia
Detta är platsen där Gustav II Adolf före slaget vid Breitenfeld 1631 samlade sina trupper innan han gick över Elbe. Även kronprins Karl Johan samlade sin armé på denna plats före det stora slaget vid Leipzig 1813. Till minne av dessa båda händelser restes den 2 september 1840, på tyskt protestantiskt initiativ, ett kors i närheten av Göritz/Coswig. Än idag hålls årliga friluftsgudstjänster vid stenen,

Ägare
Namn:                                        Coswig Zieko regionala förs
Adress:                                       Slosstrase 58, 06869 Coswig Anhalt
Tfnnr:                                         –
Mail-adress                               pfarramt-coswig@kircheanhalt.de

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Monumentet består av ett kors, med upphängt draperi över armarna, stående på en fyrkantig stenfot.
Text på en tavla på stenfoten: HIER STANDEN MIT IHREN HEEREN GUSTAV II ADOLF 1631 UND KARL XIV JOHAN 1813”
Framför foten ligger en kullrig sten kallad ”Schwedenstein”, med en hästskolik fördjupning, enligt sägnen intrampad av Konung Gustaf II Adolfs häst Streiff.
Kyrkan i Göritz har fått sitt namn efter den 1632 vid Lützen stupade svenske kungen som 1631 hade sin armé förlagd i området.
Originalskylten från det 1840 uppsatta minnesmärket förvaras numera i kyrkans vapenrum. Kyrkan är tyvärr numera stängd.

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten