1940 Tavla i Columbariet över finlandsfrivillige Sten Åke Hildinger på Norra begravningsplatsen, Solna

 Län                                            Stockholms län

Kommun (motsv)               Solna

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     Norra kapellet, Norra begravningsplatsen, Solna kyrkväg grind 3
GPS-angivelse:                        N59°21’29.24″ E18° 1’12.50″

Inventerad
Namn:                                            Stefan Folke
Datum:                                          2024-11-02

Historia
Sten Åke Hildinger, född den 6 juni 1914 i Hammarö, Värmlands län, var bosatt i Stockholm. Han var flygingenjörsaspirant på dåvarande F 8 och ingick i den svenska frivilliga flygflottiljen F 19 som flottiljingenjör under finska vinterkriget 1940.

Den 10 mars 1940 störtade flottiljingenjören Åke Hildinger vid Veitsiluoto under provflygning av en Gladiator där motorn bytts ut. Efter dykning kunde han inte ta ur planet ur dykningen. Anledningen var att skidspetsarna vridits nedåt och bakåt. Slutligen bröts planet sönder i luften, Hildinger träffades av en flygplansdel och förlorade medvetandet och dödades vid nedslaget.

Ägare
Namn:                                            Stockholms stad, Kyrkogårdsförvaltningen
Adress:
Tfnnr:                                             08-508 30 100
Mail-adress                                  kyrkogardsforvaltningen@stockholm.se

Vårdare
Namn:                                            Se ägaren 

Minnesmärket

Jordfästning skedde den 19 mars på Norra krematoriet i Stockholm och urnan placerades i kolumbariet, nisch nummer 452. Där anges hans namn på en tavla för familjen.
Hans namn är upptaget på minnesstenen vid Märkäjärvi, på minnesmärket i Uttis, på minnestavlan över stupade Finlandsfrivilliga på Armémuseum liksom den i Nylands brigads traditionskorsu samt på tavlan i Flygvapnets Minneshall.
Text: ÅKE HILDINGER * 19 6/6 14 † 19 10/3 40
Informationsskylt: Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1714 Minnessten över slaget vid Storkyro i Ylistaro 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Seinäjoki

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Ylistaron sankarihautausmaa, Kaukolanraitti
GPS-angivelse:                          N62°57’1.65″ E22°31’51.79″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-11

Historia
Slaget vid Storkyro (Napue) i Finland under stora nordiska kriget ägde rum den 19 februari 1714. Den svenske befälhavaren Armfeldt hade retirerat till byn Storkyro och inväntade ryssarna. Trots den finska vinterns hårda förhållanden fortsatte ryssarna sin offensiv.

Bakgrund
Under 1713 års fälttåg i Finland hade den ryska armén intagit större delen av landet, varvid man hade fått fäste vid Bottniska viken och började hota med eventuella landsättningar av trupper i det egentliga Sverige. Vintern 1713–1714 bestämde sig den ryska ledningen för fortsatt offensiv och återupptog stridshandlingarna.
Den svenske generalen Carl Gustaf Armfeldt hade fått befälet över trupperna i Finland i augusti 1713. Hans föregångare Georg Lybecker hade lämnat över en tom krigskassa och ett tomt proviantförråd. Finland lämnades att försvara sig på egen hand efter bästa förmåga. Armfeldts största problem var att armén riskerade att upplösas på grund av brist på mat.

Styrkeförhållanden
Styrkeförhållanden som anges för respektive sida varierar kraftigt i rysk och svensk litteratur. De ryska källorna brukar tala om att Golitsyn hade 5 588 man infanteri, 2 907 man kavalleri samt 11 regementskanoner, medan Armfeldts armé bestod av 8 000 soldater, 6 000 finska lantvärnstrupper och 8 kanoner.) E.V. Tarle talar om 5 588 infanterister, 2 907 kavallerister och ett visst antal kanoner på den ryska sidan, medan den svenska styrkan uppges ha bestått av runt 10 000 man reguljära trupper och några tusen finska lantvärnstrupper.

Svenska källor anger den svenska styrkan till 2 700 man infanteri, 1 400 man kavalleri, artilleriet enda undantaget, men troligtvis rör det sig om 7–9 artilleripjäser. De 1 000 man femmänningar som rekryterats deltog aldrig i själva slaget, utan lämnades troligtvis att vakta trossen. Samtliga regementen kom från den Finska rikshalvan av Sverige och slaget har därför i efterhand en viktig del av den finska nationella historiska bilden av en ”finska armé” som ensam försvarade Finland.

Före slaget
Den 7 februari 1714 gav sig Michail Golitsyns kår iväg mot Vasa, där Armfeldts styrkor befann sig. När Armfeldt fick kännedom om ryssarnas rörelser började han koncentrera sina styrkor till Storkyro cirka fyrtio kilometer öster om Vasa. Innan slaget hade Armfeldt dock inte lyckats samla ihop hela sin styrka. Storkyro är beläget vid floden Kyro älv på vars istäcke den ryska armén förflyttade sig. I närheten av Storkyro fanns en äng som var 2 kilometer bred och det var här som den svenska huvudstyrkan hade ställt upp sig.

Den 18 februari mötte den ryska armén en svensk förtrupp i närheten av byn Kuivila omkring fyra kilometer från Storkyro och intog den mot kvällen samma dag. När Golitsyn fick veta från tillfångatagna svenskar om hur ställningen som Armfeldt hade valt ut vid Storkyro såg ut bestämde han sig att taktiskt överlista sin motpart. I Kuivila lämnade han hälften av dragonerna (och under deras beskydd sin lätta träng), resten av armén (inklusive artilleriet) skickade han iväg över de frusna träsken längs Kyro älvs högra strand mot svenskarnas flank.

Golitsyns idé hade bara en brist, han tog inte med i beräkningen att hans soldater skulle bli tvungna att ta sig fram genom snö som nådde upp till knäna och dessutom släpa med sig kanonerna. På grund av det var det först vid middagstid den 19 februari som de första ryska regementena dök upp i närheten av Storkyroängens norra sida efter att ha tillbringat 5–6 timmar på sin marsch.

Slaget
De ryska enheternas uppdykande bringade oordning i de svenska bataljonerna som var belägna här, men ryssarna, vars kolonner var utdragna, vågade inte riskera att övergå till strid direkt efter sin marsch, vilket gav Armfeldt möjligheten att dra tillbaka sin kår söderut till åns vänstra strand.

Det taktiska initiativet övergick till svenskarna. När Armfeldt hade ställt upp det svenska infanteriet i två led gick han åter över ån och attackerade ryssarna.

Golitsyn hade även han ställt upp infanteriet i två led; det första bestod av fem bataljoner och det andra av tre. Tre dragonregementen hade han ställt bakom, på samma sätt som Vellingk vid Narva: kavalleriet skulle gå till motanfall där största faran skulle uppstå. Artilleriet hade delats upp i två delar och skyddade infanteriets flanker. De dragonregementen som hade lämnats i Kuivila fick order att utan dröjsmål ge sig av och anfalla i ryggen på den svenska armén, när den skulle bli indragen i strid med ryssarnas huvudstyrkor.

Till en början var Armfeldts anfall framgångsrikt. Den svenska infanterilinjen omfattade den ryska arméns flanker och tvingade det ryska artilleriet till reträtt. Om det svenska kavalleriet i detta ögonblick hade givit stöd åt anfallet hade Golitsyns situation kunnat bli kritisk. Men av olika anledningar (möjligen på grund av att de ryska dragonregementena närmade sig från öster) förblev det svenska kavalleriet overksamt i det avgörande ögonblicket.

Golitsyn satte nu in sin andra infanterilinje i strid och parerade svenskarnas kringgående rörelse. Även Armfeldt satte in sina infanterireserver och organiserade ett tryck mot ryssarnas flanker och deras center.

Svenskarnas övertag likviderades av ryssarnas tredje linje, det vill säga dragonerna. Nu var det ryssarna som utflankerade den svenska armén. Samtidigt anlände nu i detta avgörande ögonblick nya avsuttna dragonregementen från Kuivila och efter att ha nedkämpat det finska uppbådet (femmänningarna) kom de i ryggen på det svenska infanteriet. Golitsyns motanfall ledde till svåra förluster för svenskarna och Armfeldt gav slaget förlorat. Ryssarna vann en avgörande seger.

Till ryssarnas troféer bör tilläggas hela det svenska artilleriet, trängen med den svenska krigskassan och svenska regementsfanor. Armfeldts kår upphörde i praktiken att existera. Ryssarnas förluster blev 3 000 döda och sårade. Efter nederlaget drog sig Armfeldts styrka norrut till trakten runt Tornedalen.

Efter segern vid Storkyro fick ryssarna kontrollen över huvuddelen av Finland. Till minnet av denna seger släpptes i Ryssland en särskild medalj. I Finland minns man tiden som den stora ofreden. 

Ägare
Namn:                                            Seinäjoki seurakunta
Adress:                                           Ala-Kuljun katu 1 A, 60100 SEINÄJOKI
Tfnnr:                                             +358 6 418 4111
Mail-adress                                  seinajoki.seurakunta@evl.fi

Vårdare
Namn:               Se ägaren

Minnesmärket
Minnesplattan för slaget vid Storkyro (Napue)-slaget avtäcktes den 19 juli 2015.
Text: NAPUEN TAISTELUN 19.2.1714 YRISTAROLAISTEN UHRIEN JA SITÄ SEURANNEEN ISONVIHAN AJAN JULMUUKSISTA KÄRSINEEN KANSAN MUISTOLLE
(Till minne av Yristalos offer vid slaget vid Storkyro 19.2.1714 och den därpå följande Stora ofreden)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

2023 Veteranminnesmärke i Tingshusparken i Orsa 

Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)               Orsa

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       I Tingshusparken intill Kyrkogatan, 50 m N Orsa kyrkas huvudingång.
GPS-beskrivning:                     N61° 7’13.41″ E14°36’49.77″

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2024-01-06

Historia
Upp mot hundra tusen svenska män och kvinnor, den helt övervägande delen från Försvarsmakten, har sedan 1948 verkat för fred under FN-mandat. Ur Försvarsmaktens utlandsstyrkor har 82 personer hitintills förlorat livet under tjänsten, många fler har skadats mer eller mindre svårt.

Minnesstenen i Orsa avtäcktes och invigdes vid en ceremoni i Tingshusparken på nationaldagen 2023. Initiativ till ett veteranmonument var ett medborgarförslag från veteranen Torgny Johansson. Orsa kommunstyrelse fattade till följd av detta initiativ några år senare beslut om att uppföra ett minnesmärke. Därmed finns även i Orsa en minnesplats för civila och militära deltagare i fredens tjänst.

Ceremonin öppnades av kommunfullmäktiges ordförande Anne-Marie Fröjdh. Kapten Nicklas Berglind, bataljonschef vid Dalabataljonen, ledde avtäcknings- och invigningsceremonin. I sitt tal framhöll han dem som direkt deltagit i fredsuppdragen, men betonade även hur hemmavarande familj och vänner på sina sätt också funnits med. Särskilt uppmärksammande han soldaten vid Bosnien BA 05 Jörgen Öhlund från Orsa som under tjänstgöringen i Bosnien omkom vid en trafikolycka 1996.

Ägare
Namn:                                            Orsa kommun
Adress:                                           Parkgatan 1 Orsa
Tfnnr:                                             0250–552100
Mail-adress:                                 orsa.kommun@orsa.se

Vårdare
Namn:                                            se ägaren

Minnesmärket
Minnesmärket av orsasten är tillverkat av Orsa Stenhuggeri och invigd 2023.
Text: I FREDENS TJÄNST
På en vidstående tavla finns texten: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN NATIONELLT OCH INTERNATIONELLT. MINNS DE STUPADE. 

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1953 Propellerblad mm som minne av generalen Birger Schyberg, S Trönö, Söderhamn 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)              Söderhamn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       2,5 km SV Trönö gamla kyrka vid Tannsjöns östra strand.
GPS-angivelse:                          N61°22’20” E16°50’36”

Inventerad
Namn:                                            Jan-Olof Strandberg
Datum:                                          2023-08-15

Historia
Generalmajor Birger Schyberg flög den 4 juni 1953 med en SK 16 från Stockholm till Norrbottens flygkårbas i Luleå. Efter en mellanlandning på Hälsinge flygflottilj F 15 i Söderhamn startar han sin resa mitt på dagen. I trakten av Trönö uppstår motorstörningar. Vädret är ogynnsamt och radiokontakten med F 15 är bruten.  Personer i Trönö ser och hör planet komma in på låg höjd med hackande motor, man hör en smäll – allt blir tyst. Kontakt tas med F 15.

Troligen har ett försök att nödlanda misslyckats och planet slår ned i skogsbrynet vid sjökanten. Eftersök igångsätts av personal från flottiljen och personer ur ortsbefolkningen. Anders Johan Svensson från Orsten hittar flygplansvraket. Birger Schyberg sitter död, fastklämd på förarplatsen.

Birger Schyberg var en mycket rutinerad flygofficer med lång och omfattande flygtjänst. Han utnämndes till fänrik 1918 på Södermanlands regemente och 1928 till löjtnant i Flygvapnet. Birger Schyberg var den förste chefen för Södermanlands flygflottilj F 11 Nyköping och var den drivande kraften under uppsättandet av flottiljen under de svåra åren 1941–1945.
1945–51 var han chef för Fjärde Flygeskadern E 4 med stab i Stockholm. 1948 utnämndes han till generalmajor. Från 1951 var han inspektör och chef för Luftbevakning. Det var i denna befattning som han den 4 juni 1953 omkom.

Birger Schyberg deltog i räddningsarbetet efter det att italienaren Umberto Nobile med sitt luftskepp Italia kraschat på isen under sin färd mot Nordpolen den 25 maj 1928. Med löjtnanten Einar Lundborg som pilot och löjtnant Birger Schylander som navigatör räddar man Nobile. Vid ett försök en dag senare att rädda ytterligare personer från luftskeppet havererar Lundborg. Några veckor senare genomför Birger Schyberg nu som pilot en ny insats och kan rädda Lundborg. Övrig personal från luftskeppet räddas senare av en rysk isbrytare.

Ägare
Namn:                                            Ingen

Vårdare
Namn:                                            Oklart, utreds

Minnesmärket
Minnesmärket består av ett propellerblad från det havererade planet med inskrift.
Text på propellerbladet: BIRGER SCHYBERG 19 4/6 53
Informationsskylt: Nej 

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1943 Gravsten för serg Chambers på Fjälie nya kyrkogård, Bjärred

Län                                              Malmöhus

Kommun (motsv)                  Lomma

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     Till vänster vid urngravarna på Fjälie Nya kyrkogård
GPS-angivelse:                        N55°43’32.52″ E13° 6’12.02″

Inventerad
Namn:                                         Ej inventerad
Datum:

Historia
Colin Fredrick Chambers blev nedskjuten över Danmark under en flygning från Polen där de släppt ner vapen till motståndsrörelsen. Planet, en Halifax DT 620, blev nedskjutet tidigt på kvällen över Stevns på Själland den 14 mars 1943. Alla ombord avled.
Den 4 maj flöt Chambers iland vid Villa Haga. Han var intrasslad i fallskärmslinorna men själva skärmen saknades.

Ägare
Namn:                                         Svenska kyrkan

Vårdare
Namn:                                         Bjärreds församling
Adress:                                        Öresundsvägen 9, 237 35 Bjerred
Tfn:                                              046-29 40 50
Mailadress:                               bjarreds.forsamling@svenskakyrkan.se

Minnesmärket
Den 26 maj begrovs han på Fjälie kyrkogård under fulla militära hedersbetygelser av fältprosten Egon Eberhard, senare kyrkoherde i Trelleborg, Sedan tidigt 1990-tal har en man från Ängelholm och hans hustru gjort ett par årliga utflykter till Fjälie Nya kyrkogård och graven för att hedra det mod och stora uppoffring som Chambers gjort för hela Europa genom att lägga blommor på graven.
Text under ett RAF emblem och ovanför ett kors: 656382 SERGEANT C F CHAMBERS NAVIGATOR (BOMBER) ROYAL AIR FORCE 15 MARCH 1943
Informationsskylt: Nej

Christian Braunstein
SvMM sekr

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1939 Minnesskylt över polska ubåtsmän förlagda i kasern på Vaxön

Län                                              Stockholms

Kommun (motsv)                  Vaxholm

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   På fd kasernens norra vägg
GPS-angivelse:                      N59°24’5.56″ E18°19’58.99″

Inventerad
Namn:                                         Ej inventerad
Datum:

Historia
De tre ubåtarna Sęp, Ryś och Żbik kom till Sverige mellan den 17 och 25 september 1939. Sęp och Ryś hade skadats i strid med tyska marinen, medan Żbik läckte på grund av dåligt underhåll. Ubåtarna, som var 78,5 meter långa, var huvuddelen av den fem fartyg stora polska ubåtsflottan vid krigsutbrottet. De övriga två, Orzeł och Wilk, sökte sig till England för reparation.
De tre ubåtarna hade sammanlagt 169 mans besättning som internerades. Ubåtarna fördes först till Vaxholms fästning, där de avväpnades. I oktober 1939 reparerades de tre fartygen vid örlogsvarvet i Stockholm, och de fördes därefter tillbaka i Vaxholm.
Den 16 april 1940, en vecka efter den tyska invasionen av Norge och Danmark, flyttades ubåtarna till Beckholmen i Stockholm.

Ägare
Namn:                                         Försäkringsbolaget DIAL sedan 2002 ingående i If Skadeförsäkring
Adress:                                       Solna kommun
Tfn:
Mailadress:

Vårdare
Namn:                                         Ägaren

Minnesmärket
Minnesskylt över Svea ingenjörkår. Byggnaden uppfördes 1907 som kasern för 5.kompaniet ur Svea ingenjörkår som fanns i Vaxholm åren 1908 – 37. Under perioden september 1939 – april 1940 användes fastigheten som interneringsläger för tre polska ubåtsbesättningar.

Christian Braunstein
SvMM sekr

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1992 Minnessten vid radargruppcentral S 1/O ”Bocken”

Län                                              Kristianstad

Kommun (motsv)                  Degeberga

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     Vid bom på Hallabergsvägen 1 km S Rebbetuarödsvägen 2 km V Gaddaröd
GPS-angivelse:

Inventerad
Namn:                                        Ej inventerad
Datum:

Historia
Radargruppcentralerna ingick i flygvapnets stridslednings- och luftbevakningssystem STRIL 60 vilket påbörjades under 1960-talet. Systemet utgjordes av ett stort antal anläggningar (luftförsvarscentraler, radiosändare, radaranläggningar, luftförsvarsgruppcentraler m fl) och delsystem sammanknutna genom kommunikations- och databehandlingssystem. Stridslednings-organisationerna för de olika vapnen skulle ha tillgång till information om fienden och de egna resurserna.
Behovet av STRIL 60 växte fram genom den tekniska utvecklingen av flygplan som medförde att flyghastigheterna och flyghöjderna ökade samt att den nya tekniken gjorde att vapnen gick att avlossa på allt längre avstånd från målet.
Mellan åren 1962 och 1965 utfördes det stora arbetet med att spränga ut ett antal bergrum i de svenska skogarna men redan efter ett år uppstod ett stort problem – 1963 greps översten Stig Wennerström för spioneri där bl a de nya anläggningarna avslöjades för ryssarna. Av de 13 platser som rekognoserats fick 5 strykas. De övriga 8 byggdes i bergrum som skulle klara viss vapenverkan.
RRGC-anläggningarna skulle klara upp till två månaders drift utan tillförsel av förnödenheter. Berganläggningen utgjordes av en i berget fristående fyrvåningsbyggnad som nåddes av en lång stötvågstunnel.
RRGC dimensionerades för att kunna
– ta emot information från fyra radarstationer, automatiskt följa 80 mål och rapportera 40 mål
– automatiskt mäta höjd på 190 mål samtidigt varav 150 för LFC räkning
– genomföra 24 ledningsuppdrag och leda lvrb- och rbförband
– lämna luftförsvarsorienteringar
I slutet av 1980-talet konstaterades att systemet började bli föråldrat och under 1990-talet lades det ner.

Ägare
Namn:                                       Högestad/Christinehof Förvaltnings AB
Adress:                                      c/o VD Martin Svedberg
Tfn:                                             0733-40 81 29
Mailadress:                             martin.svedberg@hogesta.se

Vårdare
Namn:                                         Ägaren

Minnesmärket
”Bocken” lades som första anläggning ner 1991 och den sista anläggningen år 2000.
Utöver ingångstunneln finns vissa andra yttre byggnader kvar i dåligt skick.

Christian Braunstein
SvMM sekr

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1944 Gravsten för Eric Leander på Tofteryds kyrkogård, Skillingaryd

 Län                                             Jönköping

Kommun (motsv)                  Vaggeryd

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     Tofteryds kyrkogård
GPS-angivelse:                       N57°24’18.03″ E14°11’26.56″

Inventerad
Namn:                                         Ej inventerad
Datum:

Historia
Eric Leander föddes 1908 och växte upp i Tofteryd, Småland och redan i ungdomen beslöt han att emigrera till USA. Mycket lite är känt om hans liv där men han slutade sina dagar i 47. mekaniserade infanteribataljonen och stupade den 6 december 1944 i striden om Hürtgenwald. Det finns inget känt fotografi av honom som amerikansk militär men hans Purple Heart medalj och identitetsbricka är bevarade i Skillingaryd, Småland.

Ägare
Namn:                                         Svenska kyrkan

Vårdare
Namn:                                        Skillingaryds församling
Adress:                                       Östra Vasagatan 18, 568 32 Skillingaryd
Tfn:                                             0370 733 50
Mailadress:                             skillingaryds.forsamling@svenskakyrkan.se

Minnesmärket
Hans grav flyttades 1949 till Tofteryds kyrkogård i Sverige.
Text: ERIC ROLF LEANDER, ILLINOIS, PFC 47 ARMD INFANTERY BN,
WORLD WAR 11 BSH – PH, FEB 3 1908 DEC 6 1944

Christian Braunstein
SvMM sekr

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

2022 Veteranminnesmärke i Hermelinsparken i Luleå 

Län                                            Norrbotten

Kommun (motsv)            Luleå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Hermelinsparken, Luleå
GPS-angivelse:                           N65°34’57.63″ E22° 8’16.58″

Inventerad
Namn:                                            Ej inventerad
Datum:

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige.

Ägare
Namn:                                            Luleå kommun
Adress:                                           Luleå kommun, 971 85 LULEÅ
Tfnnr:                                             0920-453000
Mail-adress                                  lulea.kommun@lulea.se

Vårdare
Namn:                                            Se ägaren

Minnesmärket
Den 29 maj 2022 hölls en högtidlig ceremoni i Hermelinsparken Luleå, där Försvarsmakten tillsammans med länsstyrelsen och Luleå kommun uppmärksammade de veteraner som tjänstgjort för fred. I år riktades särskild uppmärksamhet mot de veteraner som tjänstgjorde vid UNFICYP 1964-1993.

Ceremonin inleddes med en överflygning av fyra Jas Gripen. Hemvärnets Musikkår fanns på plats och det bjöds även på parad, kransnedläggning och korum med flottiljens pastor Staffan Klingert. Därefter invigdes den minnessten som rests i parken och som initierats genom ett medborgarförslag till Luleå kommun. Invigningen förrättades av Norrbottens landshövding Lotta Finstorp, som i sitt tal hyllade alla de kvinnor och män som arbetar för fred och stabilitet.
– Vi behöver värna de demokratiska värdena, varje dag. Den här minnesstenen ska vara en plats för att hedra alla de som bidragit till det arbetet, sade hon.

Luleås kommunalråd Carina Sammeli var en av de som deltog vid invigningen. Hon talade bland annat om vikten av beredskap, i den oroliga tid som vi just nu befinner oss i.
– Vi arbetar varje dag för att skapa en robust och hållbar organisation och vi är glada över det fina samarbetet vi har med Försvarsmakten. Den här minnesstenen är ett tack från Luleå kommun. Vi hoppas att den ska bli en betydelsefull samlingsplats för Luleåborna, för att hylla och minnas alla de som tjänstgjort för fred och säkerhet.

Text: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN, MINNS DE SOM STUPADE
Informationstavla: Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1901 Minnessten över Hälsinge regementes Järvsö kompani i Järvsö 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)               Ljusdal

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Väg 83 tre km söderut från Järvsö, Kramstatjärnsvägskälet, vidare 275 m längs Kramstatjärnsvägen västerut. I vägskälet står minnesstenen
GPS-angivelse:                           N61°41’40.91″ E16° 9’15.83″

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2023-07-21

Historia
Minnesstenen är rest i vägskälet vid tidigare kronohemmanet Kramsta1:12 Köhlers i Järvsö socken. Det var bostället för chefen för Järvsö kompani från 1816. Det tidigare chefsbostället, mellan 1694 och 1816, var beläget N Kramstabäcken 500 m NNV om bostället från 1816. Förändringen skedde genom lantmäteriförrättning i oktober 1816 avseende ägarbyte. Det gamla ”Charactershuset” var otjänligt och en ny byggnad kunde uppföras på en fastighet vid Kramsta.

Invid bostället från 1816 fanns Järvsö kompanis Kramstaläger – med trossbod och samlings- och övningsplats. Kompaniet hade även en samlingsplats i Offerbergs by i Undersvik. Kompaniets soldater var förlagda med 54 soldater i Järvsö socken, 47 i Ljusdals socken, 39 i Färila socken, 2 i Los socken och 8 Yttre Hogdals socken.

Över en av soldaterna från Färila, 107 Jonas Borg 1759 – 1834, är en minnessten rest i Färila. Se vidare under registerkort X 05. 

Ägare
Namn:                                            Järvsö sockens storskifteslag
Adress:                                           c/o Persson, Nordsjö Fallbacksvägen 41 B, 827 54 Järvsö
Tfnnr:                                             07020615281
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                            De boende kring Kramsta sköter platsen för stenen

Minnesmärket
Sten av ljus granit med svart text 2,3 m hög. Minnesmärket restes 1991 av Järvsö sockens storskifteslag. Ordföranden Carl Henric Bergman hälsade det dryga hundratalet närvarande välkomna till invigningen den 29 september. Stenen avtäcktes gemensamt av chefen för Hälsinge regemente överste 1. Folke Ekstedt och initiativtagaren Olle Olsson-Brink – författare till boken ”Järvsö indelta kompani och Kramsta läger” utgiven 1988. Ceremonin hade föregåtts av en välbesökt högmässa i Järvsö kyrka.
Text: KRAMSTA LÄGER 1694 – 1901 MÖTESPLATS FÖR JÄRVSÖ KOMPANI AV KUNGL HÄLSINGE REGEMENTE TILL MINNET AV KOMPANIET DESS INDELTA SOLDATER OCH DESS FOSTERLÄNDSKA GÄRNING – I FRED SOM I OFRED – RESTES DENNA STEN ÅR 1991 AV JÄRVSÖ SOCKENS STORSKIFTESLAG
Informationsskylt: Nej

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten