1634 Minnessten över 6 soldater drunknade under trettioåriga kriget NV Malungsfors

Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)             Malung-Sälen

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                Väster väg 66, 4 km NV Malungsfors
GPS-angivelse:                  N60°45’45.44″ E13°30’4.52″

Inventerad
Namn:                                     Christian Braunstein, Ronny Schultz och Daniel Banck
Datum:                                       2022-08-09

Historia
Året är 1634 när sex stycken ”Limkarlar” (alltså män från Lima-trakten), tillika utkommenderade soldater, ska bege sig till vad som senare skulle bli känt som Trettioåriga kriget. Detta krig höll på mellan 1618-1648 och var en serie militära konflikter som utspelades i Centraleuropa, huvudsakligen i det som idag är Tyskland. Det är i början på maj 1634 när soldaterna beger sig av från Lima för att ansluta en truppstyrka i Malung. De ska åka båt nerför älven men vårfloden är stark och ström och deras resa kommer bli kort. Snart välter båten i den strida strömmen och de sex männen, både dåligt simkunniga och kanske även berusade, drunknar i det kalla vattnet. Deras kroppar ska senare hittas strax nedanför där stenen idag står. Soldaterna var från Hammarsbyn, Torgås och Husom.

 Ägare
Namn:                                        Malungs-Sälens kommun
Adress:                                      Box 14, 782 21 Malung
Tfnnr:                                         0280-181 00
Mail-adress                              kommun@malung-salen.se

Vårdare
Namn:                                           Ägaren

Övrigt
Minnesstenen är nyligen restaurerad och nu i gott skick. Den restes 1934 i samband med att det då var 300 år sedan männen drunknade. För bara något år sedan var den dock både väldigt sliten, svårläst och låg även omkullvält i skogen. Nu har den lyckligtvis räddats från dess öde och har slipats om och fått ett takskydd
Text: ANNO 1634 1/5 6 ST DRUNKNADE I FORSEN LIMA-MALUNG PÅ WÄG TILL 30-ÅRIGA KRIGET GLS. PBS. OES. EHS UNDER HAMMAREN. GTS I TORGÅS, OMS PÅ HOLEN.
Informationsskylt: Nej

Christian Braunstein
Chef SVMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Gravsten över kornett von Celsing i Zerbst 1813

Land                                            Tyskland           

Kommun                                  Zerbst/Anhalt

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    På kyrkogården Frauentorfreidhof i Zerbst
GPS-angivelse:                       N51°57’54.18″ E12° 5’41.49″

Inventerad
Namn:                                           Lene Doverholm/Alf Sandqvist
Datum:                                         2022-06-07

Historia
Vid slaget vid Rosslau den 29 september anföll Michel Ney det svenska brohuvudet vid Elbe för att förhindra svenskarna att gå över Elbe. På svensk sida dog cirka 350 man och på fransk sida cirka 1500. Slaget hade ingen strategisk betydelse.
Friedrich Ulrich von Celsing var en 19-årig svensk kornett (den lägsta officersgraden i kavalleriet) tillhörig Livgardet till häst. von Celsing var standarförare och ingick i Bernadottes livvakt och var stationerad vid Zerbst. Huruvida von Celsing deltog i slaget eller ej är oklart men klart är att I slutet av september drabbades von Celsing av nervfeber/tyfus och fördes till det ”Arbeits-Zucht und Weissenhaus” som fanns i ett tidigare nunnekloster vid Zerbst. Han dog av nervfeber/tyfus den 8 oktober 1813.
Historikern Agnes Griesbach beskriver förhållandena vid ”Arbeits-Zucht und Weissenhaus” som hemska. Det fanns vare sig sängar, uppvärmning eller tvätt. Maten var extremt knapp och hygienen katastrofal. Många dog och bland dem von Celsing till följd av sin sjukdom.
Han begravdes i Zerbst Frauenfriedhof.

Ägare
Namn:                                           Pfarramt Zerbst, c/o Anna Sophia von Celsing
Tfnnr:                                            070-922 91 04
Mail-adress:                              annasophia.von.celsing@gmail.com

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                         Kyrkogårdspersonalen

Övrigt
Familjen i Södermanland sörjde sin bortgångne anförvant och ville hedra honom. Tillfälle till detta gavs när hans yngre bror Lars Gunnar von Celsing åkte på sin utbildningsresa 1826 Han stannade då i Zerbst, utformade graven, ritade ett kors och lät tillverka detta och den 20 september 1826 var graven iordningställd. Familjen lämnade också en summa pengar för gravvård till församlingen.
Vädret gick hårt åt korset. På 1970-talet beslutade församlingen att ta bort korset och jämna graven med marken. Prästen Dietrich Franke motsatte sig detta och kontaktade familjen och den svenska ambassaden. En icke helt riskfri åtgärd under DDR-tiden.
Familjen var mycket intresserad av att bevara graven och museichefen i Zerbst Heinz-Jurgen Friedrich agerade. Utan publicitet, ja nästan i hemlighet, sattes den nya gravstenen upp 1978 i närvaro av familjen, ambassadör, ett 10-tal andra personer och under ledning av ”Kreisoberfarrer” Franke. Korset flyttades till Zerbst-museet
Text: FRIEDRICH ULRICH VON CELSING OFFIZIER IN KÖNIGLICH SCHWEDISCHEN DIENSTEN
GEBOREN 1794 GESTORBEN 1813 DEN 8,OKTOBER
BETRAUERT VON MUTTER U. BRUDER
DEM ANDENKEN EINES ENTSCHLAFENEN BRUDERS GEWIDMET
Graven i Zerbst är enastående. Både för att den vårdas utomordentligt väl av kyrkogårdspersonal, och en av stadens damer, och för att den stått tidens test. Familjen von Celsing besöker än idag graven.
Informationsskyld: Nej

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1813 Minnessten över slaget vid Dennewitz

 Land                                           Tyskland

Kommun                                  Niedergörsdorf

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Niedergörsdorf, 200 m S jvgstationen mot väg L  812
GPS-angivelse:                      N51°57’58.27″ E12°58’47.72″

Inventerad
Namn:                                        Alf Sandqvist/ Lene Doverholm
Datum:                                      2022-06-08

Historia
Slaget vid Dennewitz var en militär drabbning ca 70 kilometer sydväst om Berlin, den 6 september 1813, under Napoleonkrigen. Den allierade nordarmén under ledning av Sveriges kronprins Karl Johan besegrade fransmännen under marskalk Michel Ney.
Efter marskalk Oudinots misslyckade anfall mot Berlin fick marskalk Ney befälet över hans trupper på omkring 60 000 man och bröt 5 september upp från Wittenberg för att över Jüterbog och Baruth förena sig med Napoleon. Under marschen kom de i stridskontakt med delar av den av Bernadotte anförda nordarmén på omkring 100 000 man. Ney lyckades vid Zahna slå tillbaka nordarméns västra flygel, men den 6 september tvingades han med sina 4:e och 7:e kårer till strid med Bernadottes preussiska trupper vid Dennewitz. Neys återstående kår, den 12:e, insattes på ett olyckligt sätt och kunde inte på ett bra sätt understödja de båda andra. Under tiden fullbordade Bernadotte uppmarschen med de ryska och svenska kårerna. Av dessa sändes en del lättrörliga trupper, bland annat två svenska batterier, i förväg och insattes verksamt i striden. Då huvudarmén nådde stridsplatsen var slaget redan avgjort. Neys trupper gick i flyktartat återtåg söderut mot Torgau.
Karl Johan armé beskrev slaget som följer: ”Åsynen av förenade ryska och svenska arméernas ankomst, 40 000 man, till de redan stridande 40 000, var högst imposant. Svenskarnas ankomst avgjorde dagen. Preussiska armén, överhopad av fiender, som anstormade, vägde just fram och åter och var på väg att vika för övermakten, då den fick höra våra trummor. Under hurrarop anföll Karl Johans armé nu, vilket höjde deras mod och nedslog fiendens.
Våra trupper gjorde den dagen en marsch på 5 mil, och därunder sprang hela vänstra flygeln nära 5/4. mil. Ryssarna, som annars är tämligen lätta på foten, orkade ej följa med, utan sände täta budskickningar om marschens saktande. Då Cardell framryckte med fjorton kanoner, blev flykten å fiendernas sida allmän. Det är skada, att denne man inte är lika god människa som militär. Vid byn Dennewitz, varav slaget erhållit sitt namn, var trängseln och villervallan obeskrivlig. Tusentals gevär och de flyendes tillhörigheter låg mellan hopar av döda och sårade.”

Ägare
Namn:                                        Deutche Stiftung Denkmalschutz in Brandenburg                                  Adress
Tfnnr:                                        Guido Kalka 033702 211-1215
Mail-adress:                           guido.kalka@bidam-brandenburg.de

Vårdare
Namn:                                         Ägaren

Minnesmärket
Det finns många minnesmärken efter slaget vid Dennewitz. Endast ett har direkt koppling till Sverige, viket kan synas märkligt eftersom kronprins Karl-Johan var överbefälhavare för de allierade styrkorna.
På ett minnesmärke som uppmärksammar ett batteri i slaget vid Dennewitz har Wendes kamratförening bifogat en stenskylt som berör regementets deltagande i slaget.
Text: HIER KÄMPFTEN SCHWEDISHE ARTILLERISTEN DES KÖNICHLICHEN WENDES ARTILLERIREGEMENTS VON CARL VON CARDELL GEFÜRHT
Dessutom finns ett imposant men svårfunnet ”torn” av koppar som hedrar alla fallna vid slaget. Det är svårfunnet eftersom träd och växtlighet efterhand har dolt detsamma.
Text: DIE GEFALLENEN HELDEN ETIRL DANT HIER KÖNIG UND VATERLAND. SIE RUHT IN FRIEDEN. DENNEWITZ DEN 6.SEPTEMBER 1813
N 51°58’47.78″ E12°59’46.97″
Det största minnesmärket finns vid kyrkan i Dennewitz. Det hedrar den preussiske generalen Graf Bülow som efter slaget adlades till Graf Bülow von Dennewitz. Utöver detta finns även en minnessten över en annan preussisk general Bogislav von Tauentzien. Som kuriosa kan nämnas att vid platsen för slaget finns nu rest en väderkvarn där historiska tablåer framförs. Kvarnen används som en populär vigselplats.
Informationsskylt: Ja

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesmonument över massgrav från slaget vid Wittstock

Land                                          Tyskland

Kommun                                Wittstock/Dosse

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                Minnesmonumentet är beläget ca 1,5 km söder Wittstock längs Bohnekampweg.
GPS-angivelse:                   N53° 8’48.66″ E12°28’55.96″

Inventerad
Namn:                                     Alf Sandqvist/Lene Doverholm
Datum:                                   2022-07-06

Historia
Under eftermiddagen och kvällen den 24 september 1636 drabbade den svenska hären under befäl av Johan Banér på ca 19 000 man samman med 23 000 kejserligt-sachsiska soldater utanför Wittstock. Slaget, som räknas till ett av de viktigare i svensk krigshistoria, vanns av svenskarna efter fyra timmars kamp. Totalt 14 000 man dog eller sårades.
2007 påbörjades ett bygge i ett grustag ca tre kilometer söder om Wittstock och då stötte grävmaskinisten på Europas största massgrav från det 30-åriga kriget. Graven var 6 meter lång och 3,5 meter bred.
I graven återfanns 125 stupade soldater. Kropparna låg ovanpå varandra i prydliga rader. Inga spår fanns efter vare sig klä­der eller tillhörigheter; de stupade plundrades förmodligen medan de låg kvar på slagfältet. Fynd av blykulor visar att var fjärde soldat dött av skottskador. Detta är den första massgraven från trettioåriga kriget som hittills hittats i området. Fler tros finnas i närheten.
88 av de upphittade skeletten är intakta, de övriga skadades av grävmaskinernas arbete. De första undersökningarna visar att männen var unga, en del ännu tonåringar. Ett fåtal var mellan 40 och 45. Tanken är att så snart som möjligt göra en grundligare laboratorieanalys, men pengar saknas ännu.
Fynden ger arkeologerna en spännande möjlighet att titta närmare på hur livet för den enskilde soldaten tedde sig.
En del hade läkta skador efter svärdshugg. Många har säkerligen deltagit i andra slag. Kvarlevorna har nu tagits om hand och dokumenterats i avvaktan på vidare analyser. Tanken är att resultaten så småningom ska presenteras i en publikation.
Ursprungligen fanns en sten som markerade graven. Den är nu borttagen och minnet av massgraven bevaras tillsammans med en mycket bra beskrivning av slaget såväl i ett museirum som i terrängen.

Ägare
Namn:                                        Wittstock/ Dosse kommun
Adress:                                       Markt 1, 16909 Wittstock/ Dosse
Tfnnr:                                          03394490-0
Mailadress:                              burgermeister@wittstock.de

Kostnader
Vård, skötsel/år:                    –
Renovering:                             –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
På Museet för trettioåriga kriget som är inrymt i stadens biskopsborg finns en utställning om slaget och information om massgraven.
Tidigare har endast fyra massgravar upptäckts. Gotland utanför Visby från slaget 1361. I nordengelska byn Towton från slaget 1461 under rosornas krig. Norra Tyskland från slaget 1500 vid Hemmingstedt samt i Vilnius från Napoleons reträtt 1813 från Moskva,

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1636 Minnesmärken över slaget vid Wittstock 

Land:                                          Tyskland

Kommun (motsv):                Wittstock/Dosse

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     I Wittstock söder om järvägsstationen på Schutzenstrasse 14 finns en minnessten – Swedenstein – och en Swedenpoppel
GPS-angivelse:                      N53° 9’25.22″ E12°29’6.13″

Inventerad
Namn:                                       Alf Sandqvist/ Lene Doverholm
Datum:                                      2022-07-05–6

Historia
Slaget vid Wittstock utkämpades den 24 september 1636 (enligt juliansk tideräkning) eller 4 oktober 1636 (enligt gregoriansk tideräkning) mellan Johan Banérs armé och en allians av de kejserliga trupperna och den sachsiska armén. Slaget stod strax söder om staden Wittstock i Mark Brandenburg, omkring 80 km nordväst om Berlin.
Efter protestanternas nederlag i slaget vid Nördlingen 1634 var den svenska arméns närvaro i Tyskland hotad. Den tidigare bundsförvanten Georg 1 av Sachsen bröt med Sverige och ingick förbund med den katolske kejsaren. Även Danmark sällade sig till de krafter som försökte minska Sveriges inflytande i Tyskland. Den 12 september 1636 bröt den svenska armén upp från sitt läger i Parchim 80 km söder om Rostock. De följande dagarna präglades av ständiga marscher och kontramarscher för att positionera de egna styrkorna i ett så fördelaktigt läge som möjligt gentemot de katolska. Den svenska armén bestod av ca 19.000 stridande soldater, varav en tredjedel var svenskar eller finnar, medan resten utgjordes av tyskar, skottar och engelsmän.
Johan Banér, som förde befälet över den svenska armén, var en av sin tids största militära befälhavare. Han ledde själv den högra flygeln med hjälp av Lennart Torstenson. Som chef över den vänstra flygeln sattes generallöjtnant James King, som till sin hjälp hade Torsten Stålhandske. Den svenska centern, vilken inledningsvis stod som reserv, anfördes av den skotske generalen Alexander Leslie. Inom den katolska och sachsiska armén kunde man inte enas om en gemensam befälhavare utan deras styrkor leddes av Hatzfeldt på högerflygeln, italienaren Marazzino i centern och som vanligt ledde Johan Georg I sina egna sachsiska styrkor på vänsterflygeln. Den svenska högerflygeln gjorde en manöver och drog sina styrkor österut, och katolikerna tvingades förfölja dem och därigenom ge upp sina goda positioner. Den svenska vänsterflygeln lämnade slagfältet och den svenska centern (infanteriet) anföll fiendens center.
Den svenska vänsterflygeln anföll i skymningen katolikernas center och krossade den. Slaget vid Wittstock var en av Johan Banérs största segrar. Det var dock en dyrköpt seger med stora förluster särskilt bland de svenska och finska förbanden. Banér själv ansåg, att slaget så när hade förlorats på grund av kommendörens av reserven, Hans Vitzthum von Eckstädts, uppträdande. Vitzthum von Eckstädt hade ryckt fram med reserven mycket långsamt, trots Banérs tydliga order om omedelbart understöd. Om man vill se hur slaget gestaltade sig i terrängen görs det bäst från massgravens minnesmonument enligt registerkort DE11.

Ägare
Namn:                                        Wittstock/ Dosse kommun
Adress:                                       Markt1, 16909 Wittstock/ Dosse
Tfnnr:                                         03394 490-0
Mail-adress:                            burgermeister@wittstock.de

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt                                                                                              
Schwedenstein väger 80 ton och placerades 1997 på den plats där Johan Banér enligt den lokala traditionen lät hålla tacksägelsegudstjänsten efter slaget. På platsen planterades i samband med tacksägelsegudstjänsten 1636 en ”Swedenpoppel”.
I Wittstock finns även ett museum des Dreissigjährigen Krieges, (Museet för trettioåriga kriget), som är inrymt i stadens biskopsborg och har en utställning om slaget.
Deltagande svenska regementen var Upplands ryttare, Östgöta kavalleriregemente, Kronobergs regemente och Jönköpings regemente.  (Utdrag ur Wikipedia).
Informationsskylt: Ja

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1631 och 1813 Minnessten över svenska arméns samling i Göritz 

Land                                              Tyskland

Kommun (motsv)                   Stadt Coswig Anhalt

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning.                       Från kyrkan i Göritz ta vägen i rakt västlig riktning mot Serno. Efter ca 1 kilometer finns en skylt ”Swedenstein” som visar på en gräsbevuxen väg in till höger. Följ den i 300 meter till korset
GPS-angivelse:                        N52° 0’3.50″ E12°27’43.17″

Inventerad
Namn:                                          Alf Sandqvist och Lene Doverholm
Datum:                                         2022-07-07

Historia
Detta är platsen där Gustav II Adolf före slaget vid Breitenfeld 1631 samlade sina trupper innan han gick över Elbe. Även kronprins Karl Johan samlade sin armé på denna plats före det stora slaget vid Leipzig 1813. Till minne av dessa båda händelser restes den 2 september 1840, på tyskt protestantiskt initiativ, ett kors i närheten av Göritz/Coswig. Än idag hålls årliga friluftsgudstjänster vid stenen,

Ägare
Namn:                                        Coswig Zieko regionala förs
Adress:                                       Slosstrase 58, 06869 Coswig Anhalt
Tfnnr:                                         –
Mail-adress                               pfarramt-coswig@kircheanhalt.de

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Monumentet består av ett kors, med upphängt draperi över armarna, stående på en fyrkantig stenfot.
Text på en tavla på stenfoten: HIER STANDEN MIT IHREN HEEREN GUSTAV II ADOLF 1631 UND KARL XIV JOHAN 1813”
Framför foten ligger en kullrig sten kallad ”Schwedenstein”, med en hästskolik fördjupning, enligt sägnen intrampad av Konung Gustaf II Adolfs häst Streiff.
Kyrkan i Göritz har fått sitt namn efter den 1632 vid Lützen stupade svenske kungen som 1631 hade sin armé förlagd i området.
Originalskylten från det 1840 uppsatta minnesmärket förvaras numera i kyrkans vapenrum. Kyrkan är tyvärr numera stängd.

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1944 Minnessten över förolyckade soldater i Kattilasaari

Län                                           Norrbotten

Kommun (motsv)              Haparanda

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Vid bron över Keräsjoki, 400 m ONO byn Kattilasaari, 1 mil NV Haparanda
GPS-angivelse:                       N65°56’56.06″ E23°48’20.91″

Inventerad
Namn:                                       Niklas Hemphälä
Datum:                                      2022-06-24

Historia
Vid beredskapstjänstgöring under andra världskriget omkom två män från Hälsinge regemente i östra Norrbotten. En okontrollerad sprängning inträffade vid landsvägsbron i Kattilasaari, en mil NV Haparanda. Furiren Helge Pettersson från By i Dalarna och värnpliktige bilföraren Rune Hedström från Årsunda omkom. Värnpliktige Åke Klang från Sandarne skadades. De omkomna fördes till hemorterna och jordfästes i närvaro av hedersvakter från de kompanier de tillhört.

 Ägare
Namn:                                       Kattilasaari hembygdsförening
Adress:                                      Murargränd 4, 953 34 Haparanda
Tfnnr:                                        0922-102 74
Mail-adress                              –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Monnesmärket
Minnesmärke av granit rest år 1995 av Nedre Tornedalens hembygdsförening som också tog initiativet att resa minnesmärket.  Stenen avtäcktes den15-16 juli i samband med nybildandet av Kattilasaari hembygdsförening. Chefen I 14 avtäckte minnesmärket i närvaro av försvars-områdesbefälhavaren överste Per Mohlin.
Text: HÄR FÖROLYCKADES 2 UNGA SOLDATER TILLHÖRANDE I 14 DEN 16 APRIL 1944
FURIR HELGE PETTERSSON ÅSHEM NORRBYN
VPL RUNE HEDSTRÖM KILEN ÅRSUNDA
HEMBYGDSFÖRENINGEN RESTE DENNA STEN 1995 TILL MINNE ÖVER DESSA OFFER I FREDENS TJÄNST
Informationsskylt: Nej

Lennart Holtrin
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1960 Minnestavla över Upplands regementes fältslag i Uppsala inne i en kasern 

Län                                           Uppsala

Kommun (motsv)             Uppsala

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:              I trapphuset på fd kanslihuset
GPS-angivelse:                 59°50’27.22″N 17°38’54.11″E

Inventerad
Namn:                                 Ej inventerat
Datum:

Historia
Upplands regemente uppsattes 1626 och leder sitt ursprung till Upplandsfänikan från 1557. År 1617 organiserades de små enheterna till  Upplands storregemente, som år 1623 splittrades i tre regementen där ett var Upplands regemente. Dess soldater rekryterades från landskapet Uppland, eller snarast från Uppsala och Stockholms län. Regementet var ett av de ursprungliga 20 infanteriregementen som nämns i Sveriges grundlag av 1634.
Regementet deltog i försvaret av Stralsund 1628 men återfördes därefter 1629 till Sverige. År 1630 mobiliserades regementet på nytt och följde Gustaf II Adolf på tåget genom södra Tyskland och deltog i striderna vid Lech, Nürnberg och Lützen.
Nästa gång regementet deltog i strid var under Karl X Gustafs polska krig. Man marscherade över Thorn som intog vidare över Sandomir och Jaroslow till Warszawa, där regementet deltog i tredagarsslaget 18-29 juli 1658. Upplands regemente deltog även i stormningarna av Itzehoe 6 augusti och Fredriksodde 24 oktober. I den senare stormningen gick upplänningarna i en av de främsta anfallskolonnerna, och efter striden fanns endast 342 upplänningar vara i stridbart skick. Efter en längre viloperiod deltog regementet i tåget över Bält.
Vid utbrottet av Stora nordiska kriget deltog Upplands regemente i landstigningen på Själland. Det sändes därefter hem, men utskeppades i april 1701 från Stockholm till Reval, och deltog i övergången av Düna . I  slaget vid Kliszow stod Upplands regemente i främsta linjen. Regementet deltog därefter i belägringen av Thorn 1703 och 1706 och vid inmarschen i Sachsen. I slaget vid Holowczyn tillhörde Upplands regemente bakre träffen men insattes på grund av stridens utveckling efter övergången i främsta linjen. Slaget vid Poltava drabbade regementet hårt. Av regementets då 600 man återstod endast 70 efter slaget, övriga var stupade eller tillfångatagna.
Ett nytt regemente måste snabbt sättas upp, och redan ett halvår efter slaget befann sig det nyuppsatta Upplands regemente i Växjö och deltog 28 februari 1710 i slaget vid Helsingborg. 1718 drog Upplands regemente åter i fält, denna gång mot Norge i södra armén och deltog i belägringen av Fredrikshald. Efter kungens död återgick regementet till trakten av Uppsala i januari 1719 och förlades på roten. I maj 1719 sammankallades regementet på nytt, för att försvara Stockholm mot ett väntat ryskt anfall. Något sådant kom dock inte, och regementet undslapp vidare strider.
År 1788 fördes regementet på nytt i fält. Upplands regemente deltog bland annat i slaget vid Svensksund 24 augusti 1789 där 8 officerare och 400 man stupade, sårades eller togs till fånga. Regementet deltog även i slaget vid Svensksund 7 juli 1790, varvid ett fyrtiotal av regementets soldater erhöll tapperhetsmedalj.
Den 28 augusti 1808 landsteg regementet i Christinestad och deltog redan dagen därpå i striderna vid Lappfjärd. Man deltog därefter i slaget vid Oravais där Upplands regemente deltog i Adlercreutz inledande anfall och senare täckte reträtten från slagfältet.
År 1813 överfördes regementet på nytt fulltaligt till Pommern och deltog i Karl Johans fälttåg. Efter fredsslutet i Kiel fick trupperna återvända till Sverige, varifrån de snart beordrades att delta i anfallet mot Norge.
Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att regementet skulle avvecklas.

Ägare
Namn:                 Hemsö fastighets AB
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:
Renovering (vid behov):

Vårdare
Namn:                                       Ledningsregementets Veterankår/Traditionsutskottet
Mail-adress:                            ledr-officerskaren@mil.se

Övrigt 

Text: Under regementets vapen: De förnämsta av drabbningar i vilka Kungl Upplands regemente deltagit.
Därefter följer namnen på 51 slag.

Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808-09 Minnessten över soldaten Zakarias Bång (Sven Duva) i Lycksele

 Län                                            Västerbotten

Kommun (motsv)                 Lycksele

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     100 m NNV korsningen Bångvägen – Järnvägsgatan
GPS-angivelse:                        N64°35’46.71″ E18°40’11.64″

Inventerad
Namn:                                        Anders Kihl
Datum:                                       2022-05-28

Historia
Johan Zacharias Bång, född 19 april 1782 i Umeå, död 12 april 1845 i Vilhelmina, var en svensk militär, mottagare av medaljen För tapperhet i fält samt skomakare.
Mycket lite är känt om Bång, men det hävdas att han är förebilden till Runebergs Sven Dufva. Bång ingick i Savolaxbrigaden under general Johan August Sandels och han stred bl.a. i slaget vid Virta bro den 27 oktober 1808.
Vid slaget så ingick soldaten 100 Bång i Korsholms (Mustasaari) kompani, Österbottens regemente. Vid slaget hade ryssarna, som var fyra gånger fler än svenskarna, under furst Michail Petrovitj Dolgorukov gått till anfall mot den av svenskarna befästa stranden på andra sidan Virta å. Striden var hård och svenskarna trycktes sakta tillbaka, men tack vare ett nytt anfall som sattes in, kunde svenskarna på nytt avancera.
Det var under denna del av striden som Bång, tillsammans med sina kamrater, kastade sig in i striden på bron. Hans bajonett räckte inte till så hans slogs med kolven på geväret tills det gick sönder. Efter en stund föll han medvetslös ner på bron och hämtades då slaget var vunnet och togs till ett fältsjukhus i Vieremä. Han hade då fått mer än 10 bajonettstick. Till skillnad från Dufva överlevde Bång slaget och fick medaljen För tapperhet i fält. Han blev sedan tagen som krigsfånge, men överlevde även det.
Efter kriget blev han nybyggare och skomakare i Lycksele. Han gifte sig 1815 med Anna Margareta Baudin, skräddardotter från Öjebyn, Piteå landsförsamling. 1828 blev han tvingad att lämna Lycksele och slog sig ner som skomakare i Vilhelmina där han dog i relativ fattigdom, märkt av alkoholmissbruk, 1845. Han begravdes på Vilhelmina kyrkogård.

Ägare
Namn:                                        Lycksele kommun
Adress:                                      921 81 Lyckselel
Tfnnr:                                        0950-16600
Mail-adress                              kommun@lycksele.se

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Minnesmärket
Minnesstenen avtäcktes under midsommarhelgen 1909, skänkt av f d generallöjtnant Gösta Sandels, son till fältmarskalk Johan August Sandels.
Text: SOLDATEN VID MUSTASAARI KOMPANI, Z BÅNG FÖREBILDEN TILL RUNEBERGS SVEN DUFVA BRÖT HÄR BYGD EFTER KRIGETS SLUT
Längre ner står: VIRTA BRO 18 27/10 08
Informationsskylt: Nej

Anders Kihl
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

2020 Veteranminnesmärke i parken Hantverkargatan/Djupövägen i Sollefteå

 Län                                            Västernorrland

Kommun (motsv)                Sollefteå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Parken Hantverkargatan/  Djupövägen vid Ångermanälven
GPS-angivelse:                       N63°10’4.23″  E17°16’31.54″

Inventerad
Namn:                                       Anders Kihl
Datum:                                      2022-06-01

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige.

 Ägare
Namn:                                        Sollefteå kommun
Adress:                                       Djupåvägen 3, 881 80 SOLLEFTEÅ
Tfnnr:                                         0620-682000
Mail-adress                               kommun@solleftea.se

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Minnesmärket
Avtäckningen av minnesstenen skedde 29 maj 2020 i samband med återträff för BA11 som sattes upp 1998-99 av NB21 för tjänst inom SFOR i Bosnien, Tuzla området. Veteranerna i Ångermanland och Sollefteå kommun har tillsammans utformat minnessten och valt plats.
Text under tre kronor: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN. MINNS DE STUPADE VETERANER
Informationsskylt Nej

Anders Kihl
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten