Kategoriarkiv: Registerkort

Registerkort Nr FI153

1939-40 Minnesmonument över Svenska Frivilligkåren i Rovaniemi

 Land                                             Finland

Kommun (motsv)                 Rovaniemi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Centralskolans park, korsningen Pohjolankatu-Riistatie
GPS-angivelse:                          N66°30’11.91″ E25°42’57.67″

 Inventerad
Namn:                                            Lennart Holtrin
Datum:                                          2023-06-08

Historia
Svenska frivilligkåren organiserade de svenska medborgare som anmält sig som frivilliga på Finlands sida i Vinterkriget 1939-1940 mellan Finland och Sovjetunionen.

Svenska frivilligkåren var organiserad i tre stridsgrupper (bataljoner) understödda av artilleri och pansarvärn. Varje bataljon bestod av tre skyttekompanier, ett jägarkompani, ett tungt kompani, ett artilleribatteri, en plogpluton samt underhållsförband. Även luftvärns-, ingenjörs- samt underhållsenheter ingick.

Vapen och utrustning hade huvudsakligen köpts in från den svenska armén. Kostnaden för att sätta upp och underhålla Svenska frivilligkåren under de sex månader den existerade betalades genom insamlingar från den svenska allmänheten och industrin. Den pensionerade generalen Ernst Linder utsågs till kårens chef. Linder hade varit frivillig i Finland under Finska inbördeskriget 1918.

Ägare
Namn:               Rovaniemi kommun
Adress:              PB 8216, 961 01 ROVANIEMI
Tfnnr:
Mail-adress     kirjaamo@rovaniemi.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

 
Oscar Reuterswärd, förbundsordförande Anders Grafström och
Bengt Lissgårdh


Täckelset faller 1964

Minnesmärket
Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga tog redan 1959 kontakt med Rovaniemi stad i syfte att resa ett minnesmärke över de frivilligas insats under Vinterkriget. Rovaniemi stad var mycket positiva till idén och skulle ställa mark till förfogande. Projektet tog fart. Konstnärerna Bengt Lissegårdh, själv finlandsfrivillig, och Oscar Reuterswärd skapade minnesmärket. Invigningen skedde på midsommarafton 1964. Minnesmärket stod inledningsvis där nu Alvar Alto stadshus ligger. 1985 till flyttades det till Centralskolans park. Där ligger det fint och i enlighet med konstnärernas tankar.
De fyra länkarna symboliserar Finland, Sverige, Norge och Danmark.
Detta projekt var det i särklass största som förbundet genomförde.
Text
: Nej
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI163

1939-40 Minnestavla över Svenska Frivilliga Flygflottiljen i Vaala 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Vaala

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       På kommunhuset Vaalantie 14
GPS-angivelse:                          N64°33’31.78″ E26°50’18.73″ 

Inventerad
Namn:                                            Ej inventerad
Datum:

Historia
Vid Finska vinterkrigets utbrott var det finska flygvapnet illa rustat för krig. Som en liten förstärkning skänkte den svenska regeringen den 8 december 1939 tre jaktflygplan av typen Jaktfalkar J 6, tre spaningsflygplan av typen Fokker CV-E S 6 samt två Bristol Bulldog J 7. Flygplanen tillfördes det ordinarie finska flygvapnet som kraftsamlade luftförsvaret i södra Finland.

För att hjälpa Finland skedde inom den svenska flygstaben förberedelser för att sätta upp ett frivilligförband med en jaktflygdivision och en bombflygdivision i norra Finland. Regeringen gav 14 december 1939 sitt tillstånd till att ett frivilligt flygförband fick organiseras. Chef blev den dåvarande majoren Hugo Beckhammar, som redan några dagar före nyåret rekryterat cirka 240 frivilliga, som med tåg reste från Haparanda till Kemi i norra Finland för att förbereda basen i Veitsiluoto. Regeringen beslöt den 30 december att ställa fem B 4 Hawker Hart, och tolv J 8 Gloster Gladiator till flottiljens förfogande. Vid den tidpunkten motsvarade det en tredjedel av Flygvapnets jaktflyg.

Förbandet organiserades med en flottiljstab, jaktdivision, lätt bombgrupp, transportgrupp samt ett stationskompani, totalt 250 man och två lottor. Den 8 januari kom man överens med de finska myndigheterna att anta namnet ”19. flygflottiljen (F 19)” samt i Finland namnet ”Flygregemente 5”. Den 10 januari anlände flygplanen från Sverige och redan samma dag undsatte man en hårt ansatt finsk armégrupp som höll stånd vid Joutsijärvi trots upprepade ryska anfall. Efter några dagar visade det sig att Veitsiluoto låg för långt från fronten, flygplanens räckvidd medförde att de i bästa fall kunde ta sig till operationsområdet och åter, men knappast genomföra några uppdrag där. Under januari månad byggdes därför fem framskjutna baser. Flottiljens arbetsuppgift var att bedriva spaning och anfall mot ryska flygbaser samt anfall mot ryska marktrupper och i mån av resurser förse städerna Uleåborg, Kemi och Torneå med jaktförsvar. Flottiljchefen major Beckhammar ledde själv ett sammansatt jakt- och bombflygförband i en överraskande insats 12 januari 1940 då fänriken Ian Iacobi stod för den första luftsegern genom att skjuta ned ett ryskt jaktflygplan av typen I-15. Förberedelser gjordes att överföra en flyggrupp B 3 till F 19. På huvudbasen i Finland plogades en rullbana upp för att ta emot de tunga bombplanen, men innan flygplanen hann överföras var kriget över.

Då vapenstilleståndet inträdde 13 mars 1940, hade F 19 opererat i 62 dagar, resultatet var tolv förstörda ryska flygplan och sex egna flygplansförluster, samt tre stupade svenska piloter. Nio J 8 och två B 4 återvände till Sverige i slutet av mars 1940 och placerades på svenska flottiljer. Förbandets väsentligaste bidrag till Finlands kamp var att helt ansvara för luftförsvaret i norra Finland så att landets egna flygstridskrafter kunde koncentreras till fronterna längre söderut.

Vid F 19 användes även tre civila flygplan som sambandsflygplan: En Junkers F 13 OH-SUO som Centrala Finlandshjälpen köpte av Albin Ahrenberg, en Waco ZQC-6 OH-SLA som Svensk-Finska Föreningen köpte av Björkvallsflyg, flygplanet överfördes 1 juli 1940 till Flygvapnet som Tp 8, samt Lennart Hemmingers Raab-Katzenstein RK-26 SE-ADK.

I Vaala fanns från 3 mars 1940 den framskjutna basen Ulrik 2.

Ägare
Namn:               Vaalan kunta
Adress:              Vaalantie 14
Tfnnr:
Mail-adress     kirjaamo@vaala.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket
Minnestavlan sitter på kommunhusets vägg under kommunvapnet n som avtäcktes i 27 april 1990. Tal hölls av kommendören för Lapplands flygflottilj överste Pekka Kanninen  och Bertil Östbo, baschef i Uleåborg. Bertil Östbo tog initiativet till och skänkte minnestavlan som utformats av konstnären Erik Reimhult. Motsvarande minnestavla finns på ytterligare fyra platser i Finland.
Text: DEN SVENSKA FRIVILLIGA FLYGFLOTTILJEN F 19 LUFTFÖRSVARADE NORRA FINLAND UNDER VINTERKRIGET.
Texten finns också på finska
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI161

1939-40 Minnessten över Svenska Frivilliga Flygflottiljen i Olkkajärvi 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Rovaniemi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       40 m SV korsningen
E 75-Tutkijantie, Olkkajärvi
GPS-angivelse:                          N66°34’43.28″ E26° 0’46.16″ 

Inventerad
Namn:                                            Lennart Holtrin
Datum:                                          2023-06-07

Historia
Vid Finska vinterkrigets utbrott var det finska flygvapnet illa rustat för krig. Som en liten förstärkning skänkte den svenska regeringen den 8 december 1939 tre jaktflygplan av typen Jaktfalkar J 6, tre spaningsflygplan av typen Fokker CV-E S 6 samt två Bristol Bulldog J 7. Flygplanen tillfördes det ordinarie finska flygvapnet som kraftsamlade luftförsvaret i södra Finland.

För att hjälpa Finland skedde inom den svenska flygstaben förberedelser för att sätta upp ett frivilligförband med en jaktflygdivision och en bombflygdivision i norra Finland. Regeringen gav 14 december 1939 sitt tillstånd till att ett frivilligt flygförband fick organiseras. Chef blev den dåvarande majoren Hugo Beckhammar, som redan några dagar före nyåret rekryterat cirka 240 frivilliga, som med tåg reste från Haparanda till Kemi i norra Finland för att förbereda basen i Veitsiluoto. Regeringen beslöt den 30 december att ställa fem B 4 Hawker Hart, och tolv J 8 Gloster Gladiator till flottiljens förfogande. Vid den tidpunkten motsvarade det en tredjedel av Flygvapnets jaktflyg.

Förbandet organiserades med en flottiljstab, jaktdivision, lätt bombgrupp, transportgrupp samt ett stationskompani, totalt 250 man och två lottor. Den 8 januari kom man överens med de finska myndigheterna att anta namnet ”19. flygflottiljen (F 19)” samt i Finland namnet ”Flygregemente 5”. Den 10 januari anlände flygplanen från Sverige och redan samma dag undsatte man en hårt ansatt finsk armégrupp som höll stånd vid Joutsijärvi trots upprepade ryska anfall. Efter några dagar visade det sig att Veitsiluoto låg för långt från fronten, flygplanens räckvidd medförde att de i bästa fall kunde ta sig till operationsområdet och åter, men knappast genomföra några uppdrag där. Under januari månad byggdes därför fem framskjutna baser. Flottiljens arbetsuppgift var att bedriva spaning och anfall mot ryska flygbaser samt anfall mot ryska marktrupper och i mån av resurser förse städerna Uleåborg, Kemi och Torneå med jaktförsvar. Flottiljchefen major Beckhammar ledde själv ett sammansatt jakt- och bombflygförband i en överraskande insats 12 januari 1940 då fänriken Ian Iacobi stod för den första luftsegern genom att skjuta ned ett ryskt jaktflygplan av typen I-15. Förberedelser gjordes att överföra en flyggrupp B 3 till F 19. På huvudbasen i Finland plogades en rullbana upp för att ta emot de tunga bombplanen, men innan flygplanen hann överföras var kriget över.

Då vapenstilleståndet inträdde 13 mars 1940, hade F 19 opererat i 62 dagar, resultatet var tolv förstörda ryska flygplan och sex egna flygplansförluster, samt tre stupade svenska piloter. Nio J 8 och två B 4 återvände till Sverige i slutet av mars 1940 och placerades på svenska flottiljer. Förbandets väsentligaste bidrag till Finlands kamp var att helt ansvara för luftförsvaret i norra Finland så att landets egna flygstridskrafter kunde koncentreras till fronterna längre söderut.

Vid F 19 användes även tre civila flygplan som sambandsflygplan: En Junkers F 13 OH-SUO som Centrala Finlandshjälpen köpte av Albin Ahrenberg, en Waco ZQC-6 OH-SLA som Svensk-Finska Föreningen köpte av Björkvallsflyg, flygplanet överfördes 1 juli 1940 till Flygvapnet som Tp 8, samt Lennart Hemmingers Raab-Katzenstein RK-26 SE-ADK.

Första framskjutna basen blev Oskar som fanns på sjön Olkkajärvis is intill byn Apukka, 15 km nordost om Rovaniemi. Den stod klar 9 januari 1940. Som en satellitbas till Oskar skapades basen Svea i byn Posio, 120 km ostsydost om Rovaniemi. Svea stod klar den 18 januari.

Ägare
Namn:               Rovaniemi stad
Adress:              Koskikatu 19, 962 00 ROVANIEMI
Tfnnr:
Mail-adress      kirjamoo@rovaniemi.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket
Minnestavlan sitter på en sten som avtäcktes i januari 1990. Bertil Östbo, baschef i Uleåborg, tog initiativet till och skänkte minnestavlan som utformats av konstnären Erik Reimhult. Motsvarande minnestavla finns på ytterligare fyra platser i Finland.
Text: DEN SVENSKA FRIVILLIGA FLYGFLOTTILJEN F 19 LUFTFÖRSVARADE NORRA FINLAND UNDER VINTERKRIGET.
Texten finns också på finska
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI188

1976 Minnessten över Björneborgs (regementes) brigads 350-årsjubileum i Säkylä 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Säkylää

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Kasernområdet Huovinrinne
GPS-angivelse:                          N61° 2’24.25″ E22°25’38.30″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2024-06-03

Historia
Björneborgs regemente uppsattes 1626 med Satakunta som rekryteringsområde. Regementet deltog under Sveriges stormaktstid i krigen på den europeiska kontinenten (bland annat i slaget vid Leipzig 1642). Sedan dess sista rester råkat i krigsfångenskap efter nederlaget vid Poltava 1709 var det fullständigt nyuppsatt med om striderna i Finland under stora ofreden. Det låg 1714-18 i Sverige och deltog sedan i det armfeltska fälttåget till Trondheim, varifrån endast spillror återkom. Regementet var även med om frihetstidens och Gustav III:s krig, men vann sin egentliga ryktbarhet under kriget 1808-09, då det ingick i den av von Döbeln ledda brigaden. Det bestod vid denna tid av två infanteribataljoner och en rusthållsbataljon (som förenats med regementet 1790 vid Livdragonregementets upplösning) och omfattade 1 525 man, förutom 762 man vargering.

Regementet upplöstes i mars 1809. Förbandet sattes åter upp som en bataljon under åren 1881-1902. År 1918 sattes det upp för andra gången och då åter som Björneborgs regemente. Regementet kom att delta i det finska inbördeskriget och stred på den sydvästra fronten. Regementet deltog senare framgångsrikt i både Vinterkriget och Fortsättningskriget. År 1957 antogs det nuvarande namnet Björneborgs brigad. 1966 flyttade man från Åbo till Huovinrinne, Säkylä.

Ägare
Namn:               Porin Prikati
Adress:              PL 38, FI-278 01 SÄKYLÄ
Mail-adress     kirjaamo.porpr@mil.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket
Minnesstenen avtäcktes i samband med 350-årsjubileet 1976
Text på metallplattor nerifrån: KUNNIKAALLINEN PORIN RYKMENTI 1626-1809
SUOMEN 2.TURUN TARKK’AMPUJA PATALJOONA 1881-1902
PORIN RYKMENTTI III/1PR JR13 JR14 JR15 JR5 JR14 JR35 JR16 1918-1945
PORIN PRIKAATI JR6 3.PR 1945
KUNNIA VELVOLLISUUS TAHTO (ÄRA SKYLDIGHET VILJA)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr R44

1915 Gravsten över Philip Hierta stupad i Persien på S:t Elin kyrkogård i Skövde 

Län                                           Skaraborg (Västra Götaland)

Kommun (motsv)           Skövde

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:               St Elins kyrkogård väster om korsningen Rådhusgatan-Majorsgatan
GPS-angivelse:                  N58°23’39.88″ E13°50’38.93″

Inventerad
Namn:                                            Otto von Krusenstierna
Datum:                                          2025-04-14

Historia
Den 20 augusti 1915 stupade kapten Philip Hierta, svensk officer i det persiska gendarmeriet. Det skedde i en strid några mil söder om Kazvin (Qazvin) i norra Persien (sedan 1935: Iran). Hans chef Gunnar Källström lät föra kroppen till Eslamabad, och där ordnade han inför de underlydande gendarmerna snabbt en ceremoni som han beskrev i ett brev till Hiertas föräldrar:
Som värmen var stark, var transport af kroppen omöjlig. Som jag förut talat med Hierta om åtgärder vid hans eventuella död, visste jag att han ej ville stanna i denna förbannade jord, men att han var nöjd att bli bränd. Jag gjorde därför en järnlåda af tomma petroleumfat, lade där kroppen och ställde den i ett jättelikt bål. Folket ställdes upp i fyrkant och jag försökte förklara för dem, hvad det ville säga att Hierta låtit sitt lif för att göra sin plikt och att de på sina knän kunde tacka Allah för att hafva fått se en gudaboren hjälte.”

De idag bortglömda Persiensvenskarna uppmärksammades rejält under de aktuella åren och tidningarna hemma rapporterade flitigt om deras förehavanden. Vid sidan av de omfattande skriverierna kring frivilliginsatsen i boerkriget några år tidigare var detta den första omfattande tidningsbevakningen av en svensk militär insats i svensk dagspress. Uppmärksamheten blev också extra stor kring de dödsfall som inträffade. När skaraborgsofficeren Philip Hierta stupade 1915 arrangerades inte bara en ståtlig begravningsceremoni i Kazvin, utan även en minnesstund på Centralstationen i Stockholm, dit urnorna med stoften av Hierta och en annan stupad svensk anlände. Sedan han först jordfästs på Norra kyrkogården i Stockholm, fördes Hiertas stoft över till militärkyrkogården i Skövde.

Ägare
Namn:                                            Skövde församling
Adress:                                           Kyrkogatan 6, 541 30 Skövde
Tfnnr:                                             0500-47 65 00
Mail-adress                                 skovde.forsamling@svenskakyrkan.se

Vårdare
Namn:                                           Ägaren

Minnesmärket
Text: KAPTEN PHILIP HIERTA FÖDD DEN 21 MARS 1886.
STUPADE DEN 20 AUGUSTI 1915 I PERSIEN.
”DEN TAPPRES MINNE LEVER ÄN”
KAMRATER VID KUNGL. SKARABORGS REGEMENTE RESTE VÅRDEN.
Informationstavla: Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr Y21

2019 Veteranminnesmärke i Stadsträdgårdsparken, Örnsköldsvik 

Län                                            Västernorrland

Kommun (motsv)               Örnsköldsvik

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Mitt på Stadsträdgårdsparkens östra sida
GPS-angivelse:                          N63°17’14.86″ E18°43’0.97″

Inventerad
Namn:                                            2025-04-11
Datum:                                          John Erik Sandström

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige. 

Ägare
Namn:                                            Örnsköldsvik kommun
Adress:
Tfnnr:                                             0660-880 00
Mail-adress                                 kontaktcenter@ornskoldsvik.se

Vårdare
Namn:                                           Ägaren

Minnesmärket
John Erik Sandström skrev ett medborgarförslag i Juli 20017 som antogs av kommunen.
Invigningen skedde den 6 juni 2019.
Text på framsidan: I FREDENS OCH DEMOKRATINS TJÄNST
Text på vänster sida: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN OCH DEMOKRATIN.
Text på höger sida: MINNS DE STUPADE
Informationsskylt Nej

 Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr Y18

2000 Minnessten över Västernorrlands regemente och Norrlands trängregemente, Sollefteå 

Län                                            Västernorrland

Kommun (motsv)               Sollefteå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       I Västernorrlands regementes
park
GPS-angivelse:                           N63°09’49.0″ E17°17’36.9″

Inventerad
Namn:                                            Anders Kihl
Datum:                                          2019-09-16

Historia
Regementet var det enda regemente som växte fram ur 1812 års beväringsorganisation, och har sitt ursprung i Västernorrlands beväringsbataljon som bildades 19 oktober 1854. Beväringsbataljonen var fram till den 29 mars 1869 underställd chefen för Jämtlands fältjägarkår (№ 23). Från den 29 mars 1869 blev bataljonen ett självständigt förband. Den 1 januari 1887 ändrades namnet till Västernorrlands bataljon. Den 1 januari 1893 omorganiserades bataljonen till regemente, och antog namnet Västernorrlands regemente (№ 29), som 1902 justerades till № 28.
År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Västernorrlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 28.
I samband med OLLI-reformen blev regementet ett försvarsområdesregemente.
Den 1 juli 1983 uppgick regementet i Sollefteå armégarnison (SAG), vilken var en försöksorganisation bestående av Västernorrlands regemente (I 21), Försvarsområdesstaben (Fo 23), Ådalsbrigaden (IB 21), Ångermanlandsbrigaden (NB 51) och Norrlands trängregemente (T 3). Den 30 juni 1991 upplöstes försöksorganisation,
Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att Ångermanlandsbrigaden skulle avskiljas från regementet, detta med bakgrund till att regeringen ville att Försvarsmaktens grundorganisation skulle spegla krigsorganisationen. Brigaden avskiljdes från regementet den 1 juli 1994, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen att regementet skulle läggas ner. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten vid regementet till Avvecklingsorganisation Ångermanland, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Den 30 juni 2001 upphörde Avvecklingsorganisation Ångermanland, då avvecklingen av förbanden ansågs slutförda.

 Ägare
Namn:                                            Sollefteå kommun (Ulf Johansson)
Adress:                                           Djupövägen 3, 881 80 Sollefteå
Tfnnr:                                             0620-68 20 57, 073-274 53 68
Mail-adress                                  kommun@solleftea.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Texten är tillagd 2000 på NV sidan av minnesstenen över förolyckade under beredskapen 1939-45 och som restes den 21/8 1949. Jämför Y 10.
Text på stenens NV sida: HÄR ÖVADE INFANTERI- OCH TRÄNGFÖRBAND 1911 – 2000
Informationsskylt: Nej

Anders Kihl
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr Ä24

2024 Minnesplatta över Västerbottens regementes 400 års jubileum i Umeå

 Län                                            Västerbotten

Kommun (motsv)               Umeå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       100 m SV fd I 20 kanslihus
GPS-angivelse:                          N63°50’1.79″ E20°15’28.06″

Inventerad
Namn:                                            Anders Grafström
Datum:                                          2024-08-17

Historia
Västerbottens regemente har sitt ursprung i de västerbottensfänikor från mitten av 1500-talet som 1615 sammanslogs till Norrlands storregemente, vilket 1624 delades i tre regementen, varav det nordligaste blev Västerbottens regemente

År 1816 fick samtliga regementen inom Armén ett ordningsnummer, där Västerbottens regemente tilldelades № 19. År 1829 ändrades regementets namn till Västerbottens fältjägarregemente. År 1841 delades regementet i två kårer; Norrbottens fältjägarkår (№ 19) och Västerbottens fältjägarkår (№ XIX). Med 1892 års härordning gavs regementet åter namnet Västerbottens regemente, och tilldelades beteckningen № 20, som övertogs från Kalmar regemente.

Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom armén. För Västerbottens regemente innebar det att regementet blev tilldelat beteckningen I 20. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen, men också för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där ett huvudregemente till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111. Regementet klarade sig från avvecklingen genom försvarsbeslutet 1925. Men regementet reducerades och kom att från den 1 januari 1928 bestå av en förstärkt infanteribataljon, vilken kallades Västerbottentyp.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Västerbottens regemente med Umeå försvarsområde (Fo 61), som med sammanslagningen bytte namn till Västerbottens försvarsområde. Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet I 21/Fo 61. Inom Västerbottens försvarsområde blev Västerbottens regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente). Västerbottens regemente fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet och B- och C-förbanden svarade endast som utbildningsförband.

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen att fredsorganisationen skulle spegla krigsorganisationen. Därmed föreslogs att brigaden vid regementet skulle avskiljas från regementet och bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N). Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1994 och regementet kom bland annat att omfatta en försvarsområdesstab, depåverksamhet, skjutfältsdetalj och hemvärns- och frivilligdetalj.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Försvarsmakten att försvarsområdesstaben vid regementet samt Fältjägarbrigaden (NB 5) skulle avvecklas. Den socialdemokratiska regeringen, med stöd av Centerpartiet, föreslog istället en avveckling av Lapplandsbrigaden (NB 20). Av försvarsekonomiska och försvarspolitiska skäl vägde de båda alternativen jämt mot varandra. Regeringens skäl till att bibehålla brigaden inom Östersunds garnison, var möjligheterna till att vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell försvarsmaktsgarnison med såväl flyg- som arméförband. Den 1 juli 1998 antog regementet en ny form, i form av ett försvarsområdesförband ledd av en försvarsområdesbefälhavare.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin proposition för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Beslutet medförde att Västerbottens regemente kom att avvecklas den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten vid regementet till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 31 december 2000, då avvecklingen ansågs slutförd.

I Västerbottens län organiserades den 1 juli 2000 Västerbottensgruppen (G 61), vilken underställdes Norra militärdistriktet (MD N).

Den 1 januari 2006 överfördes Västerbottensgruppen från Norra militärdistriktet (MD N) till att bli en enhet inom Norrbottens regemente (I 19).

I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att fyra militärregionala staber från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Detta medförde att utbildningsgrupperna överfördes organisatoriskt från ett utbildningsförband. För Västerbottensgruppen innebar denna förändring att utbildningsgruppen överfördes från Norrbottens regemente till att bli en enhet inom Norra militärregionen från och med den 1 januari 2020.

För att påvisa anknytningen till militärregionen, lämnades den 1 januari 2023 begreppet utbildningsgrupp till förmån för det nya begreppet militärregionsgrupp. Det för att på ett tydligare sätt anknyta mot enhetens bidrag som ett av militärregionens krigsförband, med uppgifter såväl i fred som i krig.

Västerbottensgruppens uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i Västerbottens län. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer. Insatser i såväl fred som under kris och krig leds i allmänhet direkt av Norra militärregionen, men Västerbottensgruppen kan ges ledningsuppgifter som till exempel att avdela en militär insatschef (MIC). Från och med 2010 ansvarar Västerbottensgruppen, tillsammans med 13 övriga hemvärnsgrupper runt om i landet, för så kallad direktutbildning (GSU) till sina insatsförband. Västerbottensgruppen administrerar och utbildar sedan 1 januari 2012 en hemvärnsbataljon, Västerbottensbataljonen (13. hemvärnsbataljonen), vilken även är Sveriges största bataljon.
Västerbottensgruppen (numera VBG) är sedan 1 juli 2000 arvtagare till traditioner och minnen av Västerbottens regemente (I 20) och Lapplandsbrigaden (NB 20) från 2020. Sedan den 1 juli 2012 förs regementets traditioner vidare av Västerbottensbataljonen, ingående i Västerbottensgruppen. 

Ägare
Namn:                                            Umeå kommun
Adress:                                           Fritid, 901 84 Umeå
Tfnnr:                                             090-16 10 00
Mail-adress                                  umea.fritid@umea.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Den 17 augusti 2024, i regementsparken, avtäcktes den minnesplatta som nu är placerad invid stenen för 300-årsjubiléet. Detta skedde i närvaro av 235 före detta anställda vid regementet och Lapplandsbrigaden. Den siste regementschefen, Anders Kihl, höll tal i samband med detta. Han nämnde särskilt Vildmannaandan, som Nils Rosenblad, vid 350-årsjubiléet, sagt att det var regementets ”hemliga vapen”.
Text: VILDMÄN HEDRADE 400-ÅRSMINNET HÄR AUG 2024
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr D08

1991 Minnesmärke över F 11 museum i Skafsta, Nyköping

Län                                            Södermanland

Kommun                                  Nyköping

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Flygspanarvägen 3, 611 92 Nyköping
GPS-angivelse:                          N58°47’16.16″ E16°55’56.90″

Inventerad
Namn:                                           Urban Rettig
Datum:                                         2024-02-07

Historia
F11 museum på Skavsta i Nyköping invigdes 15 oktober 1991, på dagen 50 år efter flottiljens invigning – och 11 år efter dess nedläggning. Under flottiljens glansdagar hade drygt 900 personer sin dagliga gärning på F 11 och cirka 15 000 gjorde sin värnplikt här under åren. Museets föremål och utställningar speglar den nästan 40-åriga F 11-epoken som landets flygspaningsflottilj. Nästan all modern flygspaningsteknik och taktik utvecklades på F 11 i Nyköping under dessa år. I museets byggnader finns spaningsplanen Tunnan, Lansen, Draken och Viggen, två artilleriplan, en framdel av Draken, motorerna till planen, samt smakprov från det mesta inom spaningsflyg. Museet speglar även regionens civilflyghistoria. Alla plan och de tre simulatorerna har ställts i ordning av museets frivilliga krafter.
Museets huvudman är Nyköpings Flyghistoriska Förening, NFF.

Ägare
Namn:                                            Nyköpings Flyghistoriska Förening (NFF)
Adress:                                           Flygspanarvägen 3, 611 92 Nyköping
Tfnnr:
Mail-adress                                  info@f11museum.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Minnesstenen sattes upp i samband med invigningen.
Text: F 11 MUSEUM INVIGDES 15/10 PÅ INITIATIV AV F 11 VETERANERNA. SKAPAT TILL MINNE AV FLYGFLOTTILJEN F 11 INVIGD 15/ 1941 – NEDLAGD 30/6 1980 EN TID SVERIGES STÖRSTA FLOTTILJ MED 1000 PERSONER VERKSAMMA INOM SPANINGSFLYG
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr D13

2024 Veteranminnessten vid Läget i Oxelösund

Län                                            Södermanland

Kommun                                  Oxelösund

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Parken Läget, Strandvägen
GPS-angivelse:                          N58°39’50.52″ E17° 6’10.33″

Inventerad
Namn:                                           Ej inventerad
Datum:

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige. 

Ägare
Namn:                                            Oxelösunds kommun
Adress:                                          Oxelösunds kommun, 613 81 Oxelösund
Tfnnr:                                             0155-380 00
Mail-adress                                 kommun@oxelosund.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Minnesstenen avtäcktes den 6 juni 2024.
Text: I fredens och demokratins tjänst
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten