1947 Minnesmärke över Olle Röd, 1.divisionen F 15, Söderhamn 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)           Söderhamn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Söderhamns flygplats
GPS-angivelse:                           N61°16’13” E17°05’19”

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2024-07-22

Historia
Olle Röd var 1. divisionen vid Hälsinge flygflottil  (F 15), eller 151. attackflygdivisionen inom Flygvapnet, och bildades den 2 maj 1947 som en jaktflygdivision. Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att Hallands flygflottilj (F 14) skulle avvecklas. Rollen som attackflygflottilj skulle i stället övertas av F 15.

Åren 1960-1961 påbörjades omskolningen och ombeväpningen av divisionen till en attackdivision. Divisionen opererade fram till 1974 med A 32A Lansen. F 15 skulle därefter som andra flottilj omskolas och ombeväpnas till AJ 37 Viggen. Olle Röd blev först vid F 15 med att tillföras Viggen-systemet. Olle Röd var fram till den 30 juni 1993 enda divisionen vid flottiljen som var en renodlad AJ 37 division.

Genom försvarsbeslutet 1996 beslutades att F 15 skulle avvecklas. Med avvecklingsbeslutet skulle all flygverksamhet vid flottiljen upphört senast den 30 juni 1997, vilket även blev det datum som Olle Röd upplöstes.

Ägare
Namn:                                            Söderhamn F 15 Flygmuseum
Adress:                                           Byggnad 81 Flygstaden 826 70 Söderhamn
Tfnnr:                                             0270-14284 alt 14211 mobil 070-6339213
Mail-adress                                  f15flygmuseum@hotmail.com

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Minnesmärket är en på ett fundament rest propeller från det av SAAB konstruerade och tillverkade flygplanet, i Flygvapnet benämnt J 21. J 21 var Hälsinge flygflottiljs (F 15) första stridsflygplan. Rest 2 maj 1947 på divisionens plats på flottiljområdet.
Text: 1 DIV, 19 2/5 47
Informationsskylt: Nej 

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1939-40 Minnestavla över Svenska frivilligkårens luftvärn i Rovaniemi 

Land                                              Finland

Kommun (motsv)                   Rovaniemi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Bredvid huvudentrén till Lapplands regionförvaltningskontor,
Valtakatu 2
GPS-angivelse:                          N66°29’48.88″ E25°43’51.11″ 

Inventerad
Namn:                                           Per Iko
Datum:                                         2024-09-15

Historia
Chef för luftvärnskompaniet i Svenska Frivilligkåren var löjtnant Per E:son Frumeries. Kompaniet avlossade cirka 2 500 skott under kriget mot fientligt flyg. Fyra bombplan och fyra jaktplan sköts ned plus ett tio-tal osäkra fall. Luftvärnskompaniet var utrustade med
Bofors 40 mm luftvärnsautomatkanoner, lvakan m/36. 1. luftvärnsautomatkanontroppen stod under befäl av fänrik Gerhard Dyrssen och fänrik Uno Engström hade befälet över 2. troppen. Svenska flygflottiljens huvudbas i Veitsiluoto söder om Kemi skyddades initialt av 3. troppen som stod under befäl av fänrik Tore Norrevang. 4. troppen leddes av fänrik Bertil Hallenberg medan 5. troppen leddes av löjtnant Gillis Röing och 6. troppen av Johan Lindnérs. Förutom dessa sex lvakantroppar fanns även ett 7,5 cm luftvärnsbatteri under kapten Ture R:son Mark.

Ägare
Namn:                                       Rovaniemi kommun
Adress:                                      PB 8216, 961 01 ROVANIEMI
Tfnnr:
Mail-adress                              kirjaamo@rovaniemi.fi

Vårdare
Namn:                                       Ägaren

Minnesmärket
Initiativtagare till minnesmärket var överstelöjtnant Hallenberg, då fänrik och chef för en av de sex 40 mm-tropparna. Han åtföljdes vid avtäckningen den 26-27 juli 1990 av Erik Klementsson (vid en annan tropp) och Nils Jönsson (vid 7,5 cm-batteriet).
Text: 1939 1940 SVENSKA FRIVILLIGA SKYDDADE UNDER VINTERKRIGET TÄTORTER OCH FRONTFÖRBAND I NORRA FINLAND MED BOFORS 7,5 CM OCH 44 MM LUFTVÄRNSPJÄSER
RUOTSALAISET VAPAAEHTOISET SUOJASIVAT TALVISODASSA LAPIN ASUTUSKESKUKSIA JA RINTAMAJOUKKOJA 7,5 CM JA 44 MM BOFORS ILMATORJUNTATYKEILLÄ
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1939-40 Minnestavla över Svenska frivilligkårens luftvärn i Kemijärvi 

Land                                               Finland

Kommun (motsv)                    Kemijärvi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                        Hillaten koulu, Hillatie 6
GPS-angivelse:                           N66°42’41.00″ E27°25’39.64″ 

Inventerad
Namn:                                           Per Iko
Datum:                                          2024-09-16

Historia
Chef för luftvärnskompaniet i Svenska Frivilligkåren var löjtnant Per E:son Frumeries. Kompaniet avlossade cirka 2 500 skott under kriget mot fientligt flyg. Fyra bombplan och fyra jaktplan sköts ned plus ett tio-tal osäkra fall. Luftvärnskompaniet var utrustade med
Bofors 40 mm luftvärnsautomatkanoner, lvakan m/36. 1. luftvärnsautomatkanontroppen stod under befäl av fänrik Gerhard Dyrssen och fänrik Uno Engström hade befälet över 2. troppen. Svenska flygflottiljens huvudbas i Veitsiluoto söder om Kemi skyddades initialt av 3. troppen som stod under befäl av fänrik Tore Norrevang. 4. troppen leddes av fänrik Bertil Hallenberg medan 5. troppen leddes av löjtnant Gillis Röing och 6. troppen av Johan Lindnérs. Förutom dessa sex lvakantroppar fanns även ett 7,5 cm luftvärnsbatteri under kapten Ture R:son Mark.

Ägare
Namn:                                 Kemijärvi kommun
Adress:                                PL 5, FI 98 100 Kemijärvi
Tfnnr:
Mail-adress                        kaupunki@kemijarvi.fi

Vårdare
Namn:                                 Ägaren

Minnesmärket
Initiativtagare till minnesmärket var överstelöjtnant Hallenberg, då fänrik och chef för en av de sex 40 mm-tropparna. Han åtföljdes av Erik Klementsson (vid en annan tropp) och Nils Jönsson (vid 7,5 cm-batteriet).
Den 26-27 juli 1990 avtäcktes minnestavlor i Kemijärvi och i Rovaniemi.
Text: 1939 1940 SVENSKA FRIVILLIGA SKYDDADE UNDER VINTERKRIGET TÄTORTER OCH FRONTFÖRBAND I NORRA FINLAND MED BOFORS 7,5 CM OCH 44 MM LUFTVÄRNSPJÄSER
RUOTSALAISET VAPAAEHTOISET SUOJASIVAT TALVISODASSA LAPIN ASUTUSKESKUKSIA JA RINTAMAJOUKKOJA 7,5 CM JA 44 MM BOFORS ILMATORJUNTATYKEILLÄ
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1790 Minnessten över soldaten J Borg vid Hälsinge regemente i Färila

 Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)               Ljusdal

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Gården Borgs – belägen vid Veckåsens östra sluttning – fågelvägen 3,5 km V Färila kyrka. Stenen står i skogsbrynet 25 m öster om boningshuset.
GPS-angivelse:                           N61°47’55.43″ E15°46’34.17″

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2024-07-22

Historia
Stenen är rest till minne av soldaten vid Hälsinge regemente nr 107 Jonas Borg, 1759 – 1834. Borg blev soldat vid Järvsö kompani 1779.

Hälsinge regemente deltog i kriget mot Ryssland 1788 – 90. Den 15 juni 1789, anföll en svensk styrka under Lars Fredrik von Kaulbars en förberedd rysk försvarsställning vid byn Kaipais
öster om Kymmene älv. Sammanlagt 2000 man ur Hälsinge regemente, Älvsborgs regemente och Östgöta infanteriregemente ställdes mot 4000 ryssar.

Östgötarna anföll flanken på det ryska artilleriet, men drevs tillbaka av ett ryskt motanfall. Ryssarna hejdades av Hälsinge regemente och östgötarna kunde, med svåra förluster, dra sig ur striden. Under hälsingarnas strid träffades Borg av en kanonkula då han höll på ladda sin musköt. Borg fick bägge armarna svårt skadade.

Striderna avbröts efterhand, målet med det svenska anfallet hade inte uppnåtts. I skymningen lämnade den svenska styrkan stridsområdet. Ryssarna förföljde, men återtåget genomfördes klokt, hälsingar och älvsborgare utgjorde omväxlande eftertruppen. De skadade kunde där-
igenom räddas. De fördes till ett fältsjukhus i Lovisa. Här amputerades Borgs båda armar – enligt traditionen – av fältskären Friedrich Rudolfi.

Gillet i Lovisa belönade Borg med en silvermedalj i blågult band att bäras om halsen och en pension om två riksdaler. Detta var unikt, gillet understödde främst barn och obemedlade i Lovisa.

Borg återkom från Finland 1790 till hembygden och kom att nämnas ”Armlös-Borg. Han uppodlade nu det soldattorp som tilldelats honom på Hyttebo bys mulbete om sex tunnland. Med sina ovanligt stora kroppskrafter, stödd av sin familj, fullbordade han uppodlingen, trots sina handikapp. Hans små barn skötte tömmarna när han plöjde och styrde plogen med sina järnkrokar till proteser på armstumparna. Man får förstå att även Borgs hustru hade ett tungt arbete för familj och gård.

Ett intyg från 1822 beskrev hans gärning ”han brutit, brändt och nedgräfvit mycken sten, gräfvit betydligt på en Brunn, med mera, så att dessa 6 tunnland äro fullt bördiga och gården i försvarligt skick”. Efter en framställning av sockenstämman tilldelades Kungl. Patriotiska Sällskapet Borg en förgylld silverbägare som uppskattning av hans odlargärning. Bägaren bar inskriften ”Av Kongl. ^* Patriotiska Sällskapet ^* Till ^* Jonas Borg ^* Äreskänk ^* För Efterdömme ^* Af oförbruten Odlingsflit ^* Oaktat Saknadt bruk ^* Af färdiga armar ^* Stympade ^* Af fientlig Kula ^* I Krig ^* För Konung ^* Och Fädernesland *. Bägaren finns kvar i släkten.
Borg försäkrades vid återkomsten till sitt torp Yttebo årligen dubbelt underhåll av Vadstena krigsmanshuskassa, 48 banco.  (Motsv. 3377 kronor år 2024).
En av Borgs döttrar gifte sig med soldaten 127 Grund vid Järvsö och flera av deras efterkommande kom i flera led att tjänstgöra vid Hälsinge regemente.

Ägare
Namn:                                            Ljusdals kommun
Adress:                                           Norra Järnvägsgatan 21 827 31 Ljusdal
Tfnnr:                                             0651-180 00
Mail-adress                                  kommun@ljusdal.se 

 Vårdare
Namn:                                            Ljusdals kommun (Färila socken)

Minnesmärket
Minnesmärke av natursten 2,1 m hög och 0,9 m bred, restes i augusti 1922 vid Borgs gård i närvaro av en deputation från Hälsinge regemente under ledning av generalmajor T.G. Nyström, chef för Hälsinge regemente 1915 – 23 Ett barnbarnsbarn till Jonas Borg, majoren vid regementet O. P. Grundell, var en av deltagarna i deputationen. Initiativet till stenen togs av hembygdsforskaren och posttjänstemannen L. L. Lundh och bekostades av Färila Uddemantalskassa. Fornminne nr 20 Färila socken.
Text: SOLDATEN N:R 107 JONAS BORG  F.1759 – D.1834
MED STYMPADE ARMAR KOM HAN HEM FRÅN KRIGET 1790 BRÖT UPP I SKOGEN 6 TUNN-
LAND JORD, BYGGDE GÅRDEN OCH SKÖTTE JORDEN
FÄRILA SOCKENS ROTEHÅLLARE RESTE STENEN 1922

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1943 Minnessten över brobygge över Ådösundet av Svea ingenjörkår

Län                                            Södermanland

Kommun                                  Flen

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Ådösund
GPS-angivelse:                         N59° 2’2.32″ E16°46’37.19″

Inventerad
Namn:                                           Per Iko
Datum:                                         2024-07-21

Historia
Ådösundet har under alla tider befarits med färja utom då isarna burit. Det finns även en tragedi förknippad med detta sund. På kvällen den 2 juli 1880 inträffade en större drunkningsolycka, då 14 värnpliktiga från Södermanlands regemente och två civila omkom. De skulle åter från ön efter en ledig fredagskväll, då färjan överbelastades och kantrade. De begravdes på Lilla Malma kyrkogård i Malmköping (se registerkort D21).

Den 10 november 1943 påbörjade övningsbataljonen ur Svea ingenjörkår arbetet med ett brobygge. Ett par ingenjör avdelningar med 50 hästar anlände till platsen under befäl av en major och började avverka skog till pålar. Arbetet utfördes fullt fältmässigt. Över 100 pålar drevs ner i urgrunden till omkring 14 meter under vattenytan. Bron avsynades i slutet av november, och är 115 meter lång, 3 1/2 meter bred och kan bära 7 tons belastning. Enligt tidningsnotisen var trots snabbheten i arbetstakten bron mycket stabilt byggd och beräknades hålla i årtionden. (Dagens Nyheter 1943-11-29).

Ägare
Namn:                                            Statens fastighetsverk (se Ådö kaptensboställe | SFV)
Adress:                                           Box 2263, 103 16 STOCKHOLM
Tfnnr:                                             010-478 70 00
Mail-adress                                  sfv@sfv.se

Vårdare
Namn:                                            se ägaren

Minnesmärket
Stenen placerades ursprungligen vid västra brofästet men flyttades vid trädavverkning och för rengöring, men har inte återställts. Den är nu placerad invid rampen till gårdens lada. Bilden av originalbron är tagen av Olle Friberg.
En ny bro ersatte fältbron mellan 1960 och 1975 enligt Lantmäteriets flygfoton.
Text: 1943 ING 1 ÖVNINGSBATALJONEN
Informationsskylt: Nej

Per Iko
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1911 Minnessten över vägbygge av Svea ingenjörkår i Mälsåker

Län                                            Södermanland

Kommun                                  Strängnäs

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       T-vägskälet 2,1 km NNV Mälsåkers slott
GPS-angivelse:                          N59°24’4.11″ E17°17’26.44″

Inventerad
Namn:                                           Per Iko
Datum:                                         2024-07-23

Historia
Stenen uppsattes förmodligen i anslutning till det vägbygge som ett kompani om 200 man ur Svea ingenjörkår under kapten Sven Efraim Alin utförde på ingenjör Åke Sjögrens egendom Mälsåker under sex dagars tid runt augusti 1911.

Under en veckas tid arbetade truppen, som bestod av manskap ur rekryt-, korpral- och underofficersskola, med att slå upp broar, ta upp vägdiken, planera vägen över sank mark och så vidare. Vägen på omkring 1000 meter skulle bli en utfartsväg för de småbruk som fanns på Selaön ned till färjeläget vid Stallarholmen.

Vägbygget kom under några dagar på senhösten 1911 att beröras i tidningarna efter att Social-Demokraten den 30 oktober utropat det till en ny ”Baskarpshistoria”, det vill säga att den kommenderande officeren själv skulle ha dragit nytta av bygget.

Till media yttrade sig kapten Alin: ”Naturligtvis skulle vi kunna bygga vägar ute på våra öfningsfält och sedan rifva ned dem igen, så snart de vore färdiga, men vi anse det vara ändamålsenligare att bygga vägar, som sedan få ligga kvar och bli till nytta.”

Se Arbetet 1911-10-30, Dagens Nyheter 1911-10-31, Svenska Dagbladet 1911-10-31 och 1911-12-08.

Ägare
Namn:                                            Karl-Martin Olov van der Meulen och André van der Meulen
Adress:                                           Fjällsta 9, 645 97 STALLARHOLMEN
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                            se ägaren 

Minnesmärket
Sannolikt rest 1911.
RAÄ lämningsnummer L1983:2478. RAÄ-nummer Ytterselö 31:1
Text:  KUNGL SVEA INGENJÖRKÅR 1911
Informationsskylt: Nej

Per Iko
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

AJ37 Viggen i Söderhamn (F15) 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)           Söderhamn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       100 m SV trafikplats E 4/Väg 50, V E 4
GPS-angivelse:                          N61°17’45.25″ E17° 1’21.18″

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2024-07-21

Historia
1942 beslöt riksdagen att en jaktflygflottilj skulle sättas upp i Söder-hamn den 1 juli 1945, Kungliga Hälsinge flygflottilj F 15. Valet hade stått mellan Umeå och Söderhamn. Den svåra arbetsmarknads-situationen i Söderhamn efter stora nedläggningar inom skogs-industrin var ett av argumenten för att välja Söderhamn.

Då flygfältet i Söderhamn var under byggnad fram till mitten av 1946 var flygverksamheten, som bedrevs med Sk 12, Sk 15 och Sk 14 förlagd till krigsflygfält 35 Mohed. Det var Hälsinge regementes samlingsplats från 1689 intill flytten till Gävle 1908.

Det första jaktflygplan som baserades i Söderhamn var SAAB:s J 21 som 1952 ersattes av jetflygplanen J 28 B Vampire, som i sin tur 1956 ersattes av J 29 F Tunnan. Från 1961 omskolades flottiljen från jakt till attack med tre divisioner A 32 Lansen. 1968 avvecklades den 3. divisionen.  1974 inleddes omskolning till AJ 37 Viggen som blev den sista flygplanstypen vid flottiljen fram till nedläggningen den 1 juli 1998.

Vid flottiljen har även under en tid kring 1970 bedrivits flygräddningstjänst med helikopter, målflygning för luftförsvaret samt radiakflygning på hög höjd åt FOA med J 32B Lansen. 

Ägare
Namn:                                            Söderhamns kommun
Adress:                                           Faxholmsgatan 3 826 80 Söderhamn
Tfnnr:                                             0270-75000
Mail-adress                                  kundtjänst@soderhamn.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Ett flygplan AJ 37 Viggen (serienummer 37031) uppsatt år 1995 av Hälsinge Flygflottilj F 15 vid flottiljens 50-årsjubileum och Söderhamns kommun. 

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Minnessten över slaget vid Pälkjärvi 

Land                                               Ryssland

Kommun (motsv)                  Sortavala

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Vid vägen på sjön Pälkjärvis sydöstra del
GPS-angivelse:                          N62° 2’13.60″ E30°40’49.92″ 

Inventerad
Namn:
Datum:                                          Ej inventerad

Historia
Slaget vid sjön Pälkjärvi utkämpades under finska kriget den 9 augusti 1808. I striden besegrade finsk-svenska trupper ledda av major Malm general Alexeyevs ryska enhet på 1300 soldater vid den sydöstra änden av sjön Pälkjärvi.

Sommaren 1808 hade ryssarna, under ledning av general Alexeyev, samlat trupper i Sortavala i syfte att attackera norra Karelen och tvinga överste Sandels att dra sig tillbaka från sina ställningar i Toivala, norr om Kuopio. På uppmaning från Sandels samlades flera hundra bönder från norra Karelen i Joensuu-regionen för att hindra ryssarna från att avancera. Sandels skickade också major Malms 120 man och 3 kanoner för att stärka försvaret av norra Karelen.

När Malms styrka anlände till Joensuu hade bönderna redan besegrat de ryska frontstyrkorna i strider i Mönninvaara och Kiihtelysvaara. Ryssarna drog sig sedan tillbaka när Malm och hans trupper nådde dem vid Pälkjärvi. Med en kringgång bakom ryssens rygg lyckades Malm att belägra de ryska trupperna som knappt kunde bryta igenom och fortsätta sin reträtt mot Sortavala. Löjtnant Löthman, 10 soldater och 8 frivilliga bönder föll i striden.

Ägare
Namn:               okänd
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:               Se ägaren

Minnesmärket
Pälkjärvi skyddskår uppförde ett monument över slagfältet 1928. Under sovjettiden revs monumentet, men tavlorna med texten hittades i terrängen i början av 1990-talet.
Pälkjärvi församlingsförening renoverade monumentet nära dess tidigare läge 1994.
Text:
På norra sidan
KURIKKA-HIEKKA 9.8.1808. TÄÄLLÄ VOITTIVAT MAJURI MALMIN JOHDOLLA SAVON JÄÄKÄRIT, OULUN PATALJOONA JA POHJOISKARJALAISET VAPAAEHTOISET KAKSI KERTAA SUUREMMAN VENÄLÄISEN JOUKON (HÄR VANN MAJOR MALM MED SAVOLAKS JÄGARE, ULEÅBORGS BATALJON OCH FRIVILLIGA NORDKARELARE  MOT EN DUBBELT SÅ STOR RYSKT FÖRBAND)
På östra sidan
PÄLKJÄRVEN JÄÄKÄRIKOMPPANIAN MUISTOLLE. (TILL MINNE AV PÄLKJÄRVI JÄGARKOMPANI)
1789 17/5 RUSKEALA. 1808 27/4 REVONLAHTI, 8/7 LAPUA, 17/8 ALAVUS, 21/8 HERRANEN,
1–2/9 HONKALA, RUONA, SALMI, 10/9 YLISTARO, 14/9 ORAVAINEN, 20/9 LÅNGFORS. 1809 5/7 HÖRNEFORS.
KAATUIVAT (STUPADE)
FÄNRIKKI LÖTHMAN, 10 SOTILASTA, 8 VAPAEHTOISTA:
LIPERLÄISTEN PÄÄLIKKÖ TALOLL PENTTI LAPPALAINEN
TALOLLISEET PEKKA KARTTUNEN, PAAVO LUKKARINEN,
ANTTI TURUNEN
LOISET PEKKA KÄHKÖNEN, JUHANA LEMPINEN
RENKI MIKKO JONASSON AND ONE UNKNOWN.
På södra sidan
MUISTOMERKKI PYSTYTTI PÄLKJÄRVEN S.K. 1928
(MINNESMÄRKET REST AV PÄLKJÄRVI SUOJELUSKUNTA 1928)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1721 Freden i Nystad i Nystad

 Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Nystad

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Södra sidan av Nystads torg
GPS-angivelse:                          N60°48’0.70″ E21°24’35.30″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2024-06-03

Historia
Freden i Nystad är den fred som slöts mellan Sverige och Ryssland den 30 augusti 1721 i Nystad i nuvarande Finland. Freden avslutade det stora nordiska kriget, och innebar att Sverige fick avträda delar av Viborgs och Kexholms län och hela Ingermanland, Estland samt Livland till Ryssland. Gränsen mellan Sverige och Ryssland kom att dras ungefär där gränsen mellan Finland och Ryssland går numera.

Fredsförhandlingar inleddes den 12 maj 1718 i Lövö by på åländska Vårdö. De svenska förhandlarna var Georg Heinrich von Görtz, Carl Gyllenborg och Johan Paulinus Lillienstedt, medan Ryssland företräddes av Jacob Bruce, Andrej Ivanovitj Osterman och Pavel Jaguzjinskij. Förhandlingarna avbröts den 13 september samma år. Under sommaren 1719 försökte tsarPeter öka pressen på Sverige genom flera härjningar längs den svenska östkusten. År 1720 var det svenska läget svårt, men Sverige försökte få till en allians med England mot Ryssland. Försöket misslyckades och man blev tvungna att söka fred.

England och Frankrike ställde upp som medlare, men i december 1720 kom Fjodor Mesjtjerskij, vilken även varit tolk åt A.I Rumjantsev, till Stockholm med en inbjudan till en fredskonferens. Det svenska rådet accepterade inbjudan, den 13 och 14 december och riksrådet Lillienstedt och landshövdingen Otto Reinhold Strömfelt fick fullmakter att förhandla i Nystad, dit de anlände i april 1721. Den 17 maj 1721 visade sig en rysk galärflotta utanför Gävle. Där var dock försvarsanstalterna i så gott skick att ryssarna vände sig norrut, mot städerna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand, vilka brändes ned. För tredje gången blev även Umeå bränt av ryssarna, och även Piteå lades i aska. Ryssland företräddes under förhandlingarna nu även av Bruce och Ostermann. Svenskarna tog direkt upp frågan om de ryska härjningarna, vilket ledde till att en kurir sändes för att kalla tillbaka den ryska flottan.

Sveriges delegater hade fullmakt att enbart släppa Kexholms län, Ingermanland och Narva, samt några län i östra Livland. Tsar Peter var bestämd på att Ryssland skulle behålla gjorda erövringar, förutom större delen av Finland, och hotade med att återuppta härjningarna i Sverige, för vilket 115 000 man mobiliserats. Sverige fann det då nödvändigt att gå med på fredsvillkoren.

Fredsvillkoren var:
Sverige avträdde Livland, Estland inklusive Ösel och Dagö, Ingermanland, Viborgs län och södra delen av Kexholms län.
Sverige erhöll 2 000 000 riksdaler för de finska landskapen.
Religionsfrihet garanterades i de av Sverige avträdda områdena och de fick behålla handelsprivilegierna.
Den svenska staten fick årligen föra ut spannmål till ett värde av 50 000 rubel tullfritt från Livland.
Ryssland fick rätt att medla i fredsförhandlingarna mellan Sverige och Polen.
Ryssland förband sig att inte företa sig något mot Sveriges statsskick, tronföljd med mera och skulle även medverka till att ingen annan nation heller gjorde det.
Ryssland återlämnade Finland till Sverige fyra veckor efter det att freden ratificerats.

Ägare
Namn:                                            Nystad stad
Adress:                                          Mörnenkatu 2, PL 20, 23 501 Uusikapunki
Tfnnr:                                             +358 2 845 151
Mail-adress                                  kirjaamo@uusikapunki.fi

Vårdare
Namn:               Se ovan

Minnesmärket
Monumentet ritades av konstnären Reino Harsti (1900-1979) och donerades till Nystad av handelsrådet Knut Wallin 1961.
På framsidan ser man det finska lejonet och på vardera kortsidan Sveriges Tre kronor respektive den ryska örnen.
Text: ELOK. 30 P. TEHTIN TÄLLÄ PAIKKALA RUOTSIN JA VENÄJÄN VÄLILLA RAUHA. JOLLOIN ISONVIHAN PITKÄT VAINOVUODET PÄÄTTYIVAT.
KANSA, MI KESTI, MITÄ KANSA TÄÄ, HÄVIÄMÄTTÄ JALKEHEMME JÄÄ.
UUDENKAUPUNGIN ASEMAKAAVA V. 1721 RAUHAN AIKANA
(DEN 30AUG SLÖTS PÅ DENNA PLATS FRED MELLAN SVERIGE OCH RYSSLAND.
FOLK, SOM FÖRDROG, VAD ÄN FÖR TRYCK DET VAR, STÅR OÖVERVUNNET KVAR.
NYSTADS STADSPLAN VID TIDEN FÖR FREDEN 1721)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Två minnesstenar över slaget vid Alavo i Alavo 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Alavo

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Vid Minneskapellet, Saimentie
GPS-angivelse:                          N62°35’10.00″ E23°37’18.80″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2024-05-31

Historia
Slaget vid Alavo var ett slag under finska kriget där Sverige besegrade Ryssland den 17 augusti1808.

När den svenska sommaroffensiven pågick år 1808 blev situationen i det närmaste desperat för ryssarna. Ryssarna beslöt dock att fortsätta sitt avancemang och medan huvudarmén marscherade längs vägen till Jyväskyläsändes en mindre rysk styrka om 2 400 man, ledda av överste Ivan Matvejevitj Erikson, norrut genom byn Alavo.
Carl Johan Adlercreutz mötte denna styrka med sin egen 3 900 man starka svenska trupp och ett slag utkämpades. De ryska styrkorna blev besegrade. Än en gång var den ryska huvudarmén tvungen att dra sig tillbaka på grund av den svenska offensiven.

Ägare
Namn:               Alavuden kaupunki
Adress:              PL 14, 633 00 Alavus
Tfnnr:
Mail-adress     info@alavus.fi

Vårdare
Namn:               Se ovan

Minnesmärket
Sten 1 restes på 1860-talet.
Sten 2 är en järnstaty som liknar en trasig kanonpipa, med orden på sidan: Statyn gjuts i Tammerfors på 1860-talet. Den transporterades två gånger till Alavo, men uppställnings-tillstånd erhölls inte. Vid det senare tillfället gömdes den i Visuvesikanalens magasin; därifrån hölls den gömd av kanalchefen Carl Fredrik Vikberg. När ett nytt magasin byggdes vid kanalen 1890 och det gamla revs, måste man hitta en ny förvaringsplats för minnesmärket. Det togs om hand av Herman Aimo, bonde från Ruovet, som gav Vikberg ersättning för statyns förvaring fram till dess.  I mars 1890 flyttade Aimo statyn med sina söner till en liten ö nära sitt hem Kotisaari, där statyn rengjordes från rost, målades och restes på en sockel i tegel.

Ett nytt fundament för statyn fick grävas ut ur berget ca 10 år senare, när tegelbasen började spricka. På den tiden visste bara folket i Aimos hus om placeringen av statyn på ön.

Flytten till en ny fristad kom 1916 efter att ryssarna kom till Visuvede för att arbeta med befästningarna. Med hjälp av linor och remskivor sattes kanonpipan på en släde och transporterades några kilometer bort till ett tätt snår där den lindades in i asfaltfilt och täcktes med kvistar och mossa. Efter frihetskrigets slut flyttades den till sin tidigare monter den 12 januari 1919.

Med tiden glömdes statyn i Ruovedi nästan bort i Alavo. Våren 1925 fick Toivo Terho, en köpman från Alavute, reda på statyns existens, varefter han lade fram ett förslag till Alavo Kommun om att flytta statyn till Alavo.

Text: Sten 1: På framsidan KAATUNEILLE SUOMEN SANKAREILLE. På baksidan 18 17/VIII 08
Sten 2 USKOLLISILLE JA URHOOLLISILLE SUOMEN POJILLE KAATUNEILLE 18 17/VIII 08
(TILL FINLANDS TROGNA OCH TAPPRA SÖNER SOM STUPADE DEN 18 17/8 08)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten