Slaget vid Langnes skans var ett slag den 9 augusti 1814. Efter det att Fredrikstads fästning kapitulerat försökte norrmännen reorganisera sina styrkor och konstruerade en pontonbro över Glomma vid Langnes för att få älven mellan sig och svenskarna. En skans anlades på en moränrygg som bestyckades med fyra kanoner. Samtidigt uppsattes ett motsvarande batteri på en liten kulle i närheten. Skansen bemannades av två oppländska regementen och tre skarpskyttedivisioner från Valdres.
Svenska styrkor under general von Vegesack och överstelöjtnant Cederström, bestående av infanteriregementen från Västergötland och Värmland marscherade mot de norska förbanden och förtruppen nådde Langnes under natten till den 9 augusti.
Den norske chefen hade skickat ut patruller och dessa stötte flera gånger under natten samman med svenskarna. Norrmännen försökte dra fördel av det mycket dåliga vädret och anföll svenskarna i gryningen. Trots överraskningsmomentet lyckades de erfarna svenska förbanden snabbt slå tillbaka norrmännen som drog sig tillbaka till skansen. De svenska trupperna anföll på kolonner skansen från en liten kulle. På 500 meters avstånd möttes svenskarna av koncentrerad och välriktad artillerield från skansen.
Tre anfall genomfördes under förmiddagen men alla slogs tillbaka. Svenskarna insåg då att de inte kunde ta skansen och beslutade att hitta en ny väg till huvudstaden.