Carl Gustaf Armfeldt den äldre, född 9 november 1666 i Ingermanland, död 24 oktober 1736 på Liljendal gård i östra rikshalvan av Sverige (Finland), var en svensk friherre och general. Hans föräldrar var överstelöjtnanten Gustaf Armfeldt och Anna Elisabeth Brakel, vars egen far var Erich Larsson (adlad 1648), som var son till den Jämtländske Jämtländske bonden Lars Eriksson. Carl Armfeldt gifte sig år 1700 med Lovisa Aminoff. Under tolv års skolning i fransk militärtjänst avancerade Armfeldt till kapten i den franska armén. Hemkommen till det stora nordiska kriget utnämndes han 1701 till generaladjutant vid den finska armékåren. Han stannade under större delen av kriget vid den finska armén och utnämndes den 6 augusti 1713 i Tavastehus till dess befälhavare. Efter slaget vid Kostianvirta den 6 oktober 1713 retirerade Armfeldt med sin här till Österbotten^. Han ledde ungefär ett år senare de svenska trupperna vid nederlaget i slaget vid Storkyro 171. Armfeldt utnämndes till generallöjtnant 1717 och fick befäl över den arméfördelning som skulle bryta in i mittre Norge och ta över Trondheim. Armfeldt fick order att återvända efter att kungen skjutits vid Fredrikshald och inledde därmed den såkallade Karolinernas dödsmarsch över gränsfjällen då 4 273 soldater (karoliner) omkom i kylan. Vilket är historiens högsta dödstal av svenskar i Norge. 600 av dessa har påträffats i en grav i Handöl. Armfeldt kom fram till Duved skans. 1731 upphöjdes Armfeldt för sina insatser till friherre. Han blev general av infanteriet 1735. Armfeldt var bosatt i två omgångar på Liljendal gård i östra rikshalvan av Sverige (senare Finland), första gången mellan 1711 och 1712 och andra gången från 1721 fram till sin död 1736. Han är begravd i Pernå kyrka i Finland.

(delvis utdrag ur Wikipedia)