Fredriksten är en fästning vid staden Halden (som 1665-1928 hette Fredrikshald) i Norge, uppkallad efter Fredrik III av Danmark. En svensk belägring av Fredrikstens fästning påbörjades den 20 november. Belägring fortsatte till den 14 december samma år då de krigströtta svenska styrkorna gav upp företaget som en följd av att Karl XII hade stupat.
Den svenske kungen Karl XII hade bestämt sig: Nu skulle han en gång för alla krossa ärkefienden Danmark-Norge som hotade med att erövra svenska områden.
Kriget mot Norge började i augusti 1718 med ett anfall från Jämtland och in i Trondheim och fortsatte med anfall från både Värmland, Dalsland och Bohuslän. Totalt deltog 60 000 svenska soldater i anfallet. Med en styrka på 35 000 man gick han på hösten år 1718 mot Fredrikstens fästning i den norska staden Halden. Med sig hade Karl XII den franska belägringsexperten Philippe Maigret. Senare kom även Carl Gustaf Rehnskiöld, frigiven efter rysk fångenskap.
Karl XII var säker på att hans armé lätt skulle kunna inta fästningen genom att storma den. Fredriksten var år 1718 en ganska ny men hårt prövad fästning. Staden Halden hade redan en försvarsanläggning som skulle skydda trakten mot en svensk invasion. Men under Roskildefreden år 1658 – då Danmark bland annat avstod Skåne, Halland och Blekinge till Sverige – tvingades den danske kungen Fredrik III även avstå Bohuslän vid den svenska gränsen. Med den nya gränsdragningen låg Halden plötsligt mycket nära fiendeland. Och då svenskarna flera gånger angrep den nya gränsstaden beslöt Fredrik III år 1660 att uppföra en ny fästning där.
De 1 400 man som nu försvarade fästningen visste att vägen mot Oslo låg öppen om Fredriksten föll. De kämpade därför så desperat att svenskarna avbröt sitt anfall. De svenska trupperna omringade i stället fästningen och i november var Fredriksten helt omgärdad av svenska skyttegravar. Den 27 november stormade 200 svenskar, med Karl XII i spetsen, fästningens framskjutna fort Gyldenlöve som man snabbt erövrade. Under de kommande nätterna grävde man nya löpgravar Samtidigt hade det tunga artilleriet hunnit fram och nu inleddes ett kraftigt bombardemang mot fästningen. Kanonerna tvingade försvararna att dra sig tillbaka från de yttre bastionerna och svenskarna intog genast den yttre befästningsvallen. På kvällen den 30 november 
ställdes bombningarna in. Karl XII gav order om att fästningen skulle stormas nästa morgon och han gick ut för att hälsa på soldaterna. Det var en frostklar kväll. Mellan klockan nio och tio bröts tystnaden av ett skott. Ingen kunde höra varifrån det kom men alla duckade instinktivt. När svenskarna reste sig såg de att kulan hade träffat deras kung i tinningen och fortsatt ut på andra sidan huvudet. Karl XII dog omedelbart. I och med hans död försvann all kampvilja hos de redan krigströtta svenskarna och dagen därpå beslöt de svenska generalerna att häva belägringen och dra sig tillbaka till Sverige med sin döde kung.
Den här händelsen fortsätter att väcka känslor än i dag och den stora frågan som många ställer sig är: vem sköt Karl XII? En av teorierna är att kungen sköts av en svensk förrädare 
och att mördaren använde en knapp. På ett museum i Varberg finns till och med den knapp som ska ha använts. Kungens skalle har undersökts flera gånger i jakten på nya bevis, bland annat 1746, 1859 och 1917. De senaste åren har forskare anlitat ballistik-experter som mer eller mindre slagit fast att skottet måste ha kommit från den norska fästningen. Det stämmer både med skottets riktning och den skada som kulan åstadkommit. Men skottet var troligen inte avsett för kungen. Soldaterna på fästningen sköt salva efter salva i mörkret mot den löpgrav där man visste att svenskarna grävde.
Löpgraven där kungen befann sig är i dag markerad med stenrader och några meter längre bort finns ett minnesmärke från 1938.
(delvis utdrag ur Wikipedia)