1713 Slaget vid Landsbro (FI02)

Slaget vid Landsbro var en episod under Stora nordiska kriget 1713. Den 2 maj 1713 seglade Peter den store iväg från Kronstadt. Hans mål var att komma södra kustvägen till Åbo. Peter den stores trupper intog Helsingfors den 10 maj. Staden brändes ner av de svenska trupperna som hade i uppgift att försvara staden. De första ryska styrkorna anlände till Karis i början av augusti. Landsbron hade bränts ner före det som ett försvar, men det störde inte ryssarna det minsta. De slog läger på kyrkbacken, rev ett antal omkringliggande byggnader och byggde en ny bro av timret. Ryssarna tog sig över ån, tågade genom Pojo och kom till slut till Bjärnå. Där vände de, vandrade tillbaka och slog läger i Landsbro, Kroggård, Högben och Svartå. Därifrån fortsatte de österut, men återvände några dagar senare. En svensk-finsk trupp hade nu, under ledning av Johan Stiernschantz, fått i uppdrag att försvara den södra kustvägen mot Åbo. Stiernschantz bestämde sig för att postera vid Landsbro. Den provisoriska bron som ryssarna hade byggt över ån förstördes, och med hjälp av granar försökte man göra ån oöverkomlig. Man placerade ut långa granar med roten mot stranden och toppen mot fiendens anfallsriktning. Man hann ändå aldrig bli riktigt klar med detta innan ryssarna kom och slaget vid Landsbro tog sin början. Ryskt kavalleri angrep klockan åtta på morgonen Den 22 augusti, men satt av på grund av gevärseld och vadade över, eftersom svenskarna bränt bron, norr om svenskarna. De hade drygt 13 000 man på sin sida. Svenskarna, med sina 500 man, var tydligt underlägsna fienden men gav ett relativt starkt motstånd. Ryska trupper gick över ån vid Svartå bruk, där Stiernschantz hade placerat en trupp, och kom på så sätt bakom ryggen på svenskarna. Stiernschantz med trupp lyckades hålla fienden under kontroll i fyra timmar. Sedan blev svenskarna tvungna att retirera. LandsbroDen 22 augusti 1934 restes en minnessten över slaget vid Landsbro vid korsningen Landsbrovägen/Karisvägen i Karis. Monumentet är skapat av skulptören Bertel Nilsson och består av en fyra meter hög granitpelare.

(delvis utdrag från Wikipedia)