Karl XII:s ek i Lais
Land Estland
Kommun (motsv) Jõegava
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Ca 1 mil O Jõgeva stad på väg 36 strax S om vägen vid Laiuse kyrka
GPS-angivelse: 58°46’46.13″N 26°30’11.30″E
Inventerad
Namn: Lars Ramström, Johan Engström och Peter Holmqvist
Datum: 2017-09-20
Historia
Efter segern vid Narva förföljde inte den svenska armén ryssarna in i Ingermanland och Ryssland. De tillbakaryckande ryssarna evakuerade befolkningen och genomförde den brända jordens taktik. Det fanns därmed ingen möjlighet att försörja en framryckande svensk armé. Beslut var dessutom inte fattat om armén skulle anfalla tsar Peter i öster eller August av Sachsen i söder. Karl XII beslutade därför att med armén gå i vinterkvarter och invänta förstärkningar från Sverige. Vinterkvarter i Narva var inte att tänka på. Det ödsliga Narvaområdet kunde inte försörja armén. Valet kom därför att falla på det bördiga Livland med kungens högkvarter i Lais (Laiuse) ca 4 mil norr om Dorpat (Tartu). Lais, en gammal ordensborg, låg efter Livländska kriget 1558-1583 delvis i ruin men i ett hus i borgen, som tillhörde ett adelsgods, kunde kungen bo i. Arméns regementen fick kvarter i bondgårdar i området runt Lais (se plan i Bilaga 2). Under vinterkvarterstiden, november 1700 – maj 1701, reorganiserades regementena, övades och detachement gjorde spaningsanfall in på ryskt område. Kungen och hans officerare jagade björn och älg och deltog i bondbröllop. Många red till Dorpat(Tartu) inbjudna till baler, där de dansade med det Livländska ridderskapets döttrar. Vinterkvarteret i Lais var för armén en behaglig tid. För lokalbefolkningen kom den svenska närvaron att bevaras i minnet under lång tid. Otaliga är berättelser och myter om kungen och hans karoliner. Kungen, sade man, tappade sin hatt i Embach (Emajõgi) men en dag kommer han tillbaka för att hämta den och Livland blir åter svenskt. Enligt sägnerna skulle kungen ha planterat träd (Karl XII:s Lind i Lais) och även dessa bar på myten om kungens återkomst. Träd och lundar hade djup förankring i den förkristna religionen hos de baltiska folken och levde kvar i folktron långt in i kristen tid. I maj 1701 bröt armén upp och förenade sig med förstärkningar hemifrån. Marschen gick sedan mot Riga, som hotades av August den starkes sachsiska armé och ett ryskt detachement på den södra stranden av floden Düna(Daugava). Vid inventeringen visade sig linden vara en ek.
Ägare
Namn: Kyrkan i Laiuse
Adress: c/o f..d. landshövding Margus Oro i Jõgeva län
Tfnnr: + 372 505 6178
Mail-adress: margus.Oro@sos-lastekyla.ee
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
Minnesmärket är en ek och inte en lind. Enligt traditionen planterades den av Karl XII 1700-1701. Ekens diameter 1 m över nuvarande markyta är 4.60 m.
Informationsskylt: Ja med texten KARLI TAMM (KARLS EK)
Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten