1809 Minnesmonument över general Carl von Döbeln i Umeå
Län Västerbotten
Kommun (motsv) Umeå
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: I Döbelnsparken, 150 m NO Kyrkbrons norra fäste
GPS-angivelse: 63°49’23.58″N 20°16’14.00″E
Inventerad
Namn: Claes och Eva Grafström, Fredrik Petrusson (foto)
Datum: 2021-10-10, 2023 sensommar
Historia
Georg Carl von Döbeln, född 29 april 1758 på Torpa gård i Segerstads socken, Västergötland, död 16 februari 1820 i Stockholm, var en svensk friherre, generallöjtnant och framförallt känd för sina insatser på den svenska sidan i det finska kriget.
von Döbelns första anställning efter utbildning var 1778 som andre adjutant vid Sprengtportens regemente, där han redan efter några veckor befordrades till fänrik i armén. Efter att ha hört om Amerikanska revolutionen ville han gå i fristaternas tjänst och begav sig 1780 till Frankrike. Efter mer än ett års vistelse i Paris anställdes han 1781 som officer vid greve De La Marcks regemente, som hade order att skeppas till Amerika men i sista stund omdirigerades till Indien. von Döbeln sårades i striden vid Cuddalore och befordrades i september 1783 till kapten. 1788 återvände han till Sverige för att delta i Gustav III:s ryska krig. I mars 1789 anställdes han som kapten vid Savolax lätta infanteri och överadjutant hos översten Curt von Stedingk. I slaget vid Porrassalmi utmärkte han sig särskilt men träffades av ett muskötskott i pannan. Kulan trängde inte in i pannan utan studsade ut igen, men skottet märkte honom för all framtid. Han hamnade på krigssjukhuset i St:Michel och togs till fånga av ryssarna. För sina insatser i slaget befordrades han till major. 1796 utnämndes till sekundchef vid Nylands brigads infanteri 1805.
Vid Finska krigets utbrott den 21 februari 1808, fick han befäl över tredje brigadens eftertrupp, och hade tillfälle att utmärka sig vid de flesta slagen, till exempel Yppäri, Lahintalo, Viiret, Pyhäjoki, Siikajoki, Nykarleby, men framför allt i slaget vid Lappo, där han angrep fiendens vänstra flygel och i väsentlig mån bidrog till segern vid slaget vid Kauhajoki, där han under eget befäl tillfogade ryssarna ett kännbart nederlag, samt vid slaget vid Jutas, där han vann en överlägsen seger. Hans förtjänster under detta års fälttåg medförde befordran till generalmajor och han förärades Svärdsordens stora kors.
Medan armén återtågade till Torneå förordnades von Döbeln till befälhavare på Åland. När Åland överfölls av en överlägsen rysk styrka i mars 1809 lyckades han i god ordning och med obetydlig förlust föra sina trupper över isen till Grisslehamn. Von Döbeln förhandlade sedan med den ryska överbefälhavaren fram Konventionen på Åland. Konventionen innebar att varken ryska eller svenska styrkor skulle besätta Åland och hotet mot Stockholm avvärjdes.
von Döbeln beordrades sedan som befälhavare över norra arméns svenska fördelning med kvarter i Härnösand och över norra arméns norra fördelning i Umeå. Efter att överstelöjtnant Furumark tillfångatagits ingick von Döbeln ett stillestånd med ryssarna, varigenom Umeå utrymdes men kronans alla förråd där kunde räddas. Kort därpå avlöstes von Döbeln och fick i stället befälet över de trupper som skulle möta den inryckande norska hären. von Döbeln lyckades dock förmå den norske befälhavaren att utan blodsutgjutelse dra sig tillbaka över gränsen (vapenstilleståndet i Bleckåsen).
Fredsunderhandlingarna ledde till freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 med resultat att hela Finland med Åland och delen av Västerbotten till Torneå avträddes till Ryssland. Den finska hären på svensk mark mottog nyheten i Umeå av von Döbeln. 1809 upphöjdes von Döbeln till friherre. 1811 uppsattes Norra skånska infanteriregementet (I 24), och Georg Carl von Döbeln blev dess förste regementschef och såg gärna att hans veteraner från Finland fick anställning vid förbandet.
I andra Napoleonkriget 1813 fick von Döbeln befälet över de svenska trupperna i Mecklenburg och befordrades till generallöjtnant. När han, på anmodan av general Wallmoden, understödde denne mot fransmännen vid Hamburg ansågs han ha brutit mot överbefälhavarens order och ställdes inför krigsrätt samt dömdes att arkebuseras. Karl XIV Johan fann emellertid åtgärden i hög grad olämplig, och genom hans inflytande mildrades domen till ett års fästning, varunder han skulle få behålla alla sina värdigheter. Han fördes till Vaxholm, varifrån han skrev till en släkting och bad denne utverka, att han som frivillig skulle få tjäna i sin grad i svenska eller de förenades härar mot löfte att efter krigets slut återgå till sitt fängelse. Detta rörde Karl XIII så, att straffet helt efterskänktes.
År 1815 fick von Döbeln en förläning i Pommern och utnämndes 1816 till ständig ordförande i krigshovrätten.
Ägare
Namn: Umeå kommun
Adress: Fritid, 901 84 Umeå
Tfnnr: 090-16 10 00
Mail-adress umea.fritid@umea.se
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
Historien om Döbelnmonumentet i Umeå började 1861, då en landsomfattande insamling gav Georg Carl von Döbeln en ståtlig gravsten vid S:t Johannes kyrka intill Döbelnsgatan i Stockholm. Det var på tiden – den forne krigshjälten hade då varit död i över 40 år! Insamlingen till gravstenen gav till och med ett litet överskott, 158 riksdaler och 45 öre närmare bestämt.
– De pengarna bör bli grundplåt till ett Döbeln-monument i Umeå, resonerade många.
Umeborna var också entusiastiska och det var en förtroendeingivande kvartett som vädjade om stöd för ett framtida monument till Döbelns ära:
• Anders Abraham Grafström, som var kyrkoherde i Umeå stads- och landsförsamling, poet, historiker, riksdagsledamot och ledamot i Svenska Akademien.
• Johan Gustaf Rothoff , som var borgmästare i Umeå och som senare fick ge namn åt Rothoffsvägen för sin givmildhet gentemot staden.
• Anders Reinhold Hörnell, som var löjtnant, men fungerade också som lantmätare och arkitekt i staden.
• Erik Gustaf Lindroth, som var tidningsman – för att inte säga tidningsmogul – i Umeå.
Kvartettens planer på ett Döbeln-monument i Umeå fick ett positivt mottagande, uppemot 3.000 riksdaler flöt in från givare landet runt.
Den erkände arkitekten Albert Törnqvist fick i uppdrag att utforma monumentet. Med hans ritningar i handen anlitades Hörnefors bruk för att göra de grövre gjutningarna, medan Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm fick uppdraget att gjuta de mer precisionskrävande detaljerna i monumentet.
Monumentet avtäcktes den 29 april 1867 – på general Georg Carl von Döbelns födelsedag.
Text: På norra sidan: Under en medaljong med von Döbeln på en pergamentrulle: SISTA FÖRENADE SVENSK-FINSKA KRIGSHÄREN UPPLÖSTES OCH HEMFÖRLOFVADES HÄR DEN 8 OKTOBER 1809 AF FRIHERRE GEORG CARL VON DÖBELN
DE TAPPRES MINNE DET LEFVER
DE TAPPRES MINNE DET LEFVER
På södra sidan det friherrliga vapnet med von Döbelns valspråk ”ÄRA SKYLDIGHET OCH VILIA”
Informationsskylt: Nej
Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten