Alla inlägg av Christian

Registerkort Nr EE08

Minnesskylt på ”fredshuset” i Kardis över freden 1661 

Land                                         Estland

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommun (motsv)              Jõgeva

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Kardis (Kärde) ca. 1 mil N staden Jõgeva strax väster om väg 39
GPS-angivelse:                      N58° 51.014´, E0.26° 16.808´

Inventerad
Namn:                                       Lars Ramström, Johan Engström och Peter Holmqvist
Datum:                                      2017-09-20

Historia
Under Karl X Gustavs krig i Polen anföll 1656 den ryske tsaren Alexej Michailovitj, Peter den Stores far, Finland och Livland. Målet var att skaffa Ryssland stränder vid Östersjön och återta områden som avträtts till Sverige 1617 i Stolbovafreden. Alexej ansåg att tillfället var gynnsamt då Karl X Gustav var upptagen av kriget i Polen mot sin släkting Johan II Kazimir Vasa. Alexej Michailovitj uppmuntrades av Danmark, Nederländerna och den tysk-romerske kejsaren, vilka ingått i en koalition mot Sverige för att stoppa Sveriges expansion på Polens bekostnad.
Ett försök att erövra Riga misslyckades på grund av bristande kunskaper i belägringskonst. Då pest bröt ut beslöt sid ryska armén att häva belägringen och marscherade mot Dorpat, som tsaren tidigare lyckats erövra.  De svenska framgångarna i kriget mot Danmark fick Alexej att bli försiktigare och han slöt ett vapenstillestånd 1658 med Sverige i Valiesar strax söder om Narva.
Fred mellan Sverige och Ryssland ingicks1661 på godset Kardis (Kärde) i Livland strax norr om Laisholm numera staden Jõgeva. Freden innebar status quo d.v.s. inga landavträdelser. Stolbovafredens gränser från 1617 skulle gälla.

 Ägare
Namn:                                       JõgevRural Municipality, c/o f.d. landshövding Margus Oro
Tfnnr:                                        + 372 505 6178
Mail-adress                              Margus.Oro@sos-lastekyla.ee

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesskylt av trä uppsatt år 1761
På platsen där freden slöts, godset Kardis (Kärde) i Livland några mil norr om Dorpat

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

(Tartu) och Laisholm (Jõgeva), reste godsägaren, 100 år efter freden, 1761 ett litet minneshus, ”Friedenshäuschen”.  Fredshuset finns fortfarande i godsets före detta park. Troligen har huset renoverats och byggts upp på nytt under senare tid.  I storlek är Fredshuset som en kolonistuga. Taket är lagt med halm och konstruerat som på äldre estniska- och livländska bondstugor. På lång- och kortsidor har stugan fönster. Taket skjuter ut över ingången och stöttas av resta stolpar. Skorsten finns inte. Huset är knuttimrat. Över ingången sitter en minnestavla med text på estniska och ryska
Text på estniska: ARHITEKTUURIMÄIESTIS KÄRDE RAHUMAJAKE 1661
Text på ryska: ПАМЯТНИК АРХИТЕКТУРЫ КЯРДЕСКИЙ ДОМИК МИРА
I översättning från båda språken till svenska: ”Arkitekturminnesmärket Fredshuset i Kärde”.
Informationsskylt:  Ja

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr EE06

Karl XII:s ek i Lais

Land                                      Estland

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommun (motsv)          Jõegava

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:               Ca 1 mil O Jõgeva stad på väg 36 strax S om vägen vid Laiuse kyrka
GPS-angivelse:                  N58° 46.756´,E0.26° 30.191´

Inventerad
Namn:                                    Lars Ramström, Johan Engström och Peter Holmqvist
Datum:                                   2017-09-20

Historia
Efter segern vid Narva förföljde inte den svenska armén ryssarna in i Ingermanland och Ryssland. De tillbakavikande ryssarna evakuerade befolkningen och genomförde den brända jordens taktik. Det fanns därmed ingen möjlighet att försörja en framryckande svensk armé. Beslut var dessutom inte fattat om armén skulle anfalla tsar Peter i öster eller August av Sachsen i söder. Karl XII beslutade därför att med armén gå i vinterkvarter och invänta förstärkningar från Sverige. Vinterkvarter i Narva var inte att tänka på. Det ödsliga Narvaområdet kunde inte försörja armén. Valet kom därför att falla på det bördiga Livland med kungens högkvarter i Lais (Laiuse) ca 4 mil norr om Dorpat (Tartu). Lais, en gammal ordensborg, låg efter Livländska kriget 1558-1583 delvis i ruin men i ett hus i borgen, som tillhörde ett adelsgods, kunde kungen bo i. Arméns regementen fick kvarter i bondgårdar i området runt Lais (se plan i Bilaga 2). Under vinterkvarterstiden, november 1700 – maj 1701, reorganiserades regementena, övades och detachement gjorde spaningsanfall in på ryskt område. Kungen och hans officerare jagade björn och älg och deltog i bondbröllop.  Många red till Dorpat(Tartu) inbjudna till baler, där de dansade med det Livländska ridderskapets döttrar. Vinterkvarteret i Lais var för armén en behaglig tid. För lokalbefolkningen kom den svenska närvaron att bevaras i minnet under lång tid. Otaliga är berättelser och myter om kungen och hans karoliner. Kungen, sade man, tappade sin hatt i Embach (Emajõgi) men en dag kommer han tillbaka för att hämta den och Livland blir åter svenskt. Enligt sägnerna skulle kungen ha planterat träd (Karl XII:s Lind i Lais) och även dessa bar på myten om kungens återkomst. Träd och lundar hade djup förankring i den förkristna religionen hos de baltiska folken och levde kvar i folktron långt in i kristen tid.     I maj 1701 bröt armén upp och förenade sig med förstärkningar hemifrån. Marschen gick sedan mot Riga, som hotades av August den starkes sachsiska armé och ett ryskt detachement på den södra stranden av floden Düna(Daugava). Vid inventeringen visade sig linden vara en ek.

 Ägare
Namn:                                        Kyrkan i Laiuse
Adress:                                      c/o f..d. landshövding Margus Oro i Jõgeva län
Tfnnr:                                        + 372 505 6178
Mail-adress:                             margus.Oro@sos-lastekyla.ee

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärket är en ek och inte en lind. Enligt traditionen planterades den av Karl XII 1700-1701. Ekens diameter 1 m över nuvarande markyta är 4.60 m.
Informationsskylt: Ja med texten KARLI TAMM

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr EE03

Erik XIV:s riksvapen i Tallinn

 Land                                         Estland

Kommun (motsv)               Tallinn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Kanontornet Paks, Margareta vid Suur , Ranna Värav, Pikk 70
GPS-angivelse:                       N 59° 26.554´  E0.24°  44.945´

Inventerad
Namn:                                        Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                                      2017-09-18

Historia
Från den 6 juni 1561 kom norra delen av nuvarande Estland att tillhöra Sverige. Detta efter att Gustav Vasas son Erik sänt en av Sveriges flottor för att undsätta Estland i kampen mot ryssarna. Efter ytterligare strider mot Ryssland och Polen tvingades dessa slutligen avstå sina estniska landvinningar till Sverige. Sveriges dåvarande konung, Gustav II Adolf, fick således fria händer, och vid freden i Brömsebro 1645 utropades hela Estland som svenskt Under det svenska storhetsväldet blomstrade handel och industri i städerna Tallinn och Narva. Allt ”det goda” fick ett abrupt slut då Estland (liksom Sverige) drabbades av pesten. Ryssarna var inte sena att utnyttja Estlands och Sveriges underläge. Efter det Stora Nordiska kriget överlämnades Estland i freden i Nystad 1721 till Ryssland.

Ägare
Namn:                                        Tallinna Linnamuuseum, Tallinns stadsmuseum, Antikvarie Risto Paju
Mail-adress                              risto.paju@linnamuuseum.ee

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Esti Meremuuseum
Adress:                                      Pikk 70, Lennusadam och Vesilennuk 6, Tallinn
Telefon:                                    + 372 6411408, +372 5131622
Mail-adress:                            urmas@meremuuseum.ee

Övrigt
Minnesmärke av en marmortavla med reliefhugget riksvapen för Erik XIV flankerat av två vildmän rest (uppsatt) år 1561 av amiralen Klas Kristersson Horn. Minnesmärket består av en vapendel och en textdel strax under vapnet. Texten som är på latin är mycket fragmentarisk. Tavlans höjd 2.60 m och Br. 1.27 m. Under riksvapnet avbildas Klas Kristersson Horns ättevapen. Detta motiveras av att Klas Kristersson Horn var i Reval den 23 juni 1561 då staden och dåvarande Estland blev en svensk östersjöprovins. Han var då tvungen att med belägringsartilleri driva ut en polsk garnison från Domberget.
Minnestavlan förvaras på gården vid kanontornet Paks Margareta i Tallinns sjöfartsmuseum vid Stora strandporten (Suur Rannavärav) och är monterad på murens insida mellan Paks Margareta och tornet Stolting, som ingår i den medeltida ringmuren. Dess ursprungliga plats var slottet på Domberget.  Minnestavlan är tillverkad efter det att borgarna i Reval och ridderskapet i Harrien (Harjumaa), Jerwen (Jerwamaa) och Wierland (Virumaa) svor trohetsed till den svenske kungen Erik XIV.  Informationsskylt:  Nej

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr NO03

Minnessten över belägringen 1718 av Fredrikstens fästning och C XII:s död i Fredrikshald       

Land                                         Norge

 

Kommun (motsv)             Halden

 

Lägesbeskrivning

Kartbeskrivning:                     Fredrikstens fästning i
Halden, följ skyltar

GPS-angivelse:                         N59O7´ E11O23´

 

Inventerad

Namn:                                        Björn Tomtlund och
Torsten Lindberg

2017-10-10

Historia
Den svenska belägringen av fästnigen påbörjades den 20 november 1718 och avslutades den 14 december. De krigströtta svenska styrkorna gav upp företaget som en följd av att kung Karl stupade den 30 november. Syftet med Karl XII:s fälttåg mot Norge var att en gång för alla krossa ärkefienden Danmark-Norge som hotade med att erövra svenska områden.

 Ägare
Namn:                                        Norska försvaret

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Namn:                                        Norska statens fortifikationsförvaltning

Övrigt
Monument är det sjunde sedan 1723. Det är rest 1938, tillverkat i polerad sten och ca
3 meter högt
Text: CARL XII FALT HER 1718
FREDRIKSTEN VERGET FEDRELANDET
Informationsskylt:  Ja

Björn Tomtlund
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr EE02

Gravhällar och epitafier över svensk militär personal i Niguliste kirik (Nikolaikyrkan) i Tallinn

 Land                                         Estland

Kommun (motsv)               Tallinn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Rüütli 8, 300 m S Stadshuset
GPS-angivelse:                        N59° 27´, E0.24° 45´,

Inventerad
Namn:                                        Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                                      2017-09-18

Historia
Nikolaikyrkan (estniska: Niguliste kirik) är en medeltida före detta kyrka i  Tallinn i Estland.. Den var helgad åt Sankt Nikolaus, skyddshelgon för fiskare och sjömän. Kyrkan byggdes på 1200-talet, och förstördes delvis vid den sovjetiska bombningen av Tallinn under andra världskriget. Sedan dess har den restaurerats, och den inhyser i dag en del av Estlands konstmuseum, främst kyrklig konst från medeltiden och framåt. Byggnaden används även som konserthall.
I kyrkan finns fyra gravhällar och fem epitafier över män i svensk krigstjänst,

 Ägare
Namn:                                        Estniska staten

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
4 gravhällar för Alexander von Essen, Adam och Anna Scharpter, Bengt Reinhold von Delwig 1677 och Herman Nieroth 1642
5 epitafier över Uexküll 1700, Anton Philip von Salza 1686 1687, Alexander von Essen 1664, ej namngiven och Gustav von Berg 1696
Informationsbroschyr finns

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

 SIDAN KOMMER ATT KOMPLETTERAS

Registerkort Nr EE01

Gravmonument, gravhällar och epitafier över svensk militär personal i Tallinna toomkirik (Domkyrkan) i Tallinn

Land                                         Estland

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommun (motsv)              Tallinn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Domkyrkan på Domberget, Tallinn
GPS-angivelse:                      N59° 26.205´, E0.24° 44.356´

Inventerad
Namn:                                       Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                                      2017-09-18

Historia
S:ta Mariakyrkan, historiskt även Revals domkyrka, är Tallinns lutherska domkyrka. Den är belägen på Domberget i Tallinns gamla stad. Kyrkan är säte för den Estniska evangelisk-lutherska kyrkans ärkebiskop av Tallinn, som är primas och ledare för den lutherska kyrkan i Estland.
Den första kyrkan på platsen började uppföras i trä omkring 1219, men ersattes snart av en stenkyrka, som stod färdig 1240. Samma år etablerade den danske kungen Valdemar Sejr. Biskopsdömet Reval. Domkyrkan var säte för de katolska furstbiskoparna av Reval fram till reformationen i Livland och Estland och den påföljande svenska tiden från 1561.
I kyrkan finns ett stort antal gravar och epitafier över män, som tjänat i den svenska armén under den svenska tiden.
Domkyrkan är idag ett nationalmonument.

 Ägare
Namn:                                        Estniska staten
Adress:                                      Cathedral bureau, Tallinn. c/o Reverend Ahro Tuhkru
Mail-adress                              arho.tuhkru@sslk.ee

Ansvarig för inventarier i Domkyrkan
Namn:                                        Antikvarie Eero Kangor
Adress:                                      Heritage Protection Division of Tallinn City Government
Tfnnr:                                        +372 51 14 201
Mailadress:                              eero.kangor@tallinnlv.ee

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn_                                       Ägaren

Övrigt
Domkyrkan har byggts till och förstörts av bränder och byggts upp igen. De för Tallinn så karaktäristiska barockhuven och tornet tillkom först under senare hälften av 1700- talet. I kyrkan finns ett stort antal minnesmärken och monument (58) från den svenska tiden 1561 till de facto 1710 och de jure 1721. Kyrkan brann ned i en förödande brand 1684 men byggdes upp på nytt och återinvigdes redan 1686.
Altaret är skulpterat av revalmästaren Christian Ackermann efter ritningar av Nicodemus Tessin d.y. Altarmålningen är utförd 1866 av Eduard Gebhardt
Informationsbroschyrer och litteratur finns till salu i Domen

Gravmonument
Olof Rynings gravmonument. Bildhuggare är Hans von Aken. Olof Ryning är avbildad i full rustning liggandes stödjande huvudet med höger hand.
Caspar von Tiesenhausen och Märta Oxenstiernas sarkofag. Nedanför Rynings  gravmonument ligger en ofullbordat skulpterad sarkofag, ett verk av Arent Passer 1599. På locket avbildas en man i rustning och en kvinna i praktdräkt föreställande ryttmästaren Caspar von Tiesenhausen och hans gemål Märta Oxenstierna.
Pontus De la Gardies gravmonument. Monumentet ligger i kyrkans absid vid den södra väggen söder om högaltaret. Den monumentala marmorsarkofagens arkitekt och bildhuggare är Arent Passer. Arbetet beställdes och bekostades av Johan III. På sarkofagens lock avbildas de gravsatta, fältmarskalk Pontus De la Gardie och hans gemål Sophia Gyllenhielm, som var naturlig dotter till Johan III.
Otto von Üexkülls gravmonument/sarkofag. Av monumentet återstår locket på sarkofagen. Det är rest mot absidens norra vägg strax nedanför Pontus De la Gardies monument.  Arent Passer är bildhuggaren och arbetet utfördes 1601.  På locket avbildas en fullt utrustad krigare omgiven av Otto Ûexkülls släktvapen.
Carl Horn och Agneta von Delwigs gravmonument. Intill denna gravplatta är Carl Horns gravhäll upprest mot absidväggen. På hällen inramad av släktvapen avbildas fältmarskalken i rustning och hans gemål Agnes von Delwig i praktdräkt.
Carl Johann Hüene.
Under triumfbågen ligger en gravhäll över majoren i svensk tjänst och generallöjtnanten i rysk tjänst Carl Johann Hüene 1661-1743 och hans gemål Anna Niederhof.
Heinrich Burt och Magdalena von Vietinghoff. Inne i vapenhuset, ligger en gravhäll från tiden före den stora branden 1684 över den svenske officeren Heinrich Burt och hans gemål Magdalena von Vietinghoff. Hällen avbildar de gravsatta i relief, Heinrich Burt i full rustning och Anna von Vietinghoff i praktdräkt.
Otto Wilhelm von Fersen. Fältmarskalken och guvernören över Ingermanland, Otto Wilhelm von Fersen(1623-1703), är begravd i en praktfull barocksarkofag skulpterad av en okänd mästare. Ovanpå sarkofagen vilar på en upplyft plint ett liggande lejon.
Richard Rosenkeanz. Sankt Georgs kapell är uppfört mot Domens norra yttervägg. Mot kapellets yttre norra vägg ligger översten Richard Rosenkrantz , död 1622, var vice kommendant i Pernau och överste. Renässanssarkofagen skulpterades av Arent Passer. På locket är Rosenkrantz och hans gemål avbildade.
Otto Reinhold von Taube. Längst i öster ligger Landshövdingen, kommendanten i Dorpat och översten Otto Reinhold von Taubes (1627-1689) barocksarkofag. Sarkofagens bildhuggare är Johan Gustav Stockenberg.
Fabian von Fersen. Väster om det förra monumentet ligger Fältmarskalk Fabian von Fersens (1626-1703) sarkofag. Bildhuggare är Johan Gustav Stockenberg.
Totalt finns 11 gravmonument över män i svensk krigstjänst.

Epitafier
Baghiywet(Baggehufvud), Johan (1652-1702), Baranoff, Claus Johann (1623-1686) , Baranoff, Johan (1667-1717), Biestram, Bengt Hinrich von (1667-1724), Biestram, Jürgen von (1687-1750), Engdes, Reinhold (1645-1702), Engdes, Hermann Reinhold (1680-1701), Fersen, Otto Wilhelm von (1623-1703), Hüenegen C,arl Johann von (1661-1743), Knorring, Frommhold von (1673-1722), Liewen, baron Joachim Friedrich von (1662-1713), Lohde, Reinholdt von (1623-1699), Loscher von Hertzfeld, Lorentz  (1661-1729), Mellin, Bernd Johan Graf von (1659-1733), Schlippenbach, Baron Wolmar Anton von (1653-1721), Schütz,  Ewaldt Gustaw von (1641-1684), Stackelberg, Wolter (1625-1691), Zöge, Andreas (1665-1706), Taube, Freiherr auf  Maidla,  Bernhard (1619-1696), Taube, Freiherr zu Kudina, Jacob Johan (1624-1695), Tzaube, Freiherr zu Maidla baron Ludwig Wilhelm (1644-1698), Taube, Freiherr zu Maidla, Otto Reinhold (1627-1689), Uhlrich, Euert Johan (1674-1700), Vietinghof, Gerhardt Johann von (1647-1693), Wrangel,  Fromhold Adolph (1650-1696), Wrangel, Hans (1626-1691), Wrangell, Otto Reinhold (1667-1701), Üxküll, Fabian (1676-1700), Üxküll, Otto Constantin (1672-1718).
På den östligaste strävpelaren i södra skeppet hänger ett epitafium i svart o vit marmor över major Johan Hastfer
Totalt finns 40 epitafier snidade i trä och ett epitafium hugget i marmor över män i svensk krigstjänst.

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

 Bilder tillkommer när tillstånd erhällits

Registerkort Nr EE07

Minnesmärke från 1790 över örlogsfartyget ”Riksens ständer” i Tallin

 Land                                         Estland

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommun (motsv)                Tallin

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Estonia pst 8i, centrala Tallinn
GPS-angivelse:                        N 59° 25.976´ E0.24° 44.921´

Inventerad
Namn:                                        Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                                      2017-09-21

Historia
En svensk flotta från Karlskrona, som bestod av 29 örlogsskepp, anföll på Kristi himmelsfärdsdag 1790 amiralen Tjijagoffs ryska flotta på Revals redd, som bestod av tio linjeskepp, fem fregatter och två bombskepp. Överraskningsmomentet gick förlorat och det blåste upp till storm. Två svenska skepp gick på grund. Det ena, linjeskeppet Tapperheten, kunde dras loss från Ragnhildsrevet men det andra linjeskeppet, Riksens ständer, satt fast vid Wulffsö (Ägna) och brändes av besättningen. Ett linjeskepp, Prins Karl, fick riggen sönderskjuten och erövrades av ryssarna. Den grova sjön fick kulorna från de svenska skeppen att studsa på vågtopparna och gå förbi målen. Tjitjagoff förlorade inget skepp.

 Ägare
Namn:                                        Tallinna Kesklinna Valitsus (Aigar Palsner)
Adress:                                        Linnakeskkonna osakonna  juhataja
Tfnnr:                                          +372 6 457 214, 5071 887
Mail-adress                              aigar.palsner@tallinnlv.ee

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Monumentet består av en 316 cm lång järnkanon, som uppges komma från linjeskeppet Riksens Ständer, liggandes på en plint av sten och ett på marken intilliggande järnankare, delvis nedgrävt. Platsen är rektangulärt inhägnad av en lågt hängande järnkätting buren av 3 små kanoner på kortsidorna och av 4 på långsidorna. Det rektangulära området är belagt med stenplattor, vilka till större delen är övervuxna.
På kanonens tappar står VB, som är initialerna för von Berchner dvs. ägaren av Stavsjö bruk i Nyköpings kommun, Södermanland. Det rostiga loppets diam. mäter 15 cm, vilket närmast motsvarar 24 punds kaliber. På stenfundamentet finns en målad metallplatta med inskrift, som finns avskriven och översatt till svenska i Carl A. Bäckströms arkiv, Krigsarkivet.
Text på ryska översatt till svenska: KANON OCH ANKARE PÅ SVENSKA SKEPPET RIKSENS STÄNDER SOM MED 74 KANONER BLEV SATT PÅ EN KLIPPA PÅ ÖN WULFF (AEGNA) UNDER SLAGET VID REVAL DEN 2 MAJ 1790 OCH VILKET SVENSKARNA UPPBRÄNDE. UPPTAGET UR SJÖN AV TRANSPORTFARTYGET SEKSTAN DEN 29 NOVEMBER 1897 (datum enligt den Julianska kalendern).
Monumentet är inhägnat av en järnkätting buren av
Informationsskylt:  Nej

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr EE05

Minnessten över Karl XII:s vinterläger 1700-1701 i Lais

 Land                                         Estland

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommun (motsv)               Jõgeva

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Ca 1 mil öster Jõgeva stad strax S om väg 36 vid kyrkan i Laiuse
GPS-angivelse:                        N58° 46.458´ E0.26° 30.152´

Inventerad
Namn:                                        Lars Ramström, Johan Engström och Peter Holmqvist
Datum:                                      2017-09-20

Historia
Efter segern vid Narva förföljde inte den svenska armén ryssarna in i Ingermanland och Ryssland. De tillbakavikande ryssarna evakuerade befolkningen och genomförde den brända jordens taktik. Det fanns därmed ingen möjlighet att försörja en framryckande svensk armé. Beslut var dessutom inte fattat om armén skulle anfalla tsar Peter i öster eller August av Sachsen i söder. Karl XII beslutade därför att med armén gå i vinterkvarter och invänta förstärkningar från Sverige. Vinterkvarter i Narva var inte att tänka på. Det ödsliga Narvaområdet kunde inte försörja armén. Valet kom därför att falla på det bördiga Livland med kungens högkvarter i Lais (Laiuse) ca 4 mil norr om Dorpat (Tartu). Lais, en gammal ordensborg, låg efter Livländska kriget 1558-1583 delvis i ruin men i ett hus i borgen, som tillhörde ett adelsgods, kunde kungen bo i. Arméns regementen fick kvarter i bondgårdar i området runt Lais.
Under vinterkvarterstiden, november 1700 – maj 1701, reorganiserades regementena, övades och detachement gjorde spaningsanfall in på ryskt område. Kungen och hans officerare jagade björn och älg och deltog i bondbröllop.  Många red till Dorpat(Tartu) inbjudna till baler, där de dansade med det Livländska ridderskapets döttrar. Vinterkvarteret i Lais var för armén en behaglig tid. För lokalbefolkningen kom den svenska närvaron att bevaras i minnet under lång tid. Otaliga är berättelser och myter om kungen och hans karoliner. Kungen, sade man, tappade sin hatt i Embach (Emajõgi) men en dag kommer han tillbaka för att hämta den och Livland blir åter svenskt. Enligt sägnerna skulle kungen ha planterat träd (Karl XII:s Lind i Lais) och även dessa bar på myten om kungens återkomst. Träd och lundar hade djup förankring i den förkristna religionen hos de baltiska folken och levde kvar i folktron långt in i kristen tid.
I maj 1701 bröt armén upp och förenade sig med förstärkningar hemifrån. Marschen gick sedan mot Riga, som hotades av August den starkes sachsiska armé och ett ryskt detachement på den södra stranden av floden Düna (Daugava).

 Ägare
Namn:                                       Jaktklubben i Jõgeva, kyrkan i Laiuse
Adress:                                       c/o f.d. Landshövding Margus Oro
Tfnnr:                                         +372 5056 178
Mail-adress                              margus.oro@sos-lastekyla.ee

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnessten av finsk svart granit med Karl XII:s namnchiffer gjutet i brons efter förebild från karolinsk tid. Stenen är rest år 2005 av Jõgeva Kungl. Jaktklubb i samarbete med Sveriges ambassad genom försvarsattaché, Lars Ramström. Stenen är sponsrad av Svensk försvarsindustri.
Minnesstenen är rest till minne av de svenskar (700), som dog under svenska arméns vinterläger 1700-1701. Stenen står i parken 20 m från vägen intill kyrkan i Laiuse , där Karl XII brukade bevista högmässan på söndagarna.
Text: TILL MINNE AV DE SVENSKAR SOM SLUTADE SINA LIV I LAIS 1700-1701
LAIUSEL LAHKUNUD ROOTSLASTE MÄLESTUSEKS
Informationsskylt:  Nej

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr EE04

Minnesmonumentet över slaget 1700 vid Narva

 Land                                         Estland

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommun (motsv)               Narva

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Vid Narvafloden S Hermansborg
GPS-angivelse:                        N59° 22.380´ E0.28° 12.035´

Inventerad
Namn:                                        Lars Ramström, Johan Engström och Peter Holmqvist
Datum:                                      2017-09-19

Historia
Borgen i Narva uppfördes av den danske kungen på 1200- talet och byggdes ut av Livländska orden under 1300- talet. Under Livländska kriget 1558-1583 erövrades Narva av ryssarna, men förlorades av dem efter Pontus de la Gardies erövring 1581. Formellt blev Narva svenskt i freden i Teusina 1595.
I oktober 1700 landsteg Karl XII med sin armé i Pernau (Pärnu). Marschen gick sedan via Reval(Tallinn) och Wesenberg (Rakveere), som var underhållsdepå, mot Narva. Fästningsstaden Narva var belägrad av tsar Peter I av Ryssland och hans 33000 man starka armé. Den 20 november nådde Karl XII Narva, som var inneslutet av en inre belägringsvall, en circumvallation och en yttre, en contravallation, som bestod av en vallgrav, en kurtin och jordbastioner. Contravallationen var avsedd att stoppa en undsättningsstyrka. Den svenska armén uppgick till 10200 man. Armén var sliten efter den långa marschen och skärmytslingar med ryska förtrupper. Underhållsläget var mycket dåligt. UH depån i Wesenberg (Rakvere) var otillräcklig för armén, som var på gränsen till svält. Det fanns således ingen möjlighet att belägra den ryska armén. Det gällde att handla snabbt innan armén var helt utmattad. Armén marscherade därför omedelbart upp i slagordning efter generalen Carl Gustaf Rehnskiölds utarbetade plan.  Med två anfallskolonner med infanteri och med kavalleri på flankerna skulle man med lokal överlägsenhet bryta igenom den ryska contravallationen och splittra den ryska styrkan i tre grupper. Det svenska artilleriet öppnade eld och armén gick framåt. Samtidigt bröt en snöstorm ut med snö och hagel som förblindade de ryska försvararna. De var dessutom helt oförberedda. Ingen hade räknat med att svenskarna skulle anfalla direkt ur marschgruppering. Tsar Peter I hade innan Karl XII nådde Narva lämnat sin armé för att hämta förstärkningar i Ryssland. Befälet hade han överlämnat till hertigen Charles Eugène de Croy.
Den svenska anfallsplanen lyckades. Man bröt igenom contravallationen och panik utbröt i den dåligt disciplinerade ryska armén. Många ryssar försökte fly över bron över Narvafloden. Bron brast och tusentals ryssar drunknade. Striden fortsatte till dess motståndet var brutet under natten. Hertigen de Croy kapitulerade tidigt under slaget. Han fruktade för sitt liv. De ryska knektarna hatade sina utländska officerare och mördade många av dem under slaget.
På morgonen den 21 november fick den besegrade ryska armén marschera förbi Karl XII och lägga ned sina vapen och fälttecken. Då försörjningslägen var oerhört ansträngt var det omöjligt att ta ryssarna till fånga. De fick avmarschera. Endast det högre befälet fick gå i krigsfångenskap. De fick behålla sina värjor och de fick en summa pengar till sitt underhåll och de fördes över till Sverige.
Krigsbytet var enormt och innehöll livsmedel och vodka. Det senare förorsakade en hel del onykterhet bland de svenska knektarna med följd av vådaskjutningar under natten. Vidare innehöll krigsbytet tusentals musköter och värjor samt artilleripjäser. Troféerna, d.v.s. fälttecknen var även de talrika och förvaras idag på Armémuseum och ingår i Statens trofésamling.
Narvaslaget är den svenska arméns största seger. 900 stupade och 1200 sårade i svenska armén har uppskattats. Ryska förluster är svåra att uppskatta. Siffran ligger mellan 6000- 18000 man stupade.

 Ägare
Namn:                                        Narva stad (borgmästare Tarmo Tammiste)
Adress:                                      Narva City Government, Peetri Plats 3-5 Narva 20308 Estonia

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren – Georgi Ignatov (engelskspråkig)
Adress:                                       Narva City Government, Peetri Plats 3-5 Narva 20308 Estonia
Telefon:                                     +372 3599 041
Mail-adress:                             georgi.ignatov@narva.ee

Övrigt
Minnesmärke över slaget vid Narva 1700 rest (uppsatt) år 2000 i samarbete mellan Sverige och Estland. Monumentet är en ersättning för 1936 års Lejonmonument, som förstördes under det andra världskriget. Monumentet från år 2000 är något mindre än det från 1936.
Monumentet ligger i en välvårdad park med utsikt mot Hermansborg, Narvafloden och Ivangorod. Det i Andra världskriget förstörda monumentet låg på f.d. slagfältet 1700 intill stora vägen E 20 in till Narva från väster någon km väster om staden. Idag återstår fragment från sockeln
Konstnär: Fouquet 1700 Stockholms slott, Konstakademins Medicilejon
Arkitekt Narvalejonet 2000: Vladimir Orlov. Byggherre: Juri Barkov, Manager Vant AS
Text:  MDCC, SVECIA MEMOR
Informationsskylt:  I närheten av monumentet finns en slipad sten med information på estniska, ryska och engelska över Erik Dahlbergs bastioner

Lars Ramström
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr NO19

Okänd soldatgrav  från 1809 i Gribsröd

Land                                        Norge

Kommun (motsv)             Halden

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                 Väg 22 från Halden ner mot Sødre Enningdalen. Ta in till vänster på Skauskrokveien. Söder om gården Killingrød ligger graven på västsidan av vägen mot Skaugskroken mitt i backen upp mot Gribsrød (Grefsrød).
GPS-angivelse:                    N58°53’48.1″ E11°32’17.2″

Inventerad
Namn:                                      Björn Tomtlund och Torsten Lindberg
Datum:                                     2017-10-10

Historia
Vid gården Gribsrød i Enningdalen skedde en sammanstötning den 29. april 1808 mellan svenska och norska trupper. I bataljen dödades en svensk soldat som begravdes i skogen söder om gården Killingrød. 

Ägare
Namn:                                        Haldens kommune??
Adress:                                      Storgata 8, 1771 Halden
Tfnnr:                                        69 17 45 00
Mail-adress                              postmottal@halden.kommune.no

Kostnader
Vård, skötsel/år:                       –
Renovering (vid behov):       2008 fick Prestebakke 4H-grupp pengar från aktionen ”Rydd ett
kulturminne” och en uppröjning till och runt minnesstenen                                                                 vilket också skedde. Ny renovering erfordras

Vårdare
Namn:                                           Prestebakke 4H-grupp??

Övrigt
Minnesmärke av granit, ca 1 meter högt
Text:  EN MAND AF SVERIGES TAPRE HAER PAA AERENS MARK ER SEGNET AF NORDMAEND HER HAN FAELDET ER  HANS GRAV A F NORDMAEND HAEGNET 29. APRIL 1808
Informationsskylt: Nej

Björn Tomtlund
Chef SMVU inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten