Gemauerthof ligger i Kurland väster om Mitau (lettiska Jelgava). På lettiska heter Gemäuerthof Mūrmuiža. Gemäuerthof är ett före detta balt-tyskt gods och betyder den murade gården. Intill denna gård ligger godset Vilce, ett balt-tyskt gods, som tillhört baronerna Medem. Här utkämpades ett fältslag den 19 mars 1705 mellan svenska och ryska trupper.
När Karl XII lämnade Kurland med huvudarmén för att angripa August den Starke i Polen lämnade han 30 000 man i östersjöprovinserna. Denna styrka var delad i tre arméer med försvarsuppgift i de svenska provinserna Ingermanland, Estland och Livland samt i det ockuperade Kurland. Inget överkommando som skulle möjliggjort kraftsamling fanns. Ryssarna utnyttjade detta och anföll arméerna var för sig och ständigt med numerärt övertag. Vid Erastfer 1701 vann de ryska vapnen en första seger, som följdes av en större seger vid Hummelshof 1702. Nöteborgs fästning i floden Neva vid Ladoga erövrades av tsar Peter 1702 och staden Nyen 1703. De viktiga fästningsstäderna Dorpat och Narva erövrades 1704. I södra delen av Livland och Kurland lyckades översten Adam Ludvig Lewenhaupt att besegra litauer-polacker och ryssar i slagen vid Saladen (litauiska Salociai) i Litauen 1703 och 1704 vid Jakobstadt (lettiska Jekapils) i Livland. Karl XII uppskattade Lewenhaupts framgångar och befordrade honom till generalmajor. Ryssarna beslutade 1705 att skära av Lewenhaupts armé från svenska huvudarmén i Polen. Fältmarskalken Boris Sjereme-tiev marschera-de med en 10 000-14 000 man stark armé mot Mitau och intog staden men lämnade den. Lewenhaupt be-slutade sig då att möta ryssarna i ett fältslag och då de ryska trup-perna nalkades grupperade han sin ca 7 000 man starka armé vid godset Gemäuerthof söder om Mitau. När det svenska anfallet inleddes var det framgångsrikt på den högra flygeln men ryssarna lyckades med sitt kavalleri driva undan de svenska ryttarna på den vänstra flygeln varvid en farlig lucka uppstod mellan den vänstra och högra flygeln. Lewenhaupt tog då befälet över den vänstra flygeln och lyckades få fram den i höjd med den högra flygeln så att slaglinjen blev sammanhållen. Ryssarna retirerade då över en bäck, som Lewenhaupt gick över och drev den ryska armén från slagfältet. Mörkrets inbrott och stor ammunitionsbrist gjorde att ingen förföljningsstrid genomfördes. De ryska förlusterna beräknas till ca 2 000 man och den svenska till ca 800 man.
Minnesstenen invigdes 1935 och står på slagfältet. Det bekostades av ”Riksförbundet”. I närheten av slagfältet finns ytterligare en minnessten bestående av tre rektangulära stenblock lagda över varandra så att ett kors bildas. Monumentet restes 1991 av letter på den plats intill floden Svēte där de stupade svenska soldaterna begravdes.

Deltagande svenskt regemente samt dettas traditionsbärare:

Hälsinge regemente             Livgardet (Gävleborgsgruppen)
Upplands tremänningsregemente –
Smålands tremänningsregemente –
Närke-Värmlands tremänningsregemente –

Upplands ståndsdragonregemente –
Norra skånska kavalleriregementet Södra skånska regementet

(delvis utdrag ur Wikipedia)