Slaget vid Nördlingen utkämpades den 27 augusti 1634 (juliansk tideräkning) mellan det Evangeliska förbundet och Katolska ligan strax söder om Nördlingen i Schwaben, Tyskland. Efter segern vid Lützen 1632, lyckades svenskarna inte följa upp segern på grund av Gustav II Adolfs död, vilket resulterade i att den kejserliga armén fick tillbaka stridsviljan. På sommaren 1634 återintog man Regensburg och började gå mot Sachsen. Snart stod de kejserliga trupperna utanför staden Nördlingen som fortfarande hölls av protestanterna. Protestanternas avsedda manöver resulterade i förvirring när de trängdes ihop mellan artilleri och trossvagnar, i spetsen för artilleriet, något som gav de kejserliga strykorna tid att förbereda sig. Svenskarna anföll den kejserliga armén med för liten styrka, detta till trots lyckades de driva dem tillbaka. Den kejserliga befälhavaren svarade med en attack på de sachsiska kompanierna, som föll samman och kollapsade. Horn tillfångatogs och de protestantiska allierade förlorade 12 000-14 000 man. Förlusten splittrade inte bara den svenska armén utan hela det evangeliska förbundet. Även om inga regementen från det egentliga Sverige deltagit i slaget förlorade den svenska armén i Tyskland flera av sina mest kända värvade regementen. Nederlaget vid Nördlingen bröt den svenska dominansen i Tyskland och för att förhindra Habsburgarnas expansion norrut övertygade kardinal Richelieu kung Ludvig XIII att ge sig in i kriget på protestanternas sida.

(delvis utdrag ur Wikipedia)