Malcolm Sinclair, av skotsk invandrarsläkt, föddes år 1690. Han valde den militära banan, blev fänrik vid Livgardet 1708 men hamnade redan året därpå i rysk krigsfångenskap efter arméns kapitulation vid Perevolotjna, och återvände till Sverige först 1722.
1737 sändes den då till major utnämnde Sinclair som sändebud för att inhämta underrättelser om det rysk-osmanska kriget. I juli 1738 var det dags för en ny, liknande resa. Då var även syftet att försöka ordna en säkrare beskickningsväg till Osmanska riket. Sinclair medförde ett extra exemplar av ett brev som även skickades med annan kurir. Brevet, avsett för de svenska ministrarna i Konstantinopel, gällde förhandlingar med Osmanska riket om en eventuell allians mot Ryssland. Trots att uppdraget omgavs med den största sekretess lyckades den ryske ministern i Stockholm, Bestusjev, få kännedom om det och vidarebefordrade upplysningar, inklusive ett porträtt av Sinclair till ryska regeringen.
Sinclairs utresa gick dock bra, han utförde sitt uppdrag och kunde i början av april 1739 lämna Konstantinopel med brev från sultanen, storvesiren och de svenska sändebuden. Han anade att ryssarna kunde vara ute efter honom och färdades med först osmansk, därefter polsk eskort tills han nådde österrikiskt territorium. I Schlesien några mil norr om Breslau, i Grüneberg, blev han emellertid den 17 juni ikappriden av två ryska officerare. De ryska militärerna, en kapten Kütler samt en löjtnant Lewitzki, tog ifrån Sinclair hans diplomatiska papper, rykte ut honom ur vagnen samt förde honom avsides till ett skogsbryn där han mördades och plundrades. På mordplatsen har släkten Sinclair rest ett minnesmonument.
Sinclair ligger begravd i Nicolaikyrkan i Stettin.

(delvis utdrag ur Wikipedia)