Finska lätta dragonkåren sattes upp 1770 som en värvad dragonkår i Nylands län i Finland för förstärkning av gränsbevakningen längs Kymmene älv. Förbandet bestod av fem skvadroner om vardera 50 man, totalt 250 dragoner förutom officerare och specialister som hovslagare m.fl. Som grund i förbandet överfördes erfaret manskap från ett värvat husarregemente i Pommern. Kåren hade huvudkvarter i Borgå och dess förste chef var dåvarande chefen för Nylands dragoner, överste Jacob Magnus Sprengtporten. Denne var en av initiativtagarna till Gustav III:s statsvälvning 1772, och dragonkårens ställning kom snabbt att ändras till en annan status. Sprengtporten lyckades säkra Finland genom att ta kontrollen över Sveaborg. Därefter skulle han med sina styrkor överskeppas till Stockholm för att bistå kungen då kuppen skulle genomföras. På grund av motvind hann inte styrkan fram i tid. Styrkan uppgick till omkring 1000 man, bland annat två avsuttna skvadroner från dragonkåren. Sprengtporten befordrades av Gustav III till generallöjtnant och chef för Livgardet samt gav den Finska lätta dragonkåren rang och värdighet av kungligt garde under namnet Lätta dragonkåren av Konungens Liv- och Hustrupper eller i dagligt tal Lätta dragonerna av livgardet. Ytterligare två skvadroner om 100 dragoner med hästar jämte staben överfördes 1773 till Stockholm medan den sista kvarvarande, Kapten Brobergs, införlivades med de Karelska dragonerna. Av de fyra skvadronerna i Sverige lades inledningsvis två i garnison i Enköping, en i Sigtuna och en i Södertälje. Chef blir nu friherre Ewert Taube. En femte skvadron nyrekryterades i Stockholm och 100 hästar överfördes från ett omorganiserat pommerskt husarförband. 1793 ändrades namnet till Livhusarregementet. Detta regemente hade sin förläggning på Hantverkargatan 45 på Kungsholmen. Fyra år senare, 1797, ändrades åter namnet till Lätta livdragonregementet och den 9 juni 1806 fick regementet sitt slutgiltiga namn Livgardet till häst. Regementet deltog med utmärkelse 1790 i slaget vid Svensksund samt i de svenska fälttågen i Tyskland under Napoleonkrigen. Vid slaget vid Oravais i Finland 1809 fungerade regementet som beridna jägare tillsammans med Nylands Dragoner, en stridsteknisk specialitet på modet vid den tiden. Ryttarna placerades till häst i glesa linjer i fiendens närhet med uppgift att skjuta från hästryggen och vika undan något hundratal meter för att skjuta på nytt alternativt förfölja fienden på samma sätt. Jägarstrid till häst kräver mycket skickliga ryttare.

(delvis utdrag ur Wikipedia)

En minnessten avtäcktes 1982 i Borgå.